Avslut!

Jag har jobbat natten

men kan inte slappna av och sova!

Trots att det varit lugnt.

Trots att allting är lugnt.

Jag har läst en bok som kanske inte var den bästa för mig att läsa.

 

Den handlar om Hanna

som plågas av ångetsattacker

Hon både hetsäter och svälter sig

för att döva smärtorna

orsakade av ångesten.

Hon får ingen hjälp av psykiatrin utan bara 

medicin som till en början hjälper.

Men sedan kommer ångesten tillbaka med förnyad styrka.

Hon träffar en man som älskar henne så mycket

att han inte ger sig.

Han finns med henne hela vägen

han låter henne komma och gå i sin takt.

Han övertygar henne om att hon kan bli fri ångesten.

Till slut får hon en diagnos!

Och rätt hjälp!

Hon har borderline och adhd.

Hon lider av brist på dopamin i sin hjärna.

Hon blir inom några månader så pass mycket bättre att hon själv får hopp om att kunna leva ett värdigt liv.

Dom gifter sig!

Kärleken dom emellan höll för prövningarna!

Både en sorglig avgrundsdjup bok och ett hopp för de som mår sjukt dåligt!

Alla kan inte bara skärpa sig!

Rycka upp sig och se det positiva i livet.

Inte låta bli att bli ledsen eller fruktansvärt arg.

Vi är inte alla formade efter samma mått.

Vissa av oss får kämpa mer för att 

klara av att leva det liv som många gånger kräver 

för mycket av oss.

Jag känner en viss bitterhet om jag ska vara ärlig.

Att en del bara vill ha det goda som man kan ge av sig själv.

Men inte orkar ta när allt inte känns så lätt.

Att inte då finnas där som tröst?

Det förstår jag inte.

Allra helst då man själv fått ta emot så mycket från en annan

människa. 

Jag har även en stark önskan om att åka till en plats

 som betytt mycket för

mig.

Jag vill och måste 

se den platsen igen!

För att ta farväl!?

Eller för att åter erövra.

Det är inte OK att få förstöra så mycket

och sedan bara vända ryggen till.

Det är svårt att förlåta

nån som sviker så oerhört!