Jul & Nyår!

Mitt firande av dessa 2 helger brukar vara så lite som möjligt.
Dessa helger väcker bara sorgen över vad som hände för 11 år sedan den 5:e december 1999.
Det var då som vi miste ett barn och en kär bror. Det började brinna explosionsartat i vårt hus. Det var extremt kallt ute och huset värmdes upp med el. Samma kväll hade skoterföreningen sin årliga storfest i en lokal mitt i samhället. Vi stod för matserveringen och baren. Som huvudattraktion så hade dom Svullo där. Det var meningen att han skulle sova över på vårt hotell. Men senare visade det sig att han flögs med helikopter därifrån. Jag fick ledigt efter kl 23 och skulle få umgås även jag. Barnen fick vara med en stund. Tony hade fått hjälp att göra sig snygg. Frissan var fixad. Sedan så fick storbarnen följa honom hem . Vi bodde ca 50 meter bort. När jag var på väg hem nån timme efteråt så hade jag sällskap av vänner och släkt till oss. Vi bestämde oss impulsivt att vi skulle stanna förbi på vår pub och äta. Vi micrade några pajer. Micron var dålig och det tog tid. Samtidigt skjutsade Jose och en i personalen alla saker tillbaka från festen. En vända var hem till villan. Jose sa att det verkade lugnt där hemma.Dom stora barnen ringde ett par gånger och undrade om vi var på väg. Och vi sa att nu kommer vi alldeles strax. Tony hade dom bäddat ner och läst fader vår för. Dom tittade till honom så att han sov. Och det gjorde han tillsammans med samojjedvalpen Bettan. Dom bestämde sig för att springa och möta oss. Vi blev ännu mer stressade när dom kom och undrade om Tony sov. Vi visste att han kunde ringa oss på telefonen om han vaknade. Och Jose sa att
han skulle åka förbi att kolla läget. Det kanske gick 5-10 min så kommer det in en kille och säger att han tror att det brinner hemma hos oss. Först trodde jag att han skojade. Barnen kom ju just därifrån. Vi rusar ut i bilen och kör den korta biten. Och vi ser röken som väller ut ur ventilationen vid köket som ligger på vänster sida av huset.Tonys rum låg på den högra sidan. Jag rusar ur bilen och tar av mig min tjocka skinnkacka med pälsfoder vilket jag ångrade sen. Jag tar mig
en bit in i hallen. Röken är kompakt. Det är som att trycka sig mot en het vägg. Jag måste ut tillbaka och ta mer luft. Jag hade helt glömt bort att man ska krypa på golvet. Jag tar mig efter flera försök fram till Tonys rum. Men då känner jag att jag håller på att tuppa av . Jag väljer att ta mig ut via balkongdörren den sista gången.Den låg närmast. Jag gör en paus och försöker att vädra lungorna. Och kan då se mot ingången att mina pojkar har fått panik och att dom också försöker att ta sig in.Jag skriker åt folk på plats att ta dom bort därifrån. Alex springer förtvivlat i snödrivorna och försöker nå Tonys fönster. Men snön är för djup och det är tjocka treglasfönster. Sen planerar vi att Jose ska krypa in via stora dörren och jag från mitt håll från balkongen och mötas vid dörren till Tonys rum. Vid första försöket så orkade vi inte ända fram. Men på andra då jag lovade att jag skulle dra ut honom ifall han svimmade. Vi lyckades till slut. Vi var så glada att få hålla i honom. Men jag upptäckte snabbt att han var livlös. Först trodde jag att bara att han var medvetslös. Vi fick lägga honom på den kalla balkongen på ett renskinn. Jag påbörjade HLR. Jag gjorde det i ca 20 min innan jag fick avlösning av ambulansen. Samtidigt satt det en distriktsläkarens bredvid mig och hjälpte mig. Det var fruktansvärt att lämna över honom till ambulansen. Dom fortsatte sedan med återupplivning. Sammanlagt så jobbade vi i 2 timmar med honom. Det kom dit en narkosläkere med helikopter. Man hoppades på ett under. Men samtidigt visste man att det inte skulle gå. Vi gjorde allt vi kunde! Men olyckan hade varit framme. Min förklaring till branden var att det blivit överslag i ett proppskåp. framför det skåpet hängde en tunn flagga. Under det stod en gammal jättgiftig soffa. Det var ingens fel! Vi kan inte försäkra oss mot olyckor och omständigheter vi inte kan råda över. I det här fallet kylan och att det stått tomt i flera år före. Det var många som mådde jättedåligt efter det som hände. Han som ägde huset. Personalen på plats fick krishjälp. Släkt och vänner som var med om allt. Alla som kände denna glädjestrålande kille.Försäkringsbolaget löste in tomten och nu växer det skog där. Dom lovade att det inte skulle stå nåt fler hus på den tomten. Det hade nämligen brunnit och dött folk där vid två tillfällen innan.
Men nu har det gått 11 år och det påverkar oss så svårt fortfarande.
Mina pojkar mår riktigt skit och jag kan inte hjälpa. Det händer alltid mer strul under den här tiden runt jul och nyår än på hela resten av året.
Min äldsta son har en egen dotter som han måste skapa fina traditioner med. I år träffade han inte ens. Inte i fjol heller.
Om jag hade en bra lösning så skulle jag plocka fram den. Just nu kan jag bara försöka att förstå vad det är som händer.
Jag Älskar er så Mycket mina pojkar som är skälet till att jag lever och andas! Hade inte ni funnits så hade jag inte orkat en enda dag till efter det som hände.
Sen förde ju allt som hände med sig att man är så tacksam för allt man ändå har!