Hundra år!

Det känns som att det är hundra år sen som jag skrev i bloggen!
Har inte haft nån ork att tänka ut vad jag ska kunna skriva.
Jag har gjort något mycket ovanligt idag!
Jag vaknade tidigt, redan halv 8.
Det har inte hänt på ett år tror jag. Kan bero på att jag sov 24 timmar på söndagen.
Var så trött och slut då så att jag bara sov och sov. och missade ett helt dygn.
Annars så har det inte hänt så mycket. Mer än att jag nu är arbetslös igen. Jobbar bara de timmar som jag rings ut. Lesamt så här till jul och allt!
Blir lite pengar in och strul innan a kassan kommer igång.
Nu ska jag ta och packa mig mot ramsele. Vill hinna mysa med minsta dockan Olivia.
Man blir så lycklig av att bara se henne!
Ha det så bra all ni andra!!!

Strulig vecka!

Oj Oj Oj!
Jag har för redan länge sedan förstått att mitt liv inte riktigt fungerar som alla andras.
Och då menar jag inte mitt eget privataste.
Det jag gör själv om jag själv får bestämma!
Utan jag menar hur livet ter sig rent allmänt.
Denna veckan som gått har gett mig ett nytt litet barnbarn.
En mycket liten och mycket söt liten flicka.
Det gav mig en hund som inte alls var lycklig.
Den saknade sin husse och matte och for runt som en osalig ande och pep och gnall.
Försökte dessutom rymma och skrämde slag på grannarna.
Människor runt mig mådde inte alls bra.
Vilket gjorde att jag inte heller mådde bra.
Jag sov inte särskilt mycket under fyra nätter.
Och försökte samtidigt att arbeta.
Inte nån bra kombination!
Det slutade med att jag fick ett frispel!
Och med det menar jag att jag blev fruktansvärt arg.
Arg därför att lilla jag försvinner på nåt sätt i alla andras livssnurr.
Jag vill inte bara bli tagen för givet.
Att det bara är att förvänta sig att jag inte kan vara trött eller må dåligt.
Och jag tror att jag oxå blir ledsen och besviken därför att jag vill så gärna att alla runt mig ska må bra.
Idag så har det redan startat med strul!
Trodde att jag skulle börja mitt arbete kl 8.30.
Men då jag väntar ett viktigt besök idag så ringde jag för att höra om jag kunde få vara ledig.
Då visade det sig att det hade blivit en ändring!
Jag skulle inte börja förrän senare och då vara med på två utbildningar.
Och sedan därefter arbeta kväll.
Och jag vet ingenting?
Mitt eget fel förmodligen men orsakat av att jag inte funkar i huvudet just nu!
Det positiva var att jag slapp utbildningarna och inte behövde börja jobba förrän 16.30.
Och då hinner jag träffa mina nära och kära!
För dom är viktiga för mig.
Och jag tror att jag är viktig även för dom!
Även om det inte riktigt känns så ibland.
I mitt i allt detta strul och dåligt mående så har jag tappat bort min karl.
Jag orkade inte med ännu en som vill ha en del av kakan.
Tyvärr!
Nu ska jag diska och åka och handla lite fikabröd för jag orkar inte baka idag!
Ha det så bra all ni andra!

Karriär!

Jag tror att jag ska ta och byta
jobb och livsstil!
Har ju gjort det ett par gånger tidigare i mitt liv.
Det är uppfräschande för anden att göra det när man har kört fast.
(Anden betyder själen för de som inte förstår vad jag menar)
Jag har ju levt ett väldigt innehållsrikt liv hittills.
Man får tacka!
Jag har träffat människor av de mest konstiga slag.
Och nyfiken och läraktig som jag alltid har varit så har jag sugit åt mig lite av vareviga en.
Hon som var schizofren och precis ut slussats till ett eget boende. Hur hon lärde mig om hur man kan tänka på ett annorlunda vis.
Missbrukare som visat hur otroligt begåvad en människa kan vara.
Alkoholisten som var fullständigt övertygad om att man dör ifall man inte dricker.
Den psykstörde blottaren som var synsk och kunde läsa mina tankar.
Om mannen på skatteverket som övertygade mig om att jag kunde göra precis det jag vill bara jag vill tillräckligt mycket!
Vareviga minnesbild finns där inom mig och kommer fram på natten i en ny blandning och i ett nytt ljus.
Och jag har helt ärligt aldrig så roligt som då jag sover.
Det är därför kära vänner som jag sover så mycket!
Nu har jag sugit på en önskan om förändring så länge utan att riktigt få grepp om hur och på vilket sätt.
Och ikväll trillade slanten ner!
Jag har på grund av olika anledningar och erfarenheter blivit lite lite folkskygg.
Efter arbetet vill jag gärna var i mitt hem och pyssla med mitt i maklig takt.
Och jag har i alla år haft min dröm om en röd stuga vid ett skogsbryn. Det gör inget om det finns vatten i närheten.
Jag har enligt mig själv en god hand med hundar.
Jag har två ungar som har god hand med hundar.
Jag älskar Ceasar.
Summa summarum!
Jag ska föda upp hundar och öppna ett hundhem för problemhundar!!!!
Ha ha!
Hur får jag ihop det då?
Jag är rädd för skogen - Jag måste ta jägarexamen!
Jag har inga pengar - ?????????
Älskade söner - Får bidra med varsin tik!
Marknadsföring - Det är ju det jag gör nu!

Har man levt det liv jag har levt hittills så har man skralat ihop tillräckligt mycket mod och vishet
så att jag kan bli precis den jag vill bli!
Big Mama Come to Me!

Uppdatering!

Det var ett tag sen!
Har inte haft vare sig tid eller ork att skriva här.
Har haft en besvärlig förkylning som har gjort att jag mest har behövt vila dom stunder som jag varit ledig.
Har dessutom haft ett riktigt skitschema senaste tiden.
Eftersom att jag hela tiden får mitt jobb förlängt ett par månader i taget så är det inte alltid jag själv som får lägga mitt schema.
Och då kan det bli lite hur som helst!
Det har som tur är inte hänt några allt för dramatiska saker i mitt liv.
SOM TUR ÄR!!! Peppar peppar!
Har haft nog av sånt för resten av mitt liv.
Drömmer hela tiden om mitt liv i en stuga på landet.
Jag har kanske ändrat mig lite bara vad det gäller den drömmen. Jag tror att jag vill ha ström och en dator med uppkoppling ändå.
Har nämligen fastnat på ett spel som jag spelar dagligen.
Inte bra!
Det tar alldeles för mycket av min tid som jag egentligen borde lägga på annat.
Men jag är inte känd för min självkaraktär precis.
Jag tycker att man i perioder kan få unna sig att vara lite slarvig och lat.
Fast i morgon ska här städas och det ska tvättas kläder!
Om jag inte har sovit bort halva dan förstås.
Nu ska jag lägga ner kroppen som är trött och arbetssliten och titta på nått trevligt.
Sov gott och ta det för guds skull lugnt på lastbilsträffen i helgen!

Uppdatering!

Har haft en ganska bra vecka.
Jobbat lite.
Det som har varit negativt är att jag blev förkyld efter helgens nattjobb.
Det är nåt som går på jobbet.
Man blir som tjock i hjärnan och snuvtät i bihålorna.
Men jag hade feberkänsla bara ett par dar sen har det funkat ändå.
Jag har vilat mycket och försökt att ta dan som den kommer.
Har haft ett stressmoment som så när kunnat sluta riktigt illa.
Hade ett ett samtal med en person som hamnat helt fel i sitt yrkesval.
Han uttryckte sig så inkompetent och idiotiskt så att jag kände hur tappade humöret totalt.
Det är hemskt att hamna i en sån situation.
Men då är det bara att sinna sig. Han uppfattade nog att han gjorde bort sig totalt och jag tror att det rättade till sig till slut.
Jag har nu under de senaste åren upptäckt att människor lever med en hel del förutfattade meningar. Samhället förändras och vi med den.
Man kan inte tänka och resonera som det var förr.
I grunden är vi alla lika. Men livet är mycket tuffare nu.
Vi utsätts för mer påfrestningar och kraven kan bli orimliga för vissa av oss.
Se bara på en sak.
Våra barn är inte längre utomhus och leker.
När jag och mina barn var små så var vi utomhus jämt.
Nu sitter ungarna och fyller sina sinnen med intryck från elektroniska apparater.
Dom är hejjare på att leta reda på nya elektroniska apparater som dom vill ha. Och kan prisjämföra över alla gränser.
Dom har startat sina karriärer som dealers redan som små barn.
Och föräldrarna hakar på!?
Ungdomar som har tur att få ett arbete efter det att dom slutat skolan förväntar sig att tjäna mer än jag som har arbetat sen jag var 16 år.
Jag känner en sorg över att vi inte klara av att sakta ner utvecklingen lite och stanna upp och vara glada och tacksamma för det vi har.
Njuta av varandra och allt vad naturen kan ge oss.
Jag är i vilket fall tacksam för den stund i mitt liv då allt stillar ner sig och jag kan höra mina tankar. Och att jag fått lära mig att ha tråkigt är inte negativt.
Det är då jag lever!

Förkyld!

Jag har jobbat min natthelg nu!
Sov alldeles för länge idag.
Man ska helst kliva upp mitt i dan för att kunna somna igen på kvällen.
Men eftersom jag inte har nån karaktär så sover jag tills jag vaknar.
I alla fall så var jag halvdöd och tom i huvudet.
Kunde inte riktigt vakna till alls.
Mina snälla föräldrar räddade mig och min son från svältdöden med att bjuda oss på pizza.
För jag dugde inte till att ens handla idag.
Jag har dessutom drabbats av nån slags förkylning.
Ont i halsen och näsan rinner.
Inte bra!
Brukar helst inte vara sjuk.
Jag har inte vanan inne på att känna mig krasslig och klen.
Hur som helst så är det bara att se framåt.
I morgon är en annan dag.
Ledig dag!
Och kanske att man vaknar pigg och rapp och får en massa gjort.
Vad vet man?

Kärlek!

Nu får jag kanske skit för att jag skriver det här!
Men jag måste ge mina fina pojkar cred för allt jobb dom gör!
Att se hur mycket gladare och mer nöjd dom verkar.
Det värmer och man får känna stolthet över att ha så fina och engagerade barn.
Hårt jobb! Svåra utmaningar! Svårt att veta vad man ska gjöra!
Dom gör som man ska, fråga om råd, utarbetar en plan och genomför den.
Blir det nån miss i planeringen så tar dom nya tag.
Jag ser beslutsamhet och kämpaglöd!
Fortsätt så!
Älskar er mer än ni kan föreställa er!!!

Ont i huvudet!

Jag är så upprörd och frustrerad så att jag
formidabligen håller på att explodera!
Om man har otur att drabbas av fel handläggare inom vårt
regeluppbyggda samhälle så känns det lätt så.
Paragrafryttare som gömmer sig bakom ord som "vi" "eller så är det".
Eller som inte går att nå utom en viss telefontid som är på ca 1 timme per vecka.
Som alltid är på tjänsteärende till kl 16.00.
Men jag har kommit på en genväg och det är mejlen.
För se mejlen läser dom.
Och den går inte att frångå. Ett mejl är ett dokument som är lika tvingande att svara på som ett brev skickat per post.
I ett mejl så hinner du tänka efter vad du själv skriver utan att bli fullständigt galen av deras väl inövade ord och tonläge.
Ta även kontakt med deras överordnade. Skit samma om du hamnar i en röstbrevlåda.
Du kan ändå hota med att du haft en kontakt med deras chef.
Visa klart och tydligt att du är stridsvillig och outtröttlig.
Efter några sådana vändor så känns det åtminstone bättre för dig själv.
Du har inte bara lagt dig ner som en snäll och ödmjuk medborgare i ditt eget samhälle.
Det är inte sagt att du får rätt i sak men du har åtminstone hävdat dig mot överheten.
Den överhet som består av enskilda handläggare som är precis lika dan som du då dom går hem för dan.
Då dom inte längre måste gömma sig bakom en massa regler och paragrafer.
Jag är mitt i en sådan här vända då jag fortfarande krigar och känner frustration.
Denna person som orsakar så mycket känslor kan inte ens skriva sitt namn läsligt eller ens hålla reda på reglerna så att jag tror att han blir en lätt match.
Nu har jag inte tid längre måste skriva ett mejl!

Semester nr 2!

Låter lyxigt att ha två 2st semestrar!
Så är inte fallet.
Att sammanlagt ta ut 2 semesterveckor och jobba resten av året
är bara idiotiskt.
Jag har tyvärr sådana arbetsförhållanden att jag när jag skulle bestämma mig för
när jag ville vara ledig faktiskt inte visste hur många betalda semesterdagar jag hade.
Nu så har jag 11 dagar kvar att ta ut i år.
Men det är ju för sent att veta det nu!
Jag har i vart fall ledigt den här veckan.
Och igår på min första dag så fick jag mer gjort än jag fått sammanlagt
under minst 2 månader.
Var faktiskt väldigt effektiv!
Bl a så planterade jag om mina stackars blommor som jag skulle ha gjort redan i början av året.
Sen så har jag försökt att styra upp lite som bara måste ordnas.
Nämligen sånt som egentligen inte är min sak!
Men man måste vara något av en levnadsexpert för att förstå samhällets alla regler.
Och att man inte kan förvänta sig att att samhället ska finnas för dig.
Du måste själv jaga på och aktivt jobba för din sak.
Det har vi inte lärt våra ungdomar!
Idag så får vi se vad jag hittar på.
Har inte riktigt bestämt mig.
Men listan är lång och allt som blir gjort är bra!
Alltså betyder det inte semester att vara ledig från ett krävande vardagsliv!
Jag hoppas att jag kommer att känna mig tillfreds i alla fall när jag ska gå tillbaka till arbetet ovetandes om jag har nått jobb i höst.
Livet är en tuff väg att vandra!

Tråk å tråk!

Jag ska egentligen inte klaga!
Men det är för hemskt tråkigt just nu.
Tråkigt väder.
Tråkigt jobb.
Inga pengar.
Inget skoj alls.
Och vems fel är det då?
Ja,ja men man ska väl inte klaga.
Man är frisk, har mat för dan och tak över huvudet.
Ingen större katastrof på länge.
Och en semestervecka att se fram emot!
I morgon ska min son komma till mig.
Ingen mat i kylskåpet!!!
Det ser ut som värsta ungkarlskylskåpet förutom att det inte finns nån pilsner där.
Inte ens det!
Kanske man ska köpa sig en vinkartong?
Inte värt det.
Har skickat efter ett litet minipaket från h&m.
Får väl se fram emot det.
Och hoppas på att jobbarhelgen blir stressig så att man inte hinner tänka.
Och att sonen kanske inspirerar mig upp ur tristessdvalan.
Han kan surra han!
Hoppas bara att han inte är allt för hungrig eller tar valpen med sig.
Visst skulle det vara kul att gosa med en skitbusig hund.
Men jag jobbar ju hela tiden!
Och den är i värsta bus och tuggåldern.
Och gossen kan man ju inte lita på för han sover ju som en död och hör ingenting.
Annars skulle jag hemskt gärna vilja ta mig an en valp och få den riktigt fin.
Kärlek och motion.
Men då kan man ju inte lämna den ensam i 8 timmar.
Men om sonen kunde bo här och jag fick låna den då jag är ledig kanske?
Hm, då går det mycket mat!
Inga pengar!
Måste boka in ett besök hos Nova också.
Har inte träffat henne på länge.
Och jag vill bara få krama om henne!
Jag vill att allt ska bli bra!
Jag älskar mina storpojkar!
Det är ju oxå en bra sak!
En bra karl har jag oxå!
Fina och omtänksamma föräldrar!
Rejäla och fina syskon!
Tänkte på dig i dag Bettan!
Om hur man pratar med någon som har kronisk ca och som måste genomlida behandling på behandling.
Jag gjorde ett bra försök tycker jag själv.
Men du hade ju såklart gjort det mycket bättre!
Hur som helst så blev det mer på plussidan!
Och då känns det genast mycket bättre.
Men jag vill samtidigt be om ursäkt till alla som tycker att jag är skittråkig som inte hör av mig eller att jag aldrig vill göra nåt skoj!
Det är inget personligt emot nån av er.
Det är bara så jag har det just nu.
Jobb, sova (mkt) och äta.
Och sen har jag börjat att missbruka gamla TV serier.
Jag ser flera avsnitt av Lost just nu varje dag.
Det hjälper mig att tömma mig på eget inre kaos.
Sen så sover jag lugnt och gott!
Ska köpa mig hörlurar med lång sladd så ska jag börja med ljudböcker oxå.
Då kanske jag somnar tidigare på kvällarna.
Ha det så bra alla goa människor!
Och sov gott!

Mår bra!

Pysslade på på jobbet idag
och kände en känsla som det var
väldigt länge sen som jag kände.
Jag kände mig stark och pigg.

Visst finns det lite stök och bök kvar
som stör men inte just då i denna stund.

Det är det där små stunderna
som man har så svårt att fånga ibland.
Jag var bättre på det förr.
 
Att lära sig att uppskatta det som är
fint och bra i ens liv.
Att ignorera och inte lyfta fram det
som drar ner en.
Jag arbetar med svårt sjuka människor som
ligger så nära döden ibland att det är ett under
som gör att dom klarar sig.
Mycket beror såklart på proffsiga doktorer.
Men jag tror i många fall så handlar det om
den egna glöden och livsviljan.
Och då är det otroligt roligt att få vara med
och pusha på och visa att det finns ljuspunkter
och framgångar även ur en livshotande sjukdom.
Man kan behöva hjälp för att få insikt om
att det går bara man har rätta vilja.

Men någonting som är viktigt att inse!

Allt går inte på en gång!
Men om man tar det steg för steg
och dag för dag.
Att man tillåter sig att få känna sig mycket nöjd
och att då man tar steg
som kanske känns extra jobbigt!
Då har man rätten att känna sig stolt!
En del patienter har en egen
glöd och vilja men med
andra får man jobba på mer med.
Allt efter patientens egna förutsättningar
 och tidigare sjukdomar.
Men vilken glädje som uppstår
 då patienten börjar att se dig i ögonen
och börjar att kommunicera igen.
När patienten börjar röra sina armar och händer.
Och att få se deras glädje och vår glädje!
När vi vet att det kunnat gått alldeles på tok egentligen!

Mitt jobb är till stor det som har räddat mig
 när det varit som värst i mitt eget liv.
Där vet jag att jag är någon som kan bidra
med det jag har lärt mig under många år
av mitt liv.
Och att det kan vara till nytta
för de vi hjälper till ett bättre liv.

Men trots det så är det osäkert
hela tiden om jag får fortsätta
på den här arbetsplatsen som jag varit på
de senaste 4 1/2 år.

Då blir det som min son säger "knas".

Men nu ser jag fram mot en till 3 dagars ledig helg.
Jag har beställt sol och bad!
Kanske lite blåbärsplockning!

Kul Kul Kul Kul!
Helst skulle jag vilja åka nånstans
och se nånting nytt!
Men vi får se vad livet erbjuder!

Hoppas att all ni andra har det bra också!

Är sjuk!

Somnade ca 00.30 igår kväll.
Men jag sov dåligt!
Magen var orolig och jag kunde
inte slappna av och somna in riktigt.

Plötsligt så blir jag tok illamående
och kräktes nå så hemskt.
Jag känner att det är likadant som då
jag blivit matförgiftad tidigare.
Jag tänkte tillbaka på vad jag ätit
och kom sedan på att jag ätit en glass från ok ca kl 19.

Det som var värst var inte att behöva spy
utan det var att jag fick hög feber
och krampsmärtor i maggropen.
Jag trodde minst sagt att det var något som gått sönder.
Och att jag skulle måste åka till sjukan.
Det kändes som att det var
som födslovärkar som satt i ca 1 min.
Somnade och kunde sova någorlunda
mellan 9 & 15 idag. Men kroppen värker
och jag känner mig så ynklig.
Kan som tur är dricka vatten.
För febern gör att jag gör av med mycket vätska.

Hoppas att jag vaknar piggare imorgon.
För jag skulle ha jobbat denna helg.
Förlorar pengar och det blir problem på jobbet.
Inte skoj!

Och det är inte skoj att ha feber
när det är tokvarmt runt i kring en.
Bara att duscha är ju en
vansinnig kraftansträngning
bara för att vara genomblöt på en gång igen.

Men nu ska jag sova igen
och hoppas på en bättre dag i morgon.
Och då hoppas jag på att våga äta något,
vilket inte går alls nu
för då kör det som knivar i magen.

Hoppas att alla andra får må bra!

Semester!

Vi är mitt i sommaren.
Det är nu som man ska njuta som mest.

Jag har fått några soldagar.
Sådana där man bara får ligga ner
i sanden och steka sig.

Men man önskar ju att man fick fler.
Jag har haft en veckas ledigt
så att jag fick vila mig lite.

Men nu är jag igång på jobbet igen.
Jag tycker om mitt arbete men
håller allvarligt på att tröttna på
anställningsförhållandena.

Att hela tiden måste känna sig otrygg
och inte veta hur länge man har jobbet kvar.

Jag har arbetat på samma avd i ca 4 1/2 år.
Och har sedan i början av förra sommaren
rätt till fast anställning.
Men blir uppsagd och återanställd på vikariat hela tiden.

Det innebär att jag inte kan leva och planera
som en vanlig människa.
Just nu så är jag besviken
och vill bara söka mig långt bort.
Varför inte?

Tråk & tråk

Det har varit så där lagomt kul på slutet här!

Jag har tillbringat mesta tiden med att jobba på nätterna

och sovit på dagarna.

Jag har sovit riktigt duktigt och varit pigg på jobbet.

Men man kan ju få bli lite less oxå.

Sen så flyter det inte riktigt på så där bra för övrigt.

Jag skulle helst vilja ha ett liv utan några som helst problem
 alls under en eller två månader.

Men det verkar vara en för stor önskan.

Nu så ska jag vara ledig i tre dygn sedan så ska jag arbeta tre nätter till.

Sen så får jag ha betald semester i en vecka.

Jippi!

Det betyder att i min värld som försöker att hitta positiva saker
 så hoppas jag på sol och lagom varmt dessa lediga dagar.

Jag behöver sol och solbränna på kroppen.

Det är faktiskt helt gratis och kräver inte så stor ansträngning.

Jag inte höra talas om några negativa saker alls under den tiden.

Och jag ska se till att det blir så!

Jag kommer att stänga av mobilen och inte titta på en dator.

Ha det så bra alla ni andra!

Supertrött

Jag började kl 07.30 med aftt försöka att skriva det här inlägget.

Jag skulle så stort skriva det i min iPod. Men det var helt omöjligt.

Det gick inte att knacka upp bilden större så att jag såg ingenting.

Lägg sen till att jag var så trött att ögonen rullade i huvudet.

Jag hade då avverkat min andra natt på jobbet.

Och då är man trött när man äntligen får lägga sig ner.

Men sen så var det stört omöjligt att somna.
Jag låg och vred mig runt runt.

Och det var alldeles för ljust för att sova.

Dessutom var jag jättehungrig.
Men för trött för att orka kliva upp och ordna nån mat.
Än mindre för att orka tugga nån.

Man ska nog ha nån slags flytande näring
 att dra i sig när man kommer hem så där trött.

När jag sen hade vaknat ca 15 ggr så vaknade jag till slut
 vid 4 på em och då hade min mamma ringt.
Och det visade sig att hon ville bjuda mig på grillat.

Hon ordnade ett minisläktkalas.

Min bror med finflickorna och
underbara Nova var där när jag kom dit.

Dom är så härliga alla flickorna.
Dom gör en så glad bara att titta på.

Och Wilma är som en levande docka.

Så det var trevligt.

Nu så laddar jag det sista för att dra iväg för sista natten för den här gången.

Och då ska jag hoppas att det är lagom mycket att göra så att natten går fort.

Ha det så bra alla ni andra!

Lite gladare!

Det har varit en tuff tid.

Det har hänt mycket som berört de djupaste känslor man kan ha.

Man kan inte alltid hejda tankeflödet som i min hjärna funkar så att man kastar glimtar bakåt i tiden.

Jag skulle vilja säga att jag speglar det jag känner idag emot det jag upplevt tidigare.

Det kan vara ganska påfrestande att hamna i sådana tankekjedjor.

Jag kan uppleva att jag upprepar felaktiga mönster i mina tankar.

Dom kan dra iväg och bli helt felaktiga gentemot hur det egentligen är eller var.

Jag kan liksom hetsa upp tankarna och jagar liksom upp mig själv.

Ända tills mitt mer mogna jag tar vid och inser att allt inte är som jag

inbillar mig.

Om man sedan lugnt och fint backar lite grand, kanske sover på saken så

ser saken ut helt annorlunda ut.

Det kan räcka med att tala med någon annan som är mer objektiv och inte

lika känslomässigt inblandad.

Det kan räcka med att inse att jag bara kan styra över mig själv och mina egna tankar.

För mina känslor kan jag inte styra över. Och andra kan jag definetivt inte styra med. Det har jag blivit klar över.

Är jag arg, ledsen eller hoppfull så kan vare sig jag eller nån annan bestämma att jag ska vara annorlunda.

Jag har valt att tillåta mig vara precis så som mina känslor är.

Att skratta ett falskt skratt är inte rätt mot vare sig mig själv eller nån annan.

På slutet så har jag varit mycket upprörd av olika skäl.

Och den känslan ville inte ta slut förrens jag värkt ut den.

Sedan så lättar den och jag känner inte längre lika starkt längre.

Jag bli klar med det och kan sedan sluta att älta runt det.

Nu vet jag att allt kommer att bli mycket bättre!

För allt har varit så femjävligt hemskt så det kan aldrig bli så dåligt igen.

Jag vet att jag överlever det mesta och hoppas nu att alla i min omgivning

får komma till samma ro.

Livet är inte en strid!

Det är en gåva!

Fortfarande arg!

Jag har problem med mig själv!

Jag håller på att sprängas känns det som.

Jag vet att jag hanterar det fel.

Men det finns saker som liksom triggar igång mig.

Jag fixar inte lögner.

När människor ljuger så ser jag rött.

Och för mig är en lögn även sånt som döljs.

När människor inte säger hela sanningen.

Om det finns en händelse som beskrivs utan att ta med hela händelsen utan bara valda delar av den.

Att inte inse att vissa beteenden inte är förlåtliga.

Det är liksom bekvämt att totalt radera bort en indivds

aggeranden.

Att det anses ok att själv använda sig av icke tillåtna medel för att få sin vilja igenom.

Att totalt utan medkänsla eller empati spela ett spel

som innebär total undergång för andra människor.

Huvudsaken är att vinna!

Att jag känner det så här innebär att det berör mig så starkt.

Och det är bara sanningen som kan göra mig så upprörd.

Jag vet att jag sett rött förut och blivit så här arg tidigare.

Och det har då handlat om exakt samma sak.

Unga människors totala brist på vidseende.

Deras omognad som gör att de bara vill hävda sig till varje pris.

Deras brist på självbehärskning.

Deras fullständiga egoism.

Jag är fullständigt medveten om att jag borde kliva ur detta och bete mig med den mognad som jag borde ha efter att ha levt ett långt liv.

Men se det är svårare än det skrivs ner på en skärm.

Jag fick rådet igår av en professionell person att det vore bättre

att lämna allt bakom mig och bara ge upp.

Avsäga mig rätten till det som ligger mig så starkt i hjärtat.

Allt på grund av att det inte kommer att lösa sig och att det kommer att krossa mig!

Jag har förlorat så mycket i mitt liv och jag har verkligen fått kämpa för det jag har kvar.

Jag vet inte av en enda dag som jag fått leva utan att det varit något jag måste ha oroat mig för.

Jag är ingen svag person.

Jag tycker att jag har tagit livet som en klok och ganska trygg individ.

Jag upplever att jag kunnat hjälpa och stöttat andra i deras liv.

Och därför så känns detta så fullständigt orättvist!

Jag kommer att fortsätta att finnas där för mina ungar!

Jag kommer att göra vad jag kan och förmår för de ska känna att jag finns för dom då de behöver det.

Oavsett vad ni andra tycker!

Min älskade saknade son kommer snart hem!

( Kom nu ihåg att detta är min blogg. Min offentliga dagbok. Som var tänkt till en början att var anonym. Som var tänkt att vara en pysventil för mina jobbiga tankar och känslor.

Jag har många läsare och jag hoppas att jag alltid kan hjälpa nån med mina ord.

Det finns många som har det svårt! )

Att vara arg!

Jag vill börja med att säga att i dag har jag känt en enorm skam!

Jag har än en gång svikit mitt älskade barn.

Jag borde ha förstått hur det skulle bli och stått upp för honom i dag.

Jag vet att han klara sig bra själv och att han nått mycket långt tack vare sin egen inre styrka.

Jag skäms även för att jag låtit mig ledas runt i ett spel som jag inte ens valt att vara deltagare i.

Jag känner även en ilska som jag inte kan riktigt hantera.

Jag vet vart den kommer ifrån för jag har känt den förut.

Den kommer ifrån den besvikelse som man känner när man upptäcker att någon ljugit för en.

När någon utgett sig för att vara god men sedan visat sig vara falsk.

Jag tänker skriva ner några mycket bra ord om ilska som hjälper mig och kanske kan hjälpa nån annan att förstå.

"Vad är det som du tycker så illa om hos mig?" frågade en man sin fru efter sex månaders nykterhet.

"Allting!" svarade hon och blängde på honom.

Känslor av vrede är en del av alla människors liv. Barn blir arga, tonåringar blir arga. vuxna blir arga. Ibland spelar ilskan inte så stor roll i våra liv och medför inget särskilt problem. Vi avreagerar oss och sedan så glömmer vi bort det hela. Så är det vanligtvis inte med medberoende, speciellt inte om vi är engegerade i en alkoholist, en missbrukare eller nån annan med ett allvarligt pågående problem. Vreden kan bli en stor del av våra liv. Den kan bli våra liv. Alkoholisten är arg, vi är arga, barnen är arga och hunden också.
Alla är arga hela tiden. Ingen tycks kunna avreagera sig tillräckligt. Även om vi inte skriker, även om vi försöker att låtsas att vi inte är arga, är vi det i alla fall. Vi kastar blickar och gör så gester som avslöjar oss. Fientligheten lurar strax under ytan och väntar på ett tillfälle att smita ut. Ibland så exploderar vreden som en bomb, men ingen blir nånsin färdig med den.
Alkoholisten säger: "Hur vågar du bli arg på mig? Det är jag som är kungen. Det är jag som blir arg på dig och inte tvärtom."

Den medberoende säger: "Efter allt som jag har gjort för dig, har jag rätt att bli arg när det passar mig." Men i det tysta undrar den medberoende: Kanske han eller hon har rätt... Hur vågar vi bli arg på alkoholisten? Det måste vara nåt fel när jag känner så här?
Vi ger vår självkänsla en smäll och plussar på med lite skuld. Och ilskan finns kvar. Problemen blir inte lösta, och vreden försvinner inte.

Till och med efter nykterhet och tillfrisknade kan ilskan dröja sg kvar, det gör den oftast.

Vanligtvis har den nått sin kulmen när alkoholisten får hjälp. INGEN, alkoholisten inbegripen orkar längre med vansinnet. Ibland blir det värre. Den medberoende kanske för första gången inser att det inte är hans eller hennes fel. Den medberoende kan till och med känna sig ännu mer elak över att ha levt så länge i tron av att det varit så! Det kan vara första gången som den medberoende känner sig tillräckligt trygg för att känna och uttrycka vrede. Kanske den medberoende äntligen fått tillräckligt med lugn och ro omkring sig för att inse hur arg han eller hon var och är. Detta kan orsaka fler konflikter.

Alkoholisten kanske vill börja om igen, utan att släpa med sig sitt tunga förflutna, nu, när han eller hon har börjat ett nytt liv.

Så alkoholisten säger: "Hur vågar du bli arg? Vi ska ju börja om på nytt."

Och den medberoende svarar: " Det är vad du tror! Jag har ju just kommit igång!"

Så nu känner sig alla arga och alla känner sig skyldiga för att de är arga. De känner sig lurade och arga därför att nykterheten inte förde med sig den glädje som de hoppats på. Den blev inte den vändpunkt som gjorde att alla levde lyckliga i alla sina dagar.
Missförstå inte, det blev bättre. Det blir mycket bättre när människor nyktrar till. Men nykterheten är inte något magiskt botemedel för ilska och relationsproblem. Den gamla ilskan falnar, men en ny vrede tillför nytt bränsle.
Man kan inte lägga skulden på drogen eller "problemet", trots att man ofta gör det.
Drogerna kan inte längre användas för att lindra de arga känslorna.
Ofta får inte den medberoende längre lika mycket omtanke och sympati från sina vänner.

Vi reagerar på vrede, både vår egen och andras. Det är en provocerande känsla och den är smittsam.Och många av oss har så mycket vrede att reagera på.
- Vi har den vrede som kommer av sorg. Vi har den vrede som kommer från förföljelse-fasen av undsättande och omhändertagande. Många av oss har fastnat i det hörnet av triangeln.

- Vi har orimliga känslor av vrede som kan vara oberättigad och orsakad av ett reaktivt katastrof-tänkande.

- Vi har berättigad vrede - all de galna känslor som VEM SOM HELST SKULLE KÄNNA OM NÅGON GJORDE SÅ MOT HONOM ELLER HENNE.

- Vi har den vrede som täcker upp och över sårade känslor och fruktan. Känslor av sorg och rädsla förvandlas till vrede och många av oss är mycket sårade och rädda.

- Vi har den vrede som föds ur skuldkänslor. Skuld både förtjänt och oförtjänt förvandlas lätt till vrede. Medberoende bär också på mycket skuld och tro det eller ej - det gör alkoholister och missbrukare också. De är bara skickligare på att dölja det och förvandla skulden till ilska.

- Vi har reaktiv vrede. Vi blir arga därför att den andre personen är arg. Då blir de argare. Snart är alla arga igen.

Ibland fördrar vi att stanna kvar i vår vrede. Den hjälper oss att känna oss mindre sårbara och mera starka. Den är som en skyddande sköld. Då märks det inte att vi egentligen är sårade och rädda.............
(Bli fri från ditt medberoende, Melody Beattie )

En underbar bok för alla även om det inte finns ett direkt missbruk. Vi är alla lite skadade av ett eller annat!!!

Elakhet!

Jag kan inte sova!

Och det är mitt och ingen annans fel.

Magen är lika stor som hela min kropp.

Huvudet med sin hjärna är nånstans inne i den magen.

Och går på högvarv!

Allt på grund av frustration.

Ren ilska.

Känslor och förstånd går som känt är inte alltid hand i hand.

"Lugn nu, gör ingenting dumt nu!"

"Gör ingenting som kan göra allt ännu värre."

"Lägg en patiens till och lägg dig och sov, det är en lång dag i morgon."

"Du har haft en bra dag idag, förstör inte allt igenom att ligga här och mala."

Säger förståndet!

Vad känslorna säger vill jag inte berätta.

Jag har upptäckt att när det kommer till ens innersta, sina närmsta och orättvisa

så funkar inte förståndet så bra.

Det finns där och stoppar upp.

Men det lyckas inte ta bort det man känner.

Jag är en väldigt tålmodig och seg person.

Jag klarar av det mesta.

Men jag känner att nu får det snart vara nog!

Det som händer just nu är så fruktansvärt jobbigt.

Det har värkt och tärt så länge att bubblan brister.

Jag måste försöka att sluta tänka och känna.

Men det har jag försökt väldigt länge nu.

Men då får jag försöka att rabbla upp allt som är bra då!

............. ................... .......

Om ni som är skarpa lägger märke till något så ser ni att det är hack i raden.

Där har ni anledningen till varför jag inte kan sova!

Sen ska jag låta mycket vara osagt!

Nu ska jag göra ett nytt försök att somna så jag orkar med en dag till!

Sov gott all ni som jag älskar!

Livet är svårt!

Gud vad komplicerat livet måste vara.

Det är inte som det var förr. Få en bra uppfostran, växa upp ganska ovetande. Gifta sig med en förhoppningsvis bra och arbetssam man. Föda några barn. Eller många. Hoppas på att inte några dog. Se till att ta tillvara det man hade. Lagade mat av det som fanns. Bakade bröd. Lagade kläder gång på gång. Sopade sina golv och storstädade en gång per år då man svärtade vedspisen och kalkade väggarna vit. Efter några år så var det dags att ta hand om sin mor och far. Kanske att man samtidigt fick lite hjälp med barnen. Barnen gick några få år i skolan så pass att de kunde läsa och skriva. Sedan så måste även dom hjälpa till med sådd och skörd. Djuren måste tas om hand och vallas. Aldrig en sovmorgon. Aldrig fredagsmys. Inte en priskurant att beställa grejjor ur. Det stod gårdfarihandlarna för då de kom med sina ihoplockade varor. Kanske mamma kunde köpa sig nåt pråligt som ett par tjocka nylonstrumpor. Kanske barnen fick uppleva något spännande med en ny människa i huset.

Allt är så totalt annorlunda nu!

Mamma måste jobba lika mycket som far. Barnen behövs inte längre. Mor och far tas om hand ( än så länge). Det är få barn som dör, ingen vet ändå inte varför vi dör.

Vi har klumpat ihop alla som inte riktigt klarar av denna stora omställning till socialfall.

Våra barn som inte ser sina föräldrar. Som måste gå i skolan i många år utan att förstå varför. De föräldrar som inte riktigt klarar av att vara ifrån sina hem så många timmar varje dag. Som har sina huvuden fulla av det som anses viktigt. De dövar sig med TVn och sitter där och stirrar in i en burk som blixtrar fram både ljud och bilder som inte är riktigt på riktigt. Mannen och kvinnan finns inte mer som ett arbetande team. De strävar inte mot samma mål. Barnen får saker i stället för uppgifter. Dom behövs ju inte längre. Pizza är väl godare än gröt och sill. Men det är inte mamma som har gjort den.

Jag förstår ingenting! När människan inte klarar att leva för att ge sina barn ett värdefullt liv där barnet får känna sig som en del av nåt meningsfullt i ett kretslopp där varje familjemedlem är lika viktig.

Hur har då människan kunnat urarta så totalt att man kan försvar sitt egensinniga beteende. Kanske det går bra att ha det som en mask för ansiktet utåt. Men inne i en sådan människa vill jag veta hur man kan tänka en enda redig tanke.

För det måste bara bli kaos!

Vi har levt som människor i tusentals år precis som jag beskrev tidigare. Det nya påfundet med egen frihet och "rättigheter" är bara några tiotal år. Och det missbrukas! Varje dag! Och vi sviker barnen. Alla dessa barn som ska delas på. Fraktas emellan. Som man så stort säger att man tar hänsyn till vad som är bäst för barnet.

Det följer med vår nya ordning en stor egoism, en stor frustration och en stor meningslöshet.

Vi vet inte vad vi ska göra.

Vi vet inte längre vad som är rätt och vad som är fel.

Kärlekens Lov!

Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek,

vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.

Om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap,

och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek,

så vore jag ingenting.

Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas,

men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.

Kärleken är tålig och mild,

kärleken avundas inte,

den skryter inte,

den är inte uppblåst,

den uppför sig inte illa,

den söker inte sitt,

den brusar inte upp,

den tillräknar inte det onda.

Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har glädje i sanningen.

Den fördrar allting.

Den tror allting,

den hoppas allting och den uthärdar allting.

Kärleken upphör aldrig.

Men profetiorna skall upphöra.

Och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå.

Ty vi förstår till en del och profeterar till en del,

men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del.

När jag var ett barn, så talade jag som ett barn,

tänkte som ett barn och förstod som ett barn.

Men sen jag blivit man så har jag lagt bort det barnsliga.

Nu ser vi en gåtfull spegelbild,

men då skall vi se ansikte mot ansikte.

Nu förstår jag endast till endel,

men då skall jag känna fullkomligt,

liksom jag sälv har blivit fullkomligt känd.

Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dom är kärleken.

( 1 Kor kap 13)

Läs och begrunda om och om igen!

Lat Söndag!

Jag måste verkligen säga att nå latare får man leta efter!

Jag passade på i dag då det var grått och trist ute att sova länge.

Sen så har jag tillbringat dagen i ryggläge i princip hela tiden.

Jag har avverkat flera skitfilmer och några avsnitt av en serie som jag tittar på just nu.

Kände bara att det måste passas på att vilas.

För till veckan så har jag ett svinschema. Flera långdagar efter varandra.

Så då är det bra att ladda upp med energi så att man inte däckar.

Egentligen så skulle jag ha behövt göra någonting nyttigt som t ex att putsa fönster.

Men vem bryr sig?

För övrigt så har jag som vanligt ingen egentlig koll på tillvaron.

Men det är jag så van vid nu att jag inte bekymrar mig särskilt.

Jag önskar att jag kunde få ett ryck och söka mig i långt bort till

nåt lite varmare ställe.

Det skulle vara skoj att helt enkelt bara flytta i väg.

Se hur livet skulle bli då.

Ny vänner, nytt ljus!

Mer erfarenhet har väl aldrig skadat nån förut.

Tycker ju rent ärligt att det är ganska trist som det är just nu.

Ja, så där rullar det på i huvudet på mig.

Men det beror nog på att jag haft för mycket tid i dag till att tänka.

Nu så har jag varit duktig och uppdaterat.

Nu ska jag titta på Himmelblå som jag tycker är mysig att se på.

Sov gott!

Vårkänslor!

Har fått klagomål på att jag inte uppdaterat på länge.

Har inte haft vare sig tid, ork eller lust.

Har inte haft något vettigt att skriva om.

Livet rullar ju som på och vi går mot sommar.

Och som vanligt så lever jag upp när solen visar sig.

Då kommer jag på en massa som jag vill göra.

Med det sagt inte säkert att jag får något gjort.

Men lusten finns där och det är ju positivt.

Jag lever mina dagar som vanligt med jobb, jobb och jobb känns det som.

Alldeles för mycket faktiskt.

Skulle gärna ha råd att bara jobba mindre.

Man blir som tömd av det så när man slutar efter ett pass så har då jag ingen mer energi kvar.

Och jag kan inte med att ge lite mindre av mig själv på jobbet så att jag som sparar lite av mig själv.

Sen så går det en hel del energi till att fundera och grunna på livets stora frågor.

Fast jag har blivit mycket duktigare på det.

Jag snurrar inte runt i huvet på olösliga saker lika mycket som förr.

Som i går så misslyckades jag helt med den saken.

Jag ägnade i princip en hel dag åt att lösa ett dataproblem.

Och misslyckades!!!

En massa tid bortkastat.

Den tiden hade jag kunnat lagt på t ex att städa ur bilen invändigt som också var en plan för dagen som hade.

Så där tycker jag ofta att jag gör med min tid.

Ägnar den åt fel saker.

Man ska väl kanske planlägga sig lite mer.

Tänka till lite och försöka att göra sånt som ger en ny energi.

Och i mitt fall så är det att göra sånt som jag känner mig duktig av.

Och att det samtidigt skulle kännas mindre äcklig varje gång jag sätter mig i bilen.

Jag får skärpa mig!

Har läst något intressant idag på vårt kära internet.

Att det tydligen är renade får själen att vara ensam med sig själv och kunna höra vad som finns inne i sitt eget huvud.

Det är jag skitduktig på!

Älskar att vara alldeles själv.

Så med det så önskar jag att ni lever era liv så som ni vill ha det!

Vårsol!

Det är ett tag sen som jag tagit mig tid och ork att skriva.

Har mest rusat mellan jobb och säng senaste tiden.

Men helgen har jag ägnat åt vila tillsammans med min mysiga man.

Vi har sugit i oss av solen.

Varit ute och gått och suttit ute på balkongen i den fina

soffan som jag fått av honom.

Vi har ätit, sovit och solat.

Vi var rätt så trötta båda två så det behövs tankas på med

ny energi för att orka med en vecka till.

Och det känns mycket bättre idag.

Det är så skönt att vi går mot vår och sommar!

Att man kan börja att planera för någon rolig semester.

Och att allt inte bara ska handla om att få igång bilen på morgonen.

Tvättade förresten bilen igår oxå.

Den var alldeles vit av salt så det behövdes.

Nu finns det snart bara ett stort bekymmer.

Att jag saknar en person hemskt mycket.

Skitjobbigt!

Men tiden rinner ju iväg så det kommer att gå fort att vi får ses igen.

Nu så har jag mest problem med allt som jag vill köpa.

Måste göra en lista så att jag får någon ordning på det med.

Ha de Alla!

Ont!

Jag tog och blev dålig!

Har varit riktigt pigg och allert på slutet.

Har inte kännt av den där enorma tröttheten som jag brukar klaga över.

Har vaknat tidigare alldeles av mig själv.

Men så började jag att känna mig skum.

Det började med att jag fick tokont i en höft efter en tung patient på jobbet.

Och sen så frös jag invärtes.

Klag och gnäll!

Sen så började jag att må illa och klarade inte av att äta.

Nåt virus som spökar!

Jag har en nackdel och det är att jag inte får bli riktigt rejält sjuk med riktig feber som bränner bort skiten.

I stället så mår man risigt mycket längre tid i stället.

Nu har jag bara riktigt ont i princip hela ryggen.

Kotorna sitter som på fel ställe och så bränner det som eld i musklerna runt i kring.

Men orken börjar komma tillbaks.

I dag så har jag gnott på som en skållad och försökt att inte glömma någonting viktigt.

Där jag arbetat idag är jag så pass ny att jag inte fått nån riktig rutin som sitter i märgen.

Och då måste man tänka till hela tiden.

Men det är nyttigt!

Och skoj!

I går så var jag väldigt nära att dö i alla fall.

Det är lite läskigt efteråt då man inser att det kunnat gå riktigt illa.

Har varit med om det några gånger tidigare.

Men katter har ju många liv!

Jag tjyvlånade min sons laptop.

Jag låg mest hela dan i sängen om jag ska vara ärlig.

Jag stängde av datorn och ställde den ifrån mig.

Då hamnade laddarkabeln över min mage.

Då började det att spraka av kabeln ungefär som ett tomtebloss. Det flasade och rykte runt kabeln såm låg på mitt duntäcke. Jag fattade först inte vad som hände. Och man reagerar mest instinktivt. Så jag skulle försöka att lyfta upp kabeln från täcket och samtidigt dra i sär den.

Och då bränner jag mig!

Jag har ju kunnat dött av strömstöt!

Nu blev det som tur var inga större skador på vare sig mig eller täcket.

Men efteråt så tänker man ju: Tänk om jag fått strömmen i mig och tvärdött!

Och sen så hade jag nog brunnit upp i min egen säng!

Och vems fel var alltihop då?

Jo, en valp vid namn Chilla!

Men, det är väl meningen att man ska leva och knoga ett tag till.

Idag så fick jag i alla fall känna att det finns en mening med mitt liv.

Att göra sitt bästa för någon annan människa ger livet mening.

Man får så mycket tillbaks om man ger det där lilla extra.

Tänk på det!!!

Ide!

Jag fryser!

Varannan dag fryser jag. Typ.

Jag blir snart tokig!

Huset jag bor i klarar inte av denna vinter där temperaturen går upp och ner.

När det varit kallt ett par dagar så börjar pannan förstå att den ska gå varm.

Sen blir det varmare ute och då slår kylan som sitter kvar i väggarna in och det blir smällkallt.

Men då går ger ju inte pannan lika mycket värme längre.

Jag har femton grader just nu

i mitt sovrum som jag har stängt in mig i.

Jag eldar värmeljus och har bäddat med yllefilt och har tjockkofta på.

Ändå så fryser jag.

Det finns fler stora fel på mitt boende men jag älskar själva lägenheten.

Stormtrivs med ljuset och ytorna.

Vill inte flytta igen!

Jag får nog gå och köpa mig ett värmeelement och en egen liten tvättmaskin.

Och till sommaren så lär jag nog klaga på att det är alldeles för varmt.

Men då får jag köpa mig en AC.

Annars så flyter det väl på på nått vis.

Blev handikappad idag på jobbet. Fick så ont i en höft så att jag nästan inte kunde gå.

Tunga lyft är inte att förakta. De flesta gånger så använder man rätt teknik och man är urstark. Och sen så går det inte så bra och man får lida ett tag.

Sånt är livet.

Då får man vila och lova sig själv för 1000:e gången att man ska börja träna och stretcha

och ta det lugnt och metodiskt.

Den här veckan började med att jag höll på att dö då klockan ringde på morgonen.

Var fruktansvärt trött och hatade mitt jobb.

Så jag tog och tröstade mig lite efter jobbet idag.

Tog mig råd och shoppade mig lite kläder som jag önskt mig ett tag men inte tagit mig tid och ro att leta efter.

Det var duktigt gjort av mig!

Jag är en urdålig shoppare.

När jag planerar att jag ska köpa något så hittar jag inget.

Och när jag hittar något så blir jag ånger och velar.

Men såna här dagar så kan jag impulshandla och då finns det ingen tvekan och ånger.

Jag handlade på nya KläDax.

Dom hade i mitt tycke jättemycket fint nu så det var synd att jag inte hade mer pengar.

Bilen fick jag hjälp av min far att köpa ett nytt batteri till i helgen.

Min son vill ha skjuts och bilfan startade inte!

Jag blev galen. Hatar när saker inte funkar.

Men nu så går den igång så fint som den ju ska göra bara den blir omskött av sin icke bilintresserad ägare.

Jag har nyss sett en tårdrypare.

Blue Valentine.

Skum film men man blev ju fångad en stund.

Nu måste jag nog natta mig så jag slipper vara så trött i morgon.

Sov gott!

Rutin!

Nu går allt som på rutin.
Ställa klockan.
Upp på morgonen. Trött! Snooza flera ggr.
I väg på jobbet. Göra ett så bra jobb man kan.
Försöka vara glad och någorlunda trevlig.
Inte glömma bort någonting. Inget viktigt i alla fall.
Tacksam för att det inte är så kallt. Om jag skulle glömma motorvärmaren.
Måste köpa dyra matlådor på jobbet. Är för lat för att köpa och laga själv.
Hem efter jobb. Fort in i en dvala med lite surf och nån film. Sen lägger
jag patients tills ögonen ramlar i hop. Sover gott tills klockan ringer igen.
Hade besök av en mycket god väninna i helgen. Tiden var för kort för att hinna
prata igenom allt. Så det får vi snart göra om. Kul var det i alla fall. Sen så har jag
träffat storpojken. Skoj! Är för sällan och för kort bara. Talat med min andre stora pojke länge idag! Vi hade mycket att göra. Jag fick uppdrag som jag inte begriper mycket
av. Musik! Inte min! Men jag får väl lära mig. Det är sådana stunder som gör
att livet har mer mening än att bara tjäna pengar. Jag såg en bra film ikväll oxå.
Love and other type of drugs. Man vet när man hittat den rätta kärleken. Det är när
man inte kan vara utan den personen i sitt liv. Och när man känner att man
duger som man är. En tår rullade i slutscenen. Då är det bra! I mitt tycke!
Ta hand om varandra! Helst om dom som behöver det lite extra!

Gåta!

Livets gåta, älska glömma och förlåta!

Att leva nära andra innebär att man måste vara mångsidig.

Man ska veta när man ska tala och när man ska vara tyst.

Känna in när man ska komma med ett råd eller inte.

Kunna känna empati och förståelse.

Vara uppmuntrande eller gråta med.

Inse att man inte kan styra över nån.

Veta när en annan behöver närhet eller behöver rymd.

Ska man ge eller inte.

Balans eller övertagande.

När man kommit så långt i livet att man på något litet sätt kan känna att man

är inne på rätt spår.

Då börjar man att förvänta sig samma sak av andra.

Det är då problemen kommer!

Vem förstår när man själv inte vet vad man känner eller vad man vill?

Vem förstår när den ska trösta eller eller pressa?

Vem förstår vad som rör sig inne i mig?

Har man tankar och känslor som virvlar runt i kaos,

kan man inte kräva att någon annan ska kunna ordna allt.

Att finnas, att vara och respektera är något som är mycket svårt.

Man måste vara mycket gammal och garvad för att kunna låta någon bara få vara i sig själv.

Man måste vara mycket modig för att låta livet ha sin gång!

Du kan inget göra!

Du är maktlös!

Det är mycket befriande att kunna inse att man inte alltid måste göra något!

Att man inte alltid är duktig då man gör något!

Kloka ord kommer man en bit på väg!

Sov gott!!!!

Vila!

Helgen har jag spenderat i Ramsele.

Jag sov ut på lördag morgon och sen så packade jag mig iväg.

Varit evigheter sen jag jag åkt dit.

Har haft för mycket runt i kring mig för att orka ens köra bil så långt.

Men nu så kände jag mig redo.

Att umgås och ha en massa rörelse runt sig kan faktiskt vara jobbigt om man inte är på topp.

Svårt att förstå kanske men så är det.

Jag läste en blogg alldeles nyss och såg söt Nova och nu så kan jag bara tänka på henne.

Vi måste träffas snart igen!

Jag har ingen aning om hur jag arbetar den närmaste tiden.

Har inte fått nåt schema än.

Och då är det lite svårt att planera sitt liv.

Just nu så sitter jag här i lugn och ro.

TV:n är på!

Jag som slutat titta på TV.

Jag brukar välja ut vad jag vill se och sen så tittar jag på det då jag själv vill på datorn

istället.

Hatar reklam och onödigt surr!

Nu ska jag ta och försöka att ta mig ut och gå lite så att kroppen vaknar.

Den har tagit stryk på slutet.

Har ingen kondis och känns som en gammal gummas.

Ha det så bra!

Sämre!

I dag har jag varit som en zombie.
Trött och seg i kroppen.
Jag har klarat av att jobba och har nog gjort det jag ska.
Men det har strulat så där som det gör när man är lite borta.
T ex när jag skulle åka iväg med bilen i morse så hade inte motorvärmaren slagit igång.
När jag skulle hem från jobbet samma sak.
Efter ett möte och handling så var jag helt slut. Jag ville bara sova.
Och hungrig oxå. Då så märker jag att säkringen slår ifrån
Hela tiden då jag stoppar i motorvärmarkabeln.
Åh, vad less man blir. Vad är det som gått sönder. Uttaget in i bilen eller skarvsladden.
Då får pappa rycka in igen. Och han mummlar och pummlar ett tag med sladden. Och nu funkar det igen!
Tack pappa! Det hade tagit en timme extra att ta mig hem till min trygga viloplats.
Mitt hem är svinkallt. Så då frös jag invärtes och började känna mig sjuk rent av. Stackars mig!
Bäddade ner mig och stängde in mig och tände massa värmeljus.
Försökte att titta på en film. Men det gick inte. Jag kände det nästan som att jag höll på att bli magsjuk.
Mådde illa och ont i magen. Släckte och stängde av telefonerna och somnade som en stock vid sex.
Vaknade vid åtta och ville helst dö. Och nu ligger jag här och har svårt att somna igen.
Men men. Nu när jag fått beklaga mig till alla som läser det här så känns det mycket bättre.
Löjligt egentligen! Men ni är många som läser och det känns ju roligt meningen var att denna blogg
Skulle vara helt anonym. Den skulle vara min terapiplats där jag ville dela med mig erfarenheter
Som kanske även kunde vara till nytta för andra.
Nu är det ju så många som känner till den. Så jag kan inte skriva riktigt vad som helst av hänsyn till andra. Och sen vill jag ju inte att
Alla ska tycka att jag skriver om konstiga saker.
Så att jag får kanske skapa en till blogg?
Tack för fina kommentare!

Den stora dagen!

Allt har gått bra idag!

Jag hade jobbat bort all oro i helgen.

Sedan tillät jag den inte få makt över mig igen.

Fantastiskt att man kan ta kontroll över det.

Jag skulle vittna idag.

Men jag var väl förberedd och visste exakt vad som hänt

så det var bara att gå in och säga den rena sanningen.

Och sammantaget inkl andra deltagare så blev det mycket bra.

Min son fick åka hem och får sova i sin egen säng.

Jag blev så glad för hans skull.

För lögner och halva sanningar.

Människor som verkar leva i en fantasi ska inte få rätten att förstöra andras liv.

Den här gången kan jag försvara för efter att ha hört och varit delaktig

i processen så förstår jag hur fel det kan bli.

Lycka till min son!

Fortsätt som tidigare och ge dig inte denna gång.

Sök hjälp!

Skrik på hjälp!

Så får du den!

Vi finns här för dig!

För hur stark och smart du än tror att du är

så kan du inte klara dig utan mycket stöd från andra.

Älskar dig!

Ny dag!

Idag så har jag jobbat för första gången sen annandan.

Det var skönt!

Skönt att ha något att kliva upp till.

Att ha nåt vettigt att göra.

Veta att man får några pengar även nästa månad.

Jag var jättepigg efter att ha haft en trevlig helg.

Jag har ätit gott och bara myst och laddat upp.

För nu känner jag mig laddad.

I morgon blir en tuff dag.

Tuff på flera olika sätt.

Mest känslomässigt så klart.

Jag är både arg och ledsen.

Och känner en enorm frustration.

Den kanske jag får utlopp för i morgon.

I helgen så har jag verkligen försökt att inte tänka på

tråkiga saker. Utan bara försökt att vara i stunden.

Det som är jobbigt att tänka på kan bli som att det äter upp en annars.

Men nu så avgörs det.

Och då vill jag vara med.

Det handlar inte bara om en människas framtid.

Det handlar om en massa människors liv.

Jag kan inte förklara djupare än så.

Önska oss lycka till vad än som sker!

Jobb!

Nu vänder det!

Livet har som jag upplevt det

olika energier.

Om något bra händer så kommer det fler bra saker

av bara farten. Om något dåligt händer så kommer det fler dåliga som på beställning.

Jag har läst någon teori någonstans om att om man gör en god gärning

så alstrar denna goda gärning positiv energi och då får du denna energi tillbaka

som tack för att du gjort något bra.

Jag tror på den teorin.

Tyvärr då det sker mycket negativt så grubblar jag på vad har jag nu gjort för fel!

Så är det nog inte.

Men jag har däremot märkt att när nåt bra händer så bli jag själv mer positiv.

Och kanske att jag då blir mer mottaglig för det som är

bra och värdefullt för mig.

Som det har varit i mitt liv på slutet så tar jag gladeligen emot

positiva besked.

Som att idag så fick jag besked om att jag får jobba ett tag till.

Att vara utan jobb är som ingen hit för mig.

Där får jag göra goda gärningar i massor.

Plus att jag får en lön.

Sen så får jag andrum från mitt eget liv.

Jag fick ett fint brev igår som gjorde mig väldigt glad.

Och ett annat positivt besked som jag inte kan beskriva här.

I morgon får jag besök.

Ja, det bara haglar bra saker.

Sen ska jag bara ta mig igenom nästa vecka också.

Men det ska jag ta mig an då!

Tänk på att ingenting kan vara sig likt imorgon!

Ok!

I dag har det varit en bra dag. Jag sover alldeles för länge. Men det beror ju på att jag inte kan somna på kvällen.
Jag har varit till Långsele och träffat Nova och Madde. Det är så skoj! Nova är kramig och go. Och frågvis. Och det är bara att svara så gott man kan. Hon undrade varför jag inte kunde vara utan kläder bland folk. Ja, vad svarar man på det. Jo, att för allas bästa så är det nog bäst att farmor behåller sina kläder på. Och hon undrade om jag måste sova alldeles enda
. Ja det gör jag. Varför då? Ja det kan man ju fråga sig.
Hon gör att man inser att livet innehåller så mycket glädje och nyfikenhet. Det brukar jag normalt sett vara duktig på.
Se det som är bra. Vad vi har det bra. Men ibland blir man så uppfylld av det som händer i ens liv. Man måste få tid att smälta och sortera
det som händer. Och på senare tid så har det hänt saker som blir obegripligt.
Och då blir det fnurror på synapserna.
Då är det bra att träffa nån som tar en tillbaka till verkligheten. Madde hjälpte mig idag också på sitt sätt. Tack för det.
Nu ska jag lyssna på en ljudbok. Som jag själv har lyckats installera i min iPod. Det var svårt ska ni veta. Inte på gammaldags vis.
Ha det så bra och krama varandra!

Koll på läget!

Så, då mår jag lite bättre.

Jag har fått höra och se med egna öron att min son mår bra.

Han knäcker man inte så lätt.

Det är alltid jobbigt att se nån man älskar i en svår och pressad situation.

Men han klarade det bra.

Och det var skönta att se honom glad och skojfrisk.

Han hade långt tidigare bestämt sig för att arbeta mot ett bättre liv.

Vi såg att han ansträngde sig.

Nu har han förstått att det inte går med några genvägar.

Nya tag, nya mål.

För fan tar han om han inte fattar det.

Då blir det arbetsläger! Finns det såna nu?

Det kändes skönt att få vara där och få nån klarhet i det som hänt.

Om än att det inte är hela den nakna sanningen som kommer fram.

En advokat sa så bra att det är inte bara bad guys som sitter på svarandesidan.

Bad guys sitter kanske nästa gång på målsägarsidan och tvärtemot.

Alla talar inte alltid sant!

Och alla är inte alltid så oskyldig som dom vill verka.

Nu lägger jag detta bakom mig!

Nästa dag ska jag fylla med uppgifter till mig själv!

Har massor jag måste göra.

Och jag vill träffa Nova igen snart!( och Madde)

Nervpress!

Jag lever i en situation som kan liknas vid tortyr.
Att ingenting veta. Bra veta att det är fel.
Imorgon så får jag veta lite mer. Men det är jobbigt det också.
Bestämmer dom med angagemang ellr dömmer dom bara ut ett "straff".
Jag har suttit i samma situation och åklagaren satt och sov. Eller då advokaten som skulle försvara inte sa ett ljud. Jag litar inte på nånting.
Man känner maktlösheten hur den äter upp en med sin vanmakt, ilska, sorg och ångest.
Maktlösheten ska vara din befriare då du lärt dig att acceptera den. Acceptera att du inget kan säga eller göra för att förhindra eller förändra någon annan. Men det är inte lätt att leva efter.
Morsor ska låsas in med sitt dalt och omhändertagande. Sina försök till att hitta på förklaringar till allting. Vi bara förstör! Ungar ska inte daltas med. Dom ska redan från det dom är små inte få precis det dom vill. Dom ska få lov att ta koncekvenser för det fel dom gjort medans felen har varit små. Ungar av i dag är naiva och oerhört korkade. Dom vet inte att man kan förstöra sitt liv på en enda dum grej. Och det därför att föräldra inte varnar dom. För mitt fina barn gör väl inget fel. Huvet i busken!!!I den härvan som ska upp i rätten imorgon så finns det många av dessa "fina" ungdomar som varit inblandade men i utkanten. Håll koll på hur dom luktar när dom kommer hem. Är dom rödögd? Vart kommer grejjerna som dom har bytt mot nåt annat. Var vaksamma!
Var rädda om dom! Sätt gränser!
Jag älskar min goa unge som har varit mycket förändrad och mer mogen sen han kom hem.
Han hade den rätta viljan. Men var ändå för svag. Precis som ungdomar är!

Saknar!

Jag vill först bara säga att jag inte var full då jag skrev mitt tidigare inlägg.
Jag skrev det i min iPod.

Bildskärmen är liten och den hitta på egna ord den rackaren.
Jag har nu rättat inlägget i stordatorn och förtydligat vissa saker.
Man kan undra varför nån vill skriva om en sån fruktansvärd sak.

Som väcker så mycket känslor. Det jag vill är bara för att andra ska få nån liten känsla för vad som hänt i våra liv.

I det här fallet en pojke som var nio och en som var elva år då det här hände. Maktlösheten, sorgen, skulden.

Att tappa bort en bror och ett hem.

Att se sina föräldrar som mår fruktansvärt dåligt.

Jag vill dela det för att jag märker av den totala oförståelsen från många. För att vi alla har en bakgrund som har skapat oss. Och att alla inte har samma grund att stå på.

Vi har alla ett ansvar att göra det bästa utav det vi har.

Men en del får kämpa hårdare. En del har fått utarbeta strategier för att kunna härda ut, alla inte helt ok.
Det här vara bara en liten del av allt tråkigt som hänt.

Men jag tror att det räcker för att ha orsakat stor skada.
Just nu så saknar jag båda mina barn.

Jag säger barn trots att dom nu räknas som vuxna. För jag ser i deras ögon sorgen och paniken varje gång som något gått snett och dom återigen förlorar fotfästet.

På samma sätt som när jag berättade att deras bror inte levde längre.

Jul & Nyår!

Mitt firande av dessa 2 helger brukar vara så lite som möjligt.
Dessa helger väcker bara sorgen över vad som hände för 11 år sedan den 5:e december 1999.
Det var då som vi miste ett barn och en kär bror. Det började brinna explosionsartat i vårt hus. Det var extremt kallt ute och huset värmdes upp med el. Samma kväll hade skoterföreningen sin årliga storfest i en lokal mitt i samhället. Vi stod för matserveringen och baren. Som huvudattraktion så hade dom Svullo där. Det var meningen att han skulle sova över på vårt hotell. Men senare visade det sig att han flögs med helikopter därifrån. Jag fick ledigt efter kl 23 och skulle få umgås även jag. Barnen fick vara med en stund. Tony hade fått hjälp att göra sig snygg. Frissan var fixad. Sedan så fick storbarnen följa honom hem . Vi bodde ca 50 meter bort. När jag var på väg hem nån timme efteråt så hade jag sällskap av vänner och släkt till oss. Vi bestämde oss impulsivt att vi skulle stanna förbi på vår pub och äta. Vi micrade några pajer. Micron var dålig och det tog tid. Samtidigt skjutsade Jose och en i personalen alla saker tillbaka från festen. En vända var hem till villan. Jose sa att det verkade lugnt där hemma.Dom stora barnen ringde ett par gånger och undrade om vi var på väg. Och vi sa att nu kommer vi alldeles strax. Tony hade dom bäddat ner och läst fader vår för. Dom tittade till honom så att han sov. Och det gjorde han tillsammans med samojjedvalpen Bettan. Dom bestämde sig för att springa och möta oss. Vi blev ännu mer stressade när dom kom och undrade om Tony sov. Vi visste att han kunde ringa oss på telefonen om han vaknade. Och Jose sa att
han skulle åka förbi att kolla läget. Det kanske gick 5-10 min så kommer det in en kille och säger att han tror att det brinner hemma hos oss. Först trodde jag att han skojade. Barnen kom ju just därifrån. Vi rusar ut i bilen och kör den korta biten. Och vi ser röken som väller ut ur ventilationen vid köket som ligger på vänster sida av huset.Tonys rum låg på den högra sidan. Jag rusar ur bilen och tar av mig min tjocka skinnkacka med pälsfoder vilket jag ångrade sen. Jag tar mig
en bit in i hallen. Röken är kompakt. Det är som att trycka sig mot en het vägg. Jag måste ut tillbaka och ta mer luft. Jag hade helt glömt bort att man ska krypa på golvet. Jag tar mig efter flera försök fram till Tonys rum. Men då känner jag att jag håller på att tuppa av . Jag väljer att ta mig ut via balkongdörren den sista gången.Den låg närmast. Jag gör en paus och försöker att vädra lungorna. Och kan då se mot ingången att mina pojkar har fått panik och att dom också försöker att ta sig in.Jag skriker åt folk på plats att ta dom bort därifrån. Alex springer förtvivlat i snödrivorna och försöker nå Tonys fönster. Men snön är för djup och det är tjocka treglasfönster. Sen planerar vi att Jose ska krypa in via stora dörren och jag från mitt håll från balkongen och mötas vid dörren till Tonys rum. Vid första försöket så orkade vi inte ända fram. Men på andra då jag lovade att jag skulle dra ut honom ifall han svimmade. Vi lyckades till slut. Vi var så glada att få hålla i honom. Men jag upptäckte snabbt att han var livlös. Först trodde jag att bara att han var medvetslös. Vi fick lägga honom på den kalla balkongen på ett renskinn. Jag påbörjade HLR. Jag gjorde det i ca 20 min innan jag fick avlösning av ambulansen. Samtidigt satt det en distriktsläkarens bredvid mig och hjälpte mig. Det var fruktansvärt att lämna över honom till ambulansen. Dom fortsatte sedan med återupplivning. Sammanlagt så jobbade vi i 2 timmar med honom. Det kom dit en narkosläkere med helikopter. Man hoppades på ett under. Men samtidigt visste man att det inte skulle gå. Vi gjorde allt vi kunde! Men olyckan hade varit framme. Min förklaring till branden var att det blivit överslag i ett proppskåp. framför det skåpet hängde en tunn flagga. Under det stod en gammal jättgiftig soffa. Det var ingens fel! Vi kan inte försäkra oss mot olyckor och omständigheter vi inte kan råda över. I det här fallet kylan och att det stått tomt i flera år före. Det var många som mådde jättedåligt efter det som hände. Han som ägde huset. Personalen på plats fick krishjälp. Släkt och vänner som var med om allt. Alla som kände denna glädjestrålande kille.Försäkringsbolaget löste in tomten och nu växer det skog där. Dom lovade att det inte skulle stå nåt fler hus på den tomten. Det hade nämligen brunnit och dött folk där vid två tillfällen innan.
Men nu har det gått 11 år och det påverkar oss så svårt fortfarande.
Mina pojkar mår riktigt skit och jag kan inte hjälpa. Det händer alltid mer strul under den här tiden runt jul och nyår än på hela resten av året.
Min äldsta son har en egen dotter som han måste skapa fina traditioner med. I år träffade han inte ens. Inte i fjol heller.
Om jag hade en bra lösning så skulle jag plocka fram den. Just nu kan jag bara försöka att förstå vad det är som händer.
Jag Älskar er så Mycket mina pojkar som är skälet till att jag lever och andas! Hade inte ni funnits så hade jag inte orkat en enda dag till efter det som hände.
Sen förde ju allt som hände med sig att man är så tacksam för allt man ändå har!