Orkar inte!

Jag måste få säga det rakt ut!

Jag orkar inte längre!

Jag ger upp!

Varje dag ska inte måste vara en kamp!

Jag känner det som att det är motvind

stormar och hagelskurar om vart annat.

Försöker att leta reda på det positiva i varje dag.

Lever för att stötta och lyfta upp andra.

Undviker att belasta andra.

Försöker att inte blanda mig i eller styra

med andras liv.

Men måste ibland freda min egen zon

för att få lite andrum.

Försöker att tänka så lite som möjligt!

Grubbla leder som ingen vart.

Är tacksam för varje litet glädjeämne!

Vad är väl mer stärkande än när ens barn säger: " Jag älskar dig mor".

Eller när de man sköter om mår bättre.

Men det räcker inte till som sköld mot

allt det negativa.

Jag är så besviken på så mycket!

Och när man inte ser ljusningen så 

känns det så tungt.

Nu ska jag göra vad JAG kan för att avsluta den här dagen 

utan att totalt

bryta ihop!!!