Ångest!

Har legat lågt ett tag!

Har ett besvärligt virus i kroppen.

Feber, rysningar, tungt huvud, svullen hals, matthet, svaghet,

depression och allmän hopplöshet.

Man får smått panik då man känner att man inte fungerar!

Man orkar helt enkelt inte.

Och då behövs det inte mycket förrän man 

lägger sig ner och bara vill ge upp.

Har i vilket fall försökt att

motarbeta förkylningen aktivt med vitaminer, bra mat och sömn.

Så nu ska psyket med i det hela.

Det sägs ju att man med tankens kraft ska kunna försätta det mesta.

Vi får se hur det går med det!

Har i vilket fall ledsnat på att ligga under täcket.

men det är där man vill ligga då man fryser djupt inne i kroppen.

Och huvudet känns som ett varmt, värkande

bowlingklot.

Har funderat en del på vad ångest är?

Frågan kom upp och då går min hjärnas igång på det.

I min värld så är det ett symtom på själslig smärta.

Ett symtom på nåt som inte går att ta på eller se.

Den känns olika från person till person.

Den varierar utifrån hur ont själen mår.

Och själen för mig är ens känslovärld.

Ens inre människa.

Känslan av ångest är inte alltid logisk.

Den kan förstora rädslor.

Göra monster av skuggor.

Ångest kan kännas som en dov oro och den kan kännas som att man 

absolut håller på att dö.

Det sägs att man inte kan dö av ångest men det tror jag.

Man kan pga av ångesten sakta ta sitt liv genom sina försök att döva den.

Man kan i vild panik ta sitt liv för att undslippa den.

Därför är det viktigt att lära känna sin egen oro.

Försöka att förstå vart den kommer från.

Vad man kan göra för förändringar för att ta bort orsakerna till den.

Kanske man behöver hjälp av ett proffs om man inte förstår orsakerna..

Kanske man skapar ångesten själv genom saker man äter och dricker.

Kanske att man behöver lära sig hur man bemöter den när den

dyker upp.

Framför allt måste man bejaka att man har ångest.

Inte skämmas för det!

Annars kan man inte jobba bort den.

För det kräver att man måste anstränga sig.

Lite tankar bara, så där!