Ensamhet!

Utan ensamhet stannar inte kärleken vid din sida.
För även kärleken behöver vila, så att den kan färdas
genom himlen och uppenbara sig på olika sätt.
 Utan ensamhet överlever inga växter och inga djur,
är ingen jord bördig någon längre tid, kan inget barn
lära sig om livet, klarar ingen konstnär
av att skapa, kan inget arbete
växa och förvandlas.
 En samhet är inte frånvaron av kärlek,
ensamheten kompletterar kärleken.
 Ensamheten är inte frånvaron av sällskap,
utan det ögonblick då själen är fri att samtala
med oss och hjälpa oss att fatta beslut om vårt liv.
 Lyckliga är de som inte fruktar ensamheten.
Som inte blir skrämda av sitt eget sällskap.
Som inte förtvivlat försöker att söka efter
något att sysselsätta sig med, roa sig med
eller något att döma.
 Ty den som aldrig är ensam känner inte längre sig själv.
 Och den som inte längre känner sig själv
börjar frukta tomheten.
 Men tomheten finns inte. En gigantisk värld
döljer sig i vår själ och väntar på att bli upptäckt.
Den väntar med hela sin kraft, men den är så ny
och så mäktig att vi är rädda för att erkänna att den finns.
 För när vi upptäcker vilka vi är
tvingas vi inse att vi kan långt bortom det vi är vana vid.
Och det skrämmer oss. Bäst att inte ta så stora risker,
för vi kan ju alltid säga: " Jag gjorde inte vad jag behövde
för de lät mig inte göra det."
 Det är bekvämast. Det är säkrast.
Men det är samtidigt att avstå från själva livet.
 Stackars dem som föredrar att hela livet
säga: "Jag fick aldrig chansen!"
 Ty, för varje dag som går sjunker de allt djupare ner
i sina egna begränsningars brunn och till slut
kommer de inte längre att ha kraft att ta sig upp
ur den för att på nytt möta det ljus som skiner in
genom öppningen ovanför huvudet på dem.
 Och välsignade är de som säger: "Jag vågar inte."
 För de förstår att det inte är någon annans fel.
Och förr eller senare kommer de att finna tillräcklig tro
för att möta ensamheten och dess mysterier.

 Och för de som inte låter sig skrämmas av den ensamhet
som avslöjar mysterierna kommer allt att få en annorlunda smak.
 I ensamheten kommer de att upptäcka den kärlek
som kan komma obemärkt. I ensamheten kommer de
att förstå och respektera den kärlek som har gett sig av.
 I ensamheten kommer de att kunna avgöra
om det är mödan värt att be den komma tillbaka,
eller om det är bäst att var och en går sin egen väg.
 I ensamheten kommer de att lära sig att ett
"nej" inte alltid är brist på genorositet, och att ett
"ja" inte alltid är en dygd.
 Och all ni som just nu är ensamma,
låt er inte skrämmas av demonen
som säger: "Du kastar bort tiden."
 Eller av de ännu mäktigare orden av
demonernas överhuvud: "Du betyder inget för någon".
 Den gudomliga energin hör oss när vi talar
med andra, men den hör oss också när vi inte
gör något alls, när vi är tysta och tar emot
ensamheten som en välsignelse.
 Och i det ögonblicket så lyser Den gudomliga energins ljus
upp allt omkring oss och får oss att se
hur nödvändiga vi är, hur oerhört betydelsefull
vår närvaro på jorden
är för den Gudomliga energins arbete.
Och när vi uppnår denna harmoni
får vi ta emot mer än vi bett om.

 Och de som känner sig nedtryckta av ensamheten
måste komma ihåg: I det viktigaste ögonblicken
i livet är vi alltid ensamma.
 Som barnet som lämnar kvinnans sköte:
hur många som än står runt omkring
är det ändå alltid barnet som till sist bestämmer
om det ska leva.
 Som konstnären framför sitt verk:
för att arbetet ska bli riktigt bra måste
hon eller han vara tyst och bara lyssna till änglarnas språk.
 Som när vi en dag står inför döden,
Den ovälkomne: även i det viktigaste och mest fruktade
ögonblicket är vi ensamma.
 Om kärleken är det gudomliga ögonblicket
så är ensamheten det mänskliga tillståndet.
Och för dem som förstår livets mirakel
lever dom båda utan konfliker.

Manuskripten från Accra--Paulo Coelho