Mår bra!

 Jag har en sk vaken natt!
Jag har arbetat mycket natt i mitt liv.
Och då har min sömn blivit skadad.
så jag har vad man kallar för insomnia.
Problem med att kroppen inte producerar tillräckligt
med melatonin.
Och då kan det bli så att jag somnar helt enkelt inte.
För jag lyssnar inte på kroppen
när den har sitt sömntåg kl 19.00 på kvällen.

Vem vill somna 19.00 på kvällen?

Jag har lärt mig att leva med detta och får lova
att ta medicin för detta.
Det startade för 15 år sedan.
Jag jobbade heltid natt och ibland mer.
Och till slut så kunde jag bara sova i 4 timmar 
och så vaknade jag dödens trött.
Spelade ingen som helst roll när jag somnade.
Skalmans ät & sovklocka väckte mig efter 4 timmar.

Ingen överlever att sova så få timmar i längden.

Men i natt så skiter jag i vilket.
Jag har slutat att bry mig.
Jag är sjukskriven och har väldigt få tider att passa.

I natten som var så sov jag och drömde mardrömmar
så jag var helt slut
när jag vaknade.

Och fär 10 dagar sedan så var jag med
om en hemsk upplevelse.

Jag försökte att rädda en person 
som tyvärr dog i en brand 
vägg i vägg med mig.
Sedan dess så hr jag haft en ozonapparat
som jag har flyttat runt
för att ta bort all röklukt
ur min lägenhet.
Saneringsfirman har varit otroligt
fin och hjälpsam mot mig då
jag har tidigare trauman av just brand.
Och barndröks- lukt.

Men i morse så vaknade jag av att
jag hade missade samtal från
det företaget.
Så jag ringde upp där i ett 
läge när jag hade drömt
väldigt jobbiga mardrömmar.
Så jag var nog lite förvirrad.
För jag trodde att det var söndag fast
att det var lördag.
Man håller inte riktigt reda på veckodagar
när man har varit sjukskriven som jag har varit.

Och då visade det sig att det fanns
andra som behövde just en sån ozonmaskin
som jag har fått haft
stående i många dagar nu.

Men dom hade löst det på något annat sätt.
Så jag får behålla min maskin nu när de ska 
tömma den utbrunna lägenheten bredvid mig
till veckan.
För då kan det komma in en del
sot och lukter utifrån.

Jag är SÅ tacksam!!!
Jag lever!
Jag lyckades inte bryta mig in i lägenheten som brann.
Fast jag svor ve och förbannelse över 
att jag inte hade en kofot.

Men jag var sommarklädd i shorts och linne.
Jag var barfota och hade jag fått upp dörren
så hade jag med all säkerhet
blivit både brännskadad och rökskadad.
Och jag hade inte kunnat
rädd den personen som 
tyvärr var både multisjuk och
gammal.

Jag har förlikat mig vid detta faktum!
Jag fick hjälp direkt att 
bearbeta och få hjälp av proffs.

Så jag är idag tacksam att mitt hem
och jag klarade sig så bra som det gjorde.

Det hade brutit ned mig totalt
att måste börja om ännu en gång.

Men nu ligger jag vaken!
det doftar gott utifrån.
Och solen skiner så fint 
såhär på morgonen.
och fåglarna har vaknat.

Nu kan jag somna och förhoppningsvis
så slipper jag en massa dramatik i
drömmarnas
värld

Sov Gott!

Värsta dagen!

 Värsta dagen 
på länge.
på många år skulle jag vilja påstå.

Jag är ingen älskare av hett sommarväder
för att jag blir så påverkad
att mitt hjärta säger ifrån.
Jag hade lagt märke till att 
jag behövde ta en vätskedrivande medicin
då min kropp fokuserar 
på att typ överleva.
Och jag kände mig tungandad och
som lite ångest som man ju får när 
man inte kan andas ordentligt.
Jag behövde nåt salt oxå så
jag gav mig av i sakta mak 
till kvartersbutiken.
Efter halva vägen dit så får jag kärlkramp.
Men eftersom jag vet att jag behövde verkligen ha det
som fanns i den butiken så gick sakta steg för steg dit.
Där stöter jag ihop med en gammal arbetskollega
som jag vet kan rädda mig
om jag får en infarkt. Typ!
På vägen hem så har jag typ långa grillspett som körde 
in mitt i bröstet och ut kom dom som tunga 
bowlingklot.
Jag fick stå och vila flera ggr.
Jag försökte att ringa till nån
så att jag inte skulle vara ensam.
Planen var att sätta mig ner om det blev värre.
Men jag tar mig hem och ringer
1177 då det var väldigt länge sedan jag 
blev så pass påverkad.
Jag hade tagit nitropuffar.
Och den kvinnan pratade med mig i
10 minuter ungefär.
Och hon säger att kommer smärtan
tillbaka så måste jag ringa 112.
Jag lägger fram saker jag behöver 
om jag måste in akut.
Jag låser även upp min ytterdörr.
Sen ringer jag någon så jag har
nån med mig li luren.
Smärtan klingar av när jag sitter
upprätt i soffan.
Jag sitter på en plats jag aldrig brukar sitta på.

Och så börjar jag att höra ett larmljud.
Reagerar inte först då det ofta är
bilar som tjuter larm på.
Men så kommer det en rökpuff!!!!

Och jag kommer på fötter snabbt. 
Kollar mitt sovrum först att det inte är min
golfläkt som börjat brinna.
Sen är jag ute i trapphuset på 1 röd sekund.
identifierar snabbt att det
är inne hos min storrökande granne det tjuter.
Jag skriker att jag måste larma 112.
Får dom i luren lika snabbt.
Jag knackar och bankar
så hårt det går!!!
Och jag hör någon innanför dörren.
Så via brevinkastet försökte
jag att instruera personen om
att låsa upp dörren.
Men det sitter små kåpor
över vreden. Eller så var personen
så handikappad/ skadad att den inte lyckades.
Jag ser genom brevinkastet att
det är mycket allvarligt.
Jag får ORDER av 
112 (Jag är inte så lätt att ge order)
att stänga dörren in till min lägenhet
vilket jag gör utan skor
och nycklar.
Jag tar trapporna som
man fått lära sig. 
Allt detta efter att jag ropat in till
personen att hjälpen är snart
är där. Jag hoppas ju
att det ska finnas snickare som
jobbar i en av lägenheterna men kl var
16.15 så dom hade hunnit lämna.
Nu har jag verkligen panik!!!
För jag hör inte en enda siren!
Jag hoppar upp & ner och alla
mina tankar är på den
som lider.
Samtidigt så säger
jag att jag vill inte uppleva
detta en gång till i mitt liv.

Då min son dog i en brand och
jag oxå höll på att stryka med.
Jag vill bara fly bort!
Men 112 ber mig att stanna och vinka in 
räddningspersonalen.
Och när dom kommer
så kliver jag in i vanliga arbetsroll.
Jag lämnar rapport och anvisar dom vart dom ska.
Och jag var kvar tills dom hade hittat rätt 
lägenhet.
Sen lämnade jag platsen.

Fruktansvärt!!!
Fruktansvärt är bara förnamnet.
För när jag får en fysisk distans
så inser jag att jag är utan hem igen.
Men ringer nåt journummer till fastighetsägaren att
lämna rapport till mig inom 1 timme.

Jag ringer upp någon som
kan hålla mig på jorden.
Och när jag får veta att det har lugnat ner sig
då kan jag börja andas igen.

När jag kommer tillbaka så tar nästa fas in.
Det finns personal från försäkringsbolag,
kris, och saneringsbolag på plats och kliver in hos mig
direkt.
Och det första dom kollade var
så att min lägenhet inte var
sot-skadad.
Vilken den SOM TUR inte verkade
vara.
Men den var rökskadad.

Och jag får prata med den här mannen 
om mitt tidigare trauma plus det här
som hänt.
Och jag bestämde mig för att
jag ska använda dom verktyg jag har från mitt
arbete men även 
landa i att jag
verkligen inte kunde rädda den här personen.

Hen dog på sjukhus
förmodligen nedsövd.
Och jag beklagar det som
hen måste ha behövt uppleva i 
sina sista minutrar av livet.
Och att anhöriga nu inte har hen kvar i livet.

Jag har även i efterhand tänkt hur
jag egentligen skulle ha kunna göra?

Om jag fått ut den här personen.
Då måste jag ha gjort det
på ett sånt vis
att jag själv hade kunnat
bli allvarligt brännskadad
&
rökskadad.
Jag hade måste ha använt mig av 
mitt hem för att 
kväva elden
och handskas
med en tung kropp.

Jag har landat!!!
Och jag fick en ozon apparat snabbt.
Och den hjälper.
Och jag har gjort
allting rätt
för en gångs skull.

Far i frid du vackra ängel 💓