Jag!

Jag är jag.

Jag är olika jag hela tiden.

Inte att likna vid en schitzofrens

multipla personligheter.

Utan att jag är olik i olika situationer.

Min person innehåller olika

förutsättningar för att kunna hantera

olika situationer.

Jag har tyvärr måste lärt mig

att kunna förändra mitt förhållningssätt.

Livets olika vägar har gjort

att jag utvecklats.

Mina tankar är inte desamma som dom var

innan jag klev in i olika livsfaser.

Från att ha varit en ganska naiv och

troskyldig flicka så har jag utvecklats till

att bli så mycket mer.

Jag har lärt mig att jag kan

anpassa mig till andra sätt att leva

än det som var det ursprungliga.

Jag har fått hela min världsbild

raserad flera gånger.

Men alltid återuppbyggt en ny,

utifrån vad jag har att tillgå.

Jag har varit nära döden inte bara en gång

utan flera.

Jag har velat dö, eller åtminstone

slippa ifrån mitt liv.

Jag har börjat om med mitt liv från i princip ingenting

fler gånger än dom flesta.

Jag har bytt yrkesinriktning

flera gånger.

Jag har fått möta många, många människor.

I samtalet med alla dessa människor

så har jag tagit med mig någonting

varenda gång.

Jag har genomlidit tunga rent olidliga år.

Och dom verkar aldrig ta slut.

Men jag väljer hela tiden att tro

att detta är bara ett nytt sätt som livet

ska lära mig om mig själv.

Jag har drömmar och önskningar

om vad jag vill bli när jag blir stor.

Jag är inte samma människa när jag somnar på

kvällen som jag var när jag vaknade i morse.

För var dag som jag lever så

ökar mina kunskaper om mig själv

och andra intressanta människor.

Det är ett evigt lärande och sökande

för att göra livet mer värdefullt.

Jag har även lärt mig att man bara kan vara.

Bara det!

Att man inte måste strida och kämpa hela tiden.

Förutom att jag inte alls känner igen

mig i hur jag har kunnat begå så

många misstag.

Och gjort så många fel val.

Men var det fel?

Jag agerade utifrån den jag var då.

Med den erfarenheten och förutsättningarna jag hade då.

Jag trodde kanske någon om gott.

Men det visade sig att det var fel.

Men jag försökte i alla fall.

Och hade jag inte gjort dom valen

så hade jag inte varit den jag är idag.

Jag kan ibland skrämmas av vem jag är.

För ibland så väller det fram känslor

som jag inte visste fanns där.

Jag har t ex varit väldigt arg några dagar.

Med all rätt!

Jag har även varit väldigt ledsen.

Med all rätt!

Och jag har varit väldigt glad

och tacksam.

Med all rätt!

Och jag ser fram emot vad framtiden nu

tänker hitta på.

Eller kanske att jag kan få vara med och bestämma

lite?