Speciell!

Jag läste en artikel 

häromdagen. 

http://www.vi-tidningen.se/2013/10/micke-bortom-myten/

Jag började att se en konsert

med Robbie Williams 

http://www.svtplay.se/video/1686308/robbie-williams-en-kvall-pa-palladium

Och då börjar mina tankar att vandra

i spår som dom många gånger

gått förut.

Jag tänker och sammanfogar

och dessa två herrar

passar in på nåt sätt.

Dom är oerhört

speciella.

Dom mår ofta dåligt

pga att de är så speciella.

Och med speciell så menar jag

att de är väldigt mycket.

Av allting!

Mycket energi, tankar, känslor, attityd, uttryck, blyga(?), osäkra, tuffa,retsamma, smarta OCH konstnärliga.

Och sen så hade jag nog kunnat rabbla

upp 100 saker till

om jag bara hade idas.

Jag har i hela mitt liv

levat med den typen av människor.

De som varit lite för mycket.

Sådana människor

som syns och märks.

Som har energin, karisman.

Som är osäkra, men pratar på ändå.

Som bara ger av sig själv

hela tiden.

Men som så ofta misstolkas.

Som gör att andra

"normala" blir lite

obekväma av att ha uppefter sig.

Men som alla dras till.

Deras leenden är lite större,

deras kroppshållning lite för karsk.

Varför går du så rak i ryggen?

Tror du att du är nånting eller?

Näsan i vädret?

De skapar glädje när de är glad och på

bra humör.

Och de skapar ett moln av obehag

när de inte är på G.

Men dom är bara

lite mer än de 

som är "normala".

Och bara för att en del inte 

kan hantera dessa speciella,

helt underbara

människor så gör dom

allt vad dom kan

för att trycka till dom.

Så att dom passar in i mallen.

Vilken mall?

Vem är det som bestämmer

ramarna för

hur smart och brilijant

en människa får vara?

För skulle dom få vara precis som

dom är så skulle dom

kunna få oss andra att

rycka upp oss lite.

Vi skulle kunna

få lite av deras energi och

livsglöd.

Istället så mår dessa speciella

människor ofta dåligt.

De känner sig missförstådda och blir

osäkra på sig själva.

Vem ger nån rätten att sänka ner

nån annans inneboende

livsglädje?

Men se, en del kravlar sig

kvar trots allt.

Och jag njuter av deras

kapacitet.

Om än att man kan bli lite trött ibland

av att inte orka lika mycket.