Gemenskap!

Ensamma föds vi och ensamma dör vi.
Men medan vi
befinner oss på jorden är vi tvungna
att godta och lovprisa vår tro
på andra människor.

Gemenskapen är livet.
Ur den kommer vår förmåga att
överleva.
Så var det när vi bodde i grottor och på samma
sätt är det än idag.

Respektera dem som har växt upp
och lärt sig av livet
tillsammans med dig.
Respektera dem som har lärt ut.
Berätta dina historier, när den dagen kommer,
och låt andra
lära sig av dem. På så sätt kommer
gemenskapen att leva
vidare och traditionerna
att bevaras oförändrade.

Men var alltid uppmärksam på den fara
som lurar i gemenskapen.
Det är vanligt att människor känner sig
lockade att försöka upprätta gemensamma
beteenderegler.
Som modell har de sina egna begränsningar
- och de är fulla
av fördomar och rädsla.

Det är ett mycket högt pris att betala,
för om du vill bli
accepterad så måste du behaga alla.
Och att behaga alla är inte detsamma
som att bevisa sin
kärlek till gemenskapen.
Det är att visa brist på kärlek till sig
själv. Men bara den som älskar och respekterar
sig själv blir älskad och respekterad av andra.

Försök aldrig behaga alla,
då kommer du till slut att förlora allas respekt.
Sök dina vänner och allierade bland människor
som är säkra på vad de gör
och vilka de är.

Jag säger inte: Sök dem som tycker likadant
som du. Jag säger: Sök de som tänker
annorlunda och som aldrig
kommer att låta sig övertygas om att du har rätt.
För vänskapen är ett av kärlekens
många ansikten, och
kärleken låter sig inte påverkas av åsikter.
Den godtar
förbehållslöst sin förtrogne,
och var och en växer och
mognar på sitt sätt.

Vänskap är att tro på en annan människa,
vänskap är inte en
försakelse.
Försök inte att bli älskad till vilket pris
som helst,
för kärleken har inget pris.

Dina vänner är inte de som drar till sig allas blickar,
som vill imponera och som hävdar:
"I Jerusalem finns ingen bättre,
generösare och har fler goda egenskaper som jag".

Dina vänner är tvärtom de som inte väntar
tills något redan har hänt för att
därefter bestämma vilken attityd de ska inta.
De bestämmer sig medans de handlar,
trots att de vet att det
kan vara ytterst riskabelt.
De är människor som känner sig fria
att lägga om kursen
när livet kräver det. De röjer nya vägar,
berättar om sina
äventyr och berikar på så sätt staden och byn.

Om de råkar ta en farlig väg kommer de
aldrig att säga till dig: " Gå inte där."
De säger bara: " Jag tog en farlig och dålig väg."
För de respekterar din frihet,
på samma sätt som du
respekterar dem.

Undvik till varje pris dem som bara
finns vid din sida när du
är ledsen och nedstämd, angelägna
att få säga tröstande  ord.
För till sig själva säger de egentligen:
"Jag är starkare.
Jag är klokare. Så skulle inte jag ha gjort".

Och stanna hos dem som finns
vid din sida när du är glad.
För i dessa själar finns ingen svartsjuka eller avund,
bara glädje över att du se dig lycklig.

Undvik dem som anser sig starkare.
För i själva verket
döljer de sin egen svaghet.
Slå dig ihop med de som inte är rädda
för att verka
sårbara. För de litar på sig själva,
de vet att alla snubblar
ibland och det tolkar de inte som ett tecken
på svaghet, utan på mänsklighet.

Undvik de som pratar mycket
innan de handlar, de som
aldrig har tagit ett steg i någon riktning
utan att vara säkra på
att de skulle bli säkra på att de skulle
bli respekterade för det.

Håll dig till dem som när du har gjort fel
aldrig säger:" Jag skulle ha gjort helt annorlunda".
För det de inte har gjort
kan de inte säga något om.

Undvik de som söker vänner för att hävda
en social ställning eller för att det ska öppna dörrar
som de aldrig har varit i närheten av.

Slå dig ihop med de som bara
har en viktig dörr att öppna:
Hjärtats dörr. Och som aldrig kommer
att tränga in i din själ
utan ditt samtycke
och som aldrig skulle utnyttja denna
öppnade dörr för att avfyra en dödande pil.

Vänskapen har samma egenskaper som en flod: Den går
runt klippor, anpassar sig efter
dalar och berg; ibland
förvandlar sig den till en sjö tills sänkan
är full och den kan
fortsätta sin väg.
För precis som floden inte glömmer att dess mål
är havet
glömmer inte vänskapen att den inte finns
av någon annan
anledning än att visa kärlek till de andra.

Undvik de som säger: " Det är slut,
jag måste stanna här":
För de förstår inte att varken
livet eller döden har ett slut,
det är bara etapper i evigheten.

Slå dig ihop med dem som säger:
"Även om allt är bra så
måste vi går vidare." För de vet
att det alltid är nödvändigt att
gå bortom de kända horisonterna.

Undvik de som samlas för att
allvarligt och anspråksfullt
diskutera vilka beslut
gemenskapen måste fatta.
De förstår
sig på politik, de briljerar inför andra
och försöker visa att
de är kloka. Men de begriper inte
att det är omöjligt att
kontrollera ens ett hårstrås fall.

Disciplin är viktigt, men
disciplinen måste hålla dörrarna och fönstren
öppna för
intuitionen och det oväntade.

Slå dig ihop med dem som sjunger,
berättar historier, njuter
av livet och har glädjen i blicken. För glädjen
smittar och den lyckas alltid
hitta en lösning där logiken bara har funnit
en förklaring till vad som är fel.

Slå dig ihop med dem som låter
kärlekens ljus visa sig,
utan begränsningar, utan klander,
utan belöningar, och utan
att någonsin stoppas av
rädslan att inte bli förstådd.

Stig upp varje morgon, hur du än mår,
och gör dig beredd
att låta ditt ljus skina.
De som inte är blinda kommer
att se hur du strålar och bli
förtjusta.

"Manuskriptet från Accra--Paulo Coelho s111-115