Total förvirring!

 Hej!

Jag är så fruktansvärt värdelös på att att 
uppdaterara.
 Men nu så är jag pigg nog
att skriva lite.

Jag har haft en enormt tuff period.
Jag vill så gärna ha energi att göra
bra saker.
T ex att gå på ett ställe som heter Passet.

 dom har bytt adress under slutet av 
sommaren.

Men jag har inte haft ork att ta mig till den nya 
adressen.

Jag brukar ofta måla när jag är där.
Både i akryl och min favorit
akvarell.

Jag saknar min lärare  Miriam som är 
utbildad och kan lära mig så mycket.

Jag vet inte alltid varför jag inte har energi att ta 
 mig dit.
Och det tillhör min sjukdom
som gör att jag inte alltid kan styra över.

Jag har nu fått veta via provtagning
och medicinering att jag 
jag har 2 olika nya sjukdomar.

Jag blir ledsen naturligtvis!
Och totalt förvirrad!

Den ena heter hypoterios.

Och den andra handlar om mina blodfetter.
Vilket skrämmer mig mindre.

Men Hypoterios är en sjukdom som kan påverka
mig enormt mycket.
Provtagningen visade att 
det var kaos i allting.

Jag har alltid bett dom att ta dessa prover.
Men inte fått nått gehör.

Kan det vara så att jag varit sjuk
rent psykiskt och energimässigt pga av detta?
Och att läkaren på psyk inte tagit det på allvar?

OK, jag ska ta reda på detta nu.

Och förhoppningsvis få veta mer?   

   

Tornadon

 

"Om du vill vara lycklig kan ingen stoppa dig.

På samma sätt om du vill vara fri kan ingen stoppa dig.

Universum uppmuntrar och upprätthåller sin frihet.

Vet du varför?

För att vara lycklig och fri är ditt naturliga tillstånd. " - Mojji Jag tog ett beslut för några år sedan att börja ta ansvar för hur jag lever mitt egna liv. Jag har levt mitt liv ofta baserat på att andra ska få det dom behöver. Jag trodde att jag gjorde rätt som fokuserade på att "göra rätt". Det gjorde bara att jag gjorde helt fel både mot mig själv men även för andra. Vem mår bra av att ha någon i sin närhet som inte är helt äkta & genuin? Vem mår bra av att veta att jag sliter ut mig för att jag ska kunna ge andra materiella saker, men inte min tid och min uppmärksamhet? Hela bilden blir så snedvriden att man tappar bor vem man egentligen är i sin inre kärna. Idag kan jag se mina bitar som jag behöver arbeta på för att jag själv inte ska skada mig själv och även andra. Vissa dagar är tuffare än andra. Men sammantaget så gjorde det där beslutet för några år sedan att jag kan känna mig mer trygg med att vara mig själv. Att vara ensam tillsammans med mig. Jag gör fel säkert 14 ggr varje dag. Men skillnaden är att jag nu vet när jag gör fel. Och jag får använda de verktyg som jag har i lådan för att snabbare komma på rätt spår igen. Jag slipper att känna mig lika ledsen och sorgsen idag. Även om jag naturligtvis är ledsen över hur saker och situationer är svåra att acceptera. Men jag har inget annat val än att så snart det händer göra en ny inventering och sedan fatta nya beslut som gör att jag kan vara mitt äkta jag. För det är där och då som jag kan känna lycka. Lycka trots att det kan vara en tornado runt omkring mig. Men jag ÄR inte tornadon! Jag har bara tagit ansvaret för mig själv att inte delta i denna sugande energirika kraft som jag inte kan påverka eller förändra. Men jag kan vila där i det lugn som jag kan skapa för mig själv.

Sliten men vid liv!

 
Nu har det ju hunnit gå en
alldeles för lång tid igen
med att uppdatera 
min lilla dagbok

Men sammanfattningsvis
så har jag nog inte
varit sjuk så ofta
sedan jag var
ung och hade problem 
med halsflusser flera ggr/år.

Jag försöker att inte
bry mig så mycket.
Men när bilen är
på verkstaden och 
en del butiker ligger
inom min comfortzone,
då känns det av.

Men sammantaget som kroppen
sviker och att humöret
ibland följer med utifrån
att jag hjärinnerligt
är riktigt less på min grundsjukdom/ar.

Var och tog 3:e sprutan och
var tvungen att 
gå dit.
Så var summan av den dagen
positiv.
Även om jag kände känningar
 från kärlkrampen.
Det känns som om man stoppar
in en kniv in i mellan skulderbladen.
Det går vid det laget bara andas några djupare
andetag och försöka att se 
ut som om man hittat nåt väldigt ovanlig
fågel i skyn.
Landa!

Men solen, promenaden och 
att jag hade en annan ork
Gjorde mig på väldigt bra humör!

Lyckade få en promenadpartner på vägen hem
som hann med att berätta
väldigt mycket.

Jag har hör & häpna 
inte reagerat på spruta 1 & 2,
mer än att det gör lite ont över stickstället.

Men eftersom att jag skulle ta sprutan
efter rekommenderat
intervall på 6 månader
och vaknar natten 14 januari
Och inser att jag har ju blivit
smittat.

Det är ett under att jag blivit
smittad.
Jag hade verkligen bara träffat 1 person 
och det var en person som stod bakom
ett plastskydd,

Ja, vad säger man?
Jag tog min andra spruta 24 juni.
Och efter den så har jag varit sjuk med
feber och cho vad det rittan.

Men det jag fick nu i Januari
skrämde faktiskt upp mig.

Jag blev magsjuk!
Allt kom ut som jag stoppade in vilket
ju i sig är naturligt.
Men inte fullt så intensivt och
explosivt?

Jag blev väldigt andnings-påverkad.
Jag hade ju en rejäl bronkit i början av december.
Men det här var på ett annat sätt.

Det var som att kroppen lade av.
Jag andades långsammare och 
långsammare.
Men fick inget syre!

Ja, jag var nära att ringa
och se om jag måste åka in.

Man känner sig inte särskilt bekväm med att
leva ensam och inte veta om 
min kropp skulle fungera även när jag sov.

2 veckor senare så fick jag tillbaka
livsviljan igen.

Då var det dags för spruta 3!!!

Feber, en förlamande trötthet och ont
i kroppen.

Och nu läser jag att dom ska
börja med spruta 4!!!!

Nu får det räcka för min del!

Man känner sig som om man är med
i en fallstudie.

Jag är vaken nu mitt i natten!
Men ska prova att somna om ett 
tag till!

Ta det lugnt!
Använd munskydd 
Sprita händerna
Sprita mobilen
Och håll avstånd!

För det kommer att finnas kvar länge!

🙏🙏🙏

Förkyld!

Förkyld
nånting fruktansvärt!!!

Det är över ett år sedan som 
jag känt mig så ynklig.

Lägg då till att det är tropisk värme
på det.

Jag blev smittad av min kära 
väninna. Och vi trodde
först att det var ellergi.

Men den turen hade vi inte.

Jag kämpar vidare med att försöka
att leva mitt liv i försöket
att utvidga mina trevande 
försök till att komma tillbaka
från ett liv som de sista åren
har präglats av 
utmattnings- depression.

Jag lovar att det är en vidrig
sjukdom.
För den tar över och styr helt
hur jag fungerar dag från dag.

Vissa dagar så har jag sovit bra
och kan då ta mig ut.

Men det kommer fortfarande skov av
total utmattning.

Nu så tvingar jag mig att göra
nånting litet även dom dagarna.

Jag vill tillbaka till
ett friskt nervsystem och 
ett psykiskt friskt liv.

Och jag har kommit långt.
Jag vet nu att jag har
redskap. Och att jag
inte drabbas av panik när 
kroppen ger upp.

Tänk er att hjärnan
förvandlas till en het tegelsten!!!
Hela huvudet väger dubbelt så mycket.
Kroppen lägger av och blir
oxå den blytung.
Men med spänningar och 
småkramper.

Man tror att det är fullständigt att
ta sig ut.
Men det har jag jobbat emot!

Jag har framlagt kläder som
det bara är att hoppa i.
Ingen tanke på att 
man måste väld duscha innan?
Man borde väl sminka sig innan?
Vad ska jag handla då?

Jag har en färdig lista i mobilen.
Jag köper ung samma saker
varje gång.
Och är det något extra
så har jag lagt till det på
listan.

Det finns inga ursäkter längre.

Även igår & idag fast att jag är
som en vandrande bacillusk.
Så på med munskydd.
Och handla det jag behöver.

Men det blev ingen extratur med bilen.
Det blev hem och ner i sängen.

Men jag har orkat att diska,
fixa min stadiga 
kost på tonfisk, kokta ägg & dressing.

Jag inbillar mig att jag får mer 
energi av proteinet.
Och allt socker och det som
är vitt är bannlyst.

Jag har idag vänner som 
hjälper mig & peppar mig.

Och särskilt 1 av dom
har jag bett att hen
ska hålla koll så att
jag gör det jag ska 
och inte göra sånt 
jag inte ska göra.

Så trots denna världsliga sak
som att näsan producerar 
enormt mycket rinnande 
snor och halsen känns som
om den är ett raspigt rivjärn.

Så är jag ganska nöjd ändå.
I dag!
I morgon vet jag
ingenting
om

Kärlek till alla <3

Mår bra!

 Jag har en sk vaken natt!
Jag har arbetat mycket natt i mitt liv.
Och då har min sömn blivit skadad.
så jag har vad man kallar för insomnia.
Problem med att kroppen inte producerar tillräckligt
med melatonin.
Och då kan det bli så att jag somnar helt enkelt inte.
För jag lyssnar inte på kroppen
när den har sitt sömntåg kl 19.00 på kvällen.

Vem vill somna 19.00 på kvällen?

Jag har lärt mig att leva med detta och får lova
att ta medicin för detta.
Det startade för 15 år sedan.
Jag jobbade heltid natt och ibland mer.
Och till slut så kunde jag bara sova i 4 timmar 
och så vaknade jag dödens trött.
Spelade ingen som helst roll när jag somnade.
Skalmans ät & sovklocka väckte mig efter 4 timmar.

Ingen överlever att sova så få timmar i längden.

Men i natt så skiter jag i vilket.
Jag har slutat att bry mig.
Jag är sjukskriven och har väldigt få tider att passa.

I natten som var så sov jag och drömde mardrömmar
så jag var helt slut
när jag vaknade.

Och fär 10 dagar sedan så var jag med
om en hemsk upplevelse.

Jag försökte att rädda en person 
som tyvärr dog i en brand 
vägg i vägg med mig.
Sedan dess så hr jag haft en ozonapparat
som jag har flyttat runt
för att ta bort all röklukt
ur min lägenhet.
Saneringsfirman har varit otroligt
fin och hjälpsam mot mig då
jag har tidigare trauman av just brand.
Och barndröks- lukt.

Men i morse så vaknade jag av att
jag hade missade samtal från
det företaget.
Så jag ringde upp där i ett 
läge när jag hade drömt
väldigt jobbiga mardrömmar.
Så jag var nog lite förvirrad.
För jag trodde att det var söndag fast
att det var lördag.
Man håller inte riktigt reda på veckodagar
när man har varit sjukskriven som jag har varit.

Och då visade det sig att det fanns
andra som behövde just en sån ozonmaskin
som jag har fått haft
stående i många dagar nu.

Men dom hade löst det på något annat sätt.
Så jag får behålla min maskin nu när de ska 
tömma den utbrunna lägenheten bredvid mig
till veckan.
För då kan det komma in en del
sot och lukter utifrån.

Jag är SÅ tacksam!!!
Jag lever!
Jag lyckades inte bryta mig in i lägenheten som brann.
Fast jag svor ve och förbannelse över 
att jag inte hade en kofot.

Men jag var sommarklädd i shorts och linne.
Jag var barfota och hade jag fått upp dörren
så hade jag med all säkerhet
blivit både brännskadad och rökskadad.
Och jag hade inte kunnat
rädd den personen som 
tyvärr var både multisjuk och
gammal.

Jag har förlikat mig vid detta faktum!
Jag fick hjälp direkt att 
bearbeta och få hjälp av proffs.

Så jag är idag tacksam att mitt hem
och jag klarade sig så bra som det gjorde.

Det hade brutit ned mig totalt
att måste börja om ännu en gång.

Men nu ligger jag vaken!
det doftar gott utifrån.
Och solen skiner så fint 
såhär på morgonen.
och fåglarna har vaknat.

Nu kan jag somna och förhoppningsvis
så slipper jag en massa dramatik i
drömmarnas
värld

Sov Gott!

Värsta dagen!

 Värsta dagen 
på länge.
på många år skulle jag vilja påstå.

Jag är ingen älskare av hett sommarväder
för att jag blir så påverkad
att mitt hjärta säger ifrån.
Jag hade lagt märke till att 
jag behövde ta en vätskedrivande medicin
då min kropp fokuserar 
på att typ överleva.
Och jag kände mig tungandad och
som lite ångest som man ju får när 
man inte kan andas ordentligt.
Jag behövde nåt salt oxå så
jag gav mig av i sakta mak 
till kvartersbutiken.
Efter halva vägen dit så får jag kärlkramp.
Men eftersom jag vet att jag behövde verkligen ha det
som fanns i den butiken så gick sakta steg för steg dit.
Där stöter jag ihop med en gammal arbetskollega
som jag vet kan rädda mig
om jag får en infarkt. Typ!
På vägen hem så har jag typ långa grillspett som körde 
in mitt i bröstet och ut kom dom som tunga 
bowlingklot.
Jag fick stå och vila flera ggr.
Jag försökte att ringa till nån
så att jag inte skulle vara ensam.
Planen var att sätta mig ner om det blev värre.
Men jag tar mig hem och ringer
1177 då det var väldigt länge sedan jag 
blev så pass påverkad.
Jag hade tagit nitropuffar.
Och den kvinnan pratade med mig i
10 minuter ungefär.
Och hon säger att kommer smärtan
tillbaka så måste jag ringa 112.
Jag lägger fram saker jag behöver 
om jag måste in akut.
Jag låser även upp min ytterdörr.
Sen ringer jag någon så jag har
nån med mig li luren.
Smärtan klingar av när jag sitter
upprätt i soffan.
Jag sitter på en plats jag aldrig brukar sitta på.

Och så börjar jag att höra ett larmljud.
Reagerar inte först då det ofta är
bilar som tjuter larm på.
Men så kommer det en rökpuff!!!!

Och jag kommer på fötter snabbt. 
Kollar mitt sovrum först att det inte är min
golfläkt som börjat brinna.
Sen är jag ute i trapphuset på 1 röd sekund.
identifierar snabbt att det
är inne hos min storrökande granne det tjuter.
Jag skriker att jag måste larma 112.
Får dom i luren lika snabbt.
Jag knackar och bankar
så hårt det går!!!
Och jag hör någon innanför dörren.
Så via brevinkastet försökte
jag att instruera personen om
att låsa upp dörren.
Men det sitter små kåpor
över vreden. Eller så var personen
så handikappad/ skadad att den inte lyckades.
Jag ser genom brevinkastet att
det är mycket allvarligt.
Jag får ORDER av 
112 (Jag är inte så lätt att ge order)
att stänga dörren in till min lägenhet
vilket jag gör utan skor
och nycklar.
Jag tar trapporna som
man fått lära sig. 
Allt detta efter att jag ropat in till
personen att hjälpen är snart
är där. Jag hoppas ju
att det ska finnas snickare som
jobbar i en av lägenheterna men kl var
16.15 så dom hade hunnit lämna.
Nu har jag verkligen panik!!!
För jag hör inte en enda siren!
Jag hoppar upp & ner och alla
mina tankar är på den
som lider.
Samtidigt så säger
jag att jag vill inte uppleva
detta en gång till i mitt liv.

Då min son dog i en brand och
jag oxå höll på att stryka med.
Jag vill bara fly bort!
Men 112 ber mig att stanna och vinka in 
räddningspersonalen.
Och när dom kommer
så kliver jag in i vanliga arbetsroll.
Jag lämnar rapport och anvisar dom vart dom ska.
Och jag var kvar tills dom hade hittat rätt 
lägenhet.
Sen lämnade jag platsen.

Fruktansvärt!!!
Fruktansvärt är bara förnamnet.
För när jag får en fysisk distans
så inser jag att jag är utan hem igen.
Men ringer nåt journummer till fastighetsägaren att
lämna rapport till mig inom 1 timme.

Jag ringer upp någon som
kan hålla mig på jorden.
Och när jag får veta att det har lugnat ner sig
då kan jag börja andas igen.

När jag kommer tillbaka så tar nästa fas in.
Det finns personal från försäkringsbolag,
kris, och saneringsbolag på plats och kliver in hos mig
direkt.
Och det första dom kollade var
så att min lägenhet inte var
sot-skadad.
Vilken den SOM TUR inte verkade
vara.
Men den var rökskadad.

Och jag får prata med den här mannen 
om mitt tidigare trauma plus det här
som hänt.
Och jag bestämde mig för att
jag ska använda dom verktyg jag har från mitt
arbete men även 
landa i att jag
verkligen inte kunde rädda den här personen.

Hen dog på sjukhus
förmodligen nedsövd.
Och jag beklagar det som
hen måste ha behövt uppleva i 
sina sista minutrar av livet.
Och att anhöriga nu inte har hen kvar i livet.

Jag har även i efterhand tänkt hur
jag egentligen skulle ha kunna göra?

Om jag fått ut den här personen.
Då måste jag ha gjort det
på ett sånt vis
att jag själv hade kunnat
bli allvarligt brännskadad
&
rökskadad.
Jag hade måste ha använt mig av 
mitt hem för att 
kväva elden
och handskas
med en tung kropp.

Jag har landat!!!
Och jag fick en ozon apparat snabbt.
Och den hjälper.
Och jag har gjort
allting rätt
för en gångs skull.

Far i frid du vackra ängel 💓

Sommaren är på väg!

 Jaha!
Då måste jag få dela med mig av att
jag mår bra efter det att jag
var till en ny läkare som
hittade de rätta orden att säga till mig.

Så jag har varit igång och kickat igång eufori
de flesta dagarna.
Men med min sjukdom så
får man ta det lugnt.
En sak i taget
& 
en dag i taget.

Jag har haft fokus på att fortsätta projektet 
att välkomna sommaren.
 Jag har fått hjälp att rensa ur stora saker ur mitt
pyttelilla förråd.
Och då kom jag äntligen åt
sådant som behövs för att
pimpa för sommar känsla.

Sen har det varit en oväntad
situation som uppstod.
Och det var att min syster
lyckades befinna sig på fel plats och vid fel tillfälle.
Hon hamnade där det sköts
enormt med bomber och
riktade missiler på
en väldigt liten yta.

Jag fixar inte detta så bra alla dagarna
när vi inte fick kontakt.
Sen är hon ju min syster 
Smart, cool och lösningsorienterad.
Så hon lyckades föra fram
att hon var så trygg som man nu kan vara 
när det är kaos.

Jag fortsätter med att jobba
vidare på mitt egna liv.
Jag gör lite djupdykningar 
i det som har varit och 
löser på så vis förhoppningsvis.
blockeringar som stör mig
i mitt sätt att handskas med livet.

Mycket vila!!!
Och lagom med aktiviteter.
Idag tvätt-dag och hår- färgning.
Och BB final!!!