Vem är jag?
Är jag den som jag själv tror att jag är?
Eller den som andra uppfattar mig?
Ni fattar!
Allvarliga tankar!
Ingen början eller slut.
"Det gå junt det, det gå junt"
som pojken sa som just höll på att riva upp en stickad tröja.
Det har varit populärt att sätta föga uppskattande
namn på mig som person.
Allt möjligt kan man finna passande
när orden tryter och vanmakten stiger upp i huvudet.
Undrars vad det är som lockar fram denna typ av
ned tryckande beteende?
Jag tror att jag vet!
Om man är van att få veta att man inte duger.
Att det alltid är mitt fel om andra misslyckas.
Att det är på mig det beror om allting ska gå åt
helvete eller inte.
Det är mitt fel om nån annan vaknar snett
eller har en dålig dag.
Summa sumarum
Allt jävligt kommer från mig!
Då lär man sig att ta det riktigt lugnt när det stormar.
Man andas lugnt!
Räknar sakta!
Intar en neutral hållning.
Framförallt så är man tyst.
Backar sakta bakåt!
ELLER
Så blir man rättmätigt heligt förbannad
till slut!
Jag har provat alla sätt
och på nåt konstigt sätt så får jag skit
hur än jag gjort.
Är jag då alltid helt oskyldig?
Troligen inte!
Men det är väldigt sällan som jag hinner hitta på nåt djävulskap FÖRST!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar