Panik!

Allting har varit riktigt bra!

Förutom förkylningen som suttit i länge.

Men tack vare

bra med sömn och motion så känner jag mig starkare än på länge.

Har Chilla hos mig av och till 

vilket är bra

för mig.

Hon tillåter inte att jag blir nån soffpotatis.

Hon ska ha sitt

vad det gäller

lek och motion.

Då blir hon glad

och då blir ju jag glad oxå.

MEN!

I går, med några timmar kvar till jobb.

Så upptäcker jag att hon har tuggat i

sig en stor aluminium tub

med kortisonsalva.

All salva var borta.

Och då ska man veta att den

smakar fruktansvärt illa.

Och hon måste fått i sig vassa skärvor av tuben oxå.

Man blir bara alldeles stel!

Man tror inte att det är sant.

Varför?

Vi hade nyss varit ute 1 1/5 timme och lekt och hon hade fått springa lös.

Hon hade precis fått ett nytt tugg ben som hon älskar!!!

Det var det som jag trodde att hon smaskade på.

Är hunden dum i huvudet???

Fick sedan smått panik.

Samlade ihop alla vassa bitar plus plastkork

och försökte att lägga pussel. Men det gick ju inte för aluminium är ju samtidigt en mjuk metall.

Så den var ju ihopknövlad till max.

Ringde och sa att jag kan inte jobba.

Måste på röntgen!!!

Fick då ett bra tips.

Häll mycket salt ner i halsen på henne.

Gjorde det och sen fort ut på gården.

Och hon spydde och spydde upp allt i magen.

En ynka glittrande skärva hittade jag i det.

Pratade med jour veterinär som tipsade om att sparris är bra därför att det som

lindar om eventuella bitar som fanns kvar.

Hur får man i en hund som spyr och tittar styggt på en, sparris?

Muta!

Köttfärs och en sparrisburk.

Ut i det fria. Först

köttfärs sen en bit sparris. Till slut så

åt hon sparrisen som en lek från backen.

Så nu är det bara att vänta och se.

Ut ska det!

Undersökas ska det!

Fy, vad hemskt det är när man står där och

vet att det här var inte bra det.

Men allt är för övrigt lugnt och skönt!

Och jag ser fram emot snön för första gången i mitt liv.

För då kan Chilla hoppa i den.

Fjantig man blir?