Jag har tänkt länge att jag
ska byta bort den rosa bakgrunden.
Men det var lättare sagt än gjort det.
Det har gått några timmar av knåpande
innan alla små detaljer blev som jag ville.
Sen så är min blogg inte nått
familjealbum längre.
Vet egentligen inte helt ärligt varför jag har en blogg.
Tanken när jag skapade den var att
jag skulle skriva anonymt.
Och att den skulle hjälpa mig
att bearbeta det som var
knöligt just då.
Det är flera år sen det.
Men den läckte ut kan man säga.
Så nu måste jag tänka
till innan jag trycker på
publicera knappen.
Inget ont med det.
Men det tål att tänkas på.
Vad jag ska rikta in den på.
Ska den få vara som en slaskhink
som får ta mina spontana små
rader.
Ja, jag vet inte!
Jag tycker om att skriva.
Och tänker gör jag ju för mkt.
Och fenomenet med att skriva är
att när man för ner orden i textform.
Så lämnar dom oftast hjärnan.
Och där ska man trots vad en del tror, inte ha för mycket
som snurrar runt.
Men många gånger
så kan jag ju av hänsyn
till min omgivning inte vräka ur
mig exakt det jag egentligen
har behov av att pysa ut.
Men jag brukar hitta andra former.
Och jag tycker om min lilla blogg.
Hoppas att ni också gör det?
Ha det så gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar