Gåta!

Livets gåta, älska glömma och förlåta!

Att leva nära andra innebär att man måste vara mångsidig.

Man ska veta när man ska tala och när man ska vara tyst.

Känna in när man ska komma med ett råd eller inte.

Kunna känna empati och förståelse.

Vara uppmuntrande eller gråta med.

Inse att man inte kan styra över nån.

Veta när en annan behöver närhet eller behöver rymd.

Ska man ge eller inte.

Balans eller övertagande.

När man kommit så långt i livet att man på något litet sätt kan känna att man

är inne på rätt spår.

Då börjar man att förvänta sig samma sak av andra.

Det är då problemen kommer!

Vem förstår när man själv inte vet vad man känner eller vad man vill?

Vem förstår när den ska trösta eller eller pressa?

Vem förstår vad som rör sig inne i mig?

Har man tankar och känslor som virvlar runt i kaos,

kan man inte kräva att någon annan ska kunna ordna allt.

Att finnas, att vara och respektera är något som är mycket svårt.

Man måste vara mycket gammal och garvad för att kunna låta någon bara få vara i sig själv.

Man måste vara mycket modig för att låta livet ha sin gång!

Du kan inget göra!

Du är maktlös!

Det är mycket befriande att kunna inse att man inte alltid måste göra något!

Att man inte alltid är duktig då man gör något!

Kloka ord kommer man en bit på väg!

Sov gott!!!!

Vila!

Helgen har jag spenderat i Ramsele.

Jag sov ut på lördag morgon och sen så packade jag mig iväg.

Varit evigheter sen jag jag åkt dit.

Har haft för mycket runt i kring mig för att orka ens köra bil så långt.

Men nu så kände jag mig redo.

Att umgås och ha en massa rörelse runt sig kan faktiskt vara jobbigt om man inte är på topp.

Svårt att förstå kanske men så är det.

Jag läste en blogg alldeles nyss och såg söt Nova och nu så kan jag bara tänka på henne.

Vi måste träffas snart igen!

Jag har ingen aning om hur jag arbetar den närmaste tiden.

Har inte fått nåt schema än.

Och då är det lite svårt att planera sitt liv.

Just nu så sitter jag här i lugn och ro.

TV:n är på!

Jag som slutat titta på TV.

Jag brukar välja ut vad jag vill se och sen så tittar jag på det då jag själv vill på datorn

istället.

Hatar reklam och onödigt surr!

Nu ska jag ta och försöka att ta mig ut och gå lite så att kroppen vaknar.

Den har tagit stryk på slutet.

Har ingen kondis och känns som en gammal gummas.

Ha det så bra!

Sämre!

I dag har jag varit som en zombie.
Trött och seg i kroppen.
Jag har klarat av att jobba och har nog gjort det jag ska.
Men det har strulat så där som det gör när man är lite borta.
T ex när jag skulle åka iväg med bilen i morse så hade inte motorvärmaren slagit igång.
När jag skulle hem från jobbet samma sak.
Efter ett möte och handling så var jag helt slut. Jag ville bara sova.
Och hungrig oxå. Då så märker jag att säkringen slår ifrån
Hela tiden då jag stoppar i motorvärmarkabeln.
Åh, vad less man blir. Vad är det som gått sönder. Uttaget in i bilen eller skarvsladden.
Då får pappa rycka in igen. Och han mummlar och pummlar ett tag med sladden. Och nu funkar det igen!
Tack pappa! Det hade tagit en timme extra att ta mig hem till min trygga viloplats.
Mitt hem är svinkallt. Så då frös jag invärtes och började känna mig sjuk rent av. Stackars mig!
Bäddade ner mig och stängde in mig och tände massa värmeljus.
Försökte att titta på en film. Men det gick inte. Jag kände det nästan som att jag höll på att bli magsjuk.
Mådde illa och ont i magen. Släckte och stängde av telefonerna och somnade som en stock vid sex.
Vaknade vid åtta och ville helst dö. Och nu ligger jag här och har svårt att somna igen.
Men men. Nu när jag fått beklaga mig till alla som läser det här så känns det mycket bättre.
Löjligt egentligen! Men ni är många som läser och det känns ju roligt meningen var att denna blogg
Skulle vara helt anonym. Den skulle vara min terapiplats där jag ville dela med mig erfarenheter
Som kanske även kunde vara till nytta för andra.
Nu är det ju så många som känner till den. Så jag kan inte skriva riktigt vad som helst av hänsyn till andra. Och sen vill jag ju inte att
Alla ska tycka att jag skriver om konstiga saker.
Så att jag får kanske skapa en till blogg?
Tack för fina kommentare!

Den stora dagen!

Allt har gått bra idag!

Jag hade jobbat bort all oro i helgen.

Sedan tillät jag den inte få makt över mig igen.

Fantastiskt att man kan ta kontroll över det.

Jag skulle vittna idag.

Men jag var väl förberedd och visste exakt vad som hänt

så det var bara att gå in och säga den rena sanningen.

Och sammantaget inkl andra deltagare så blev det mycket bra.

Min son fick åka hem och får sova i sin egen säng.

Jag blev så glad för hans skull.

För lögner och halva sanningar.

Människor som verkar leva i en fantasi ska inte få rätten att förstöra andras liv.

Den här gången kan jag försvara för efter att ha hört och varit delaktig

i processen så förstår jag hur fel det kan bli.

Lycka till min son!

Fortsätt som tidigare och ge dig inte denna gång.

Sök hjälp!

Skrik på hjälp!

Så får du den!

Vi finns här för dig!

För hur stark och smart du än tror att du är

så kan du inte klara dig utan mycket stöd från andra.

Älskar dig!

Ny dag!

Idag så har jag jobbat för första gången sen annandan.

Det var skönt!

Skönt att ha något att kliva upp till.

Att ha nåt vettigt att göra.

Veta att man får några pengar även nästa månad.

Jag var jättepigg efter att ha haft en trevlig helg.

Jag har ätit gott och bara myst och laddat upp.

För nu känner jag mig laddad.

I morgon blir en tuff dag.

Tuff på flera olika sätt.

Mest känslomässigt så klart.

Jag är både arg och ledsen.

Och känner en enorm frustration.

Den kanske jag får utlopp för i morgon.

I helgen så har jag verkligen försökt att inte tänka på

tråkiga saker. Utan bara försökt att vara i stunden.

Det som är jobbigt att tänka på kan bli som att det äter upp en annars.

Men nu så avgörs det.

Och då vill jag vara med.

Det handlar inte bara om en människas framtid.

Det handlar om en massa människors liv.

Jag kan inte förklara djupare än så.

Önska oss lycka till vad än som sker!

Jobb!

Nu vänder det!

Livet har som jag upplevt det

olika energier.

Om något bra händer så kommer det fler bra saker

av bara farten. Om något dåligt händer så kommer det fler dåliga som på beställning.

Jag har läst någon teori någonstans om att om man gör en god gärning

så alstrar denna goda gärning positiv energi och då får du denna energi tillbaka

som tack för att du gjort något bra.

Jag tror på den teorin.

Tyvärr då det sker mycket negativt så grubblar jag på vad har jag nu gjort för fel!

Så är det nog inte.

Men jag har däremot märkt att när nåt bra händer så bli jag själv mer positiv.

Och kanske att jag då blir mer mottaglig för det som är

bra och värdefullt för mig.

Som det har varit i mitt liv på slutet så tar jag gladeligen emot

positiva besked.

Som att idag så fick jag besked om att jag får jobba ett tag till.

Att vara utan jobb är som ingen hit för mig.

Där får jag göra goda gärningar i massor.

Plus att jag får en lön.

Sen så får jag andrum från mitt eget liv.

Jag fick ett fint brev igår som gjorde mig väldigt glad.

Och ett annat positivt besked som jag inte kan beskriva här.

I morgon får jag besök.

Ja, det bara haglar bra saker.

Sen ska jag bara ta mig igenom nästa vecka också.

Men det ska jag ta mig an då!

Tänk på att ingenting kan vara sig likt imorgon!

Ok!

I dag har det varit en bra dag. Jag sover alldeles för länge. Men det beror ju på att jag inte kan somna på kvällen.
Jag har varit till Långsele och träffat Nova och Madde. Det är så skoj! Nova är kramig och go. Och frågvis. Och det är bara att svara så gott man kan. Hon undrade varför jag inte kunde vara utan kläder bland folk. Ja, vad svarar man på det. Jo, att för allas bästa så är det nog bäst att farmor behåller sina kläder på. Och hon undrade om jag måste sova alldeles enda
. Ja det gör jag. Varför då? Ja det kan man ju fråga sig.
Hon gör att man inser att livet innehåller så mycket glädje och nyfikenhet. Det brukar jag normalt sett vara duktig på.
Se det som är bra. Vad vi har det bra. Men ibland blir man så uppfylld av det som händer i ens liv. Man måste få tid att smälta och sortera
det som händer. Och på senare tid så har det hänt saker som blir obegripligt.
Och då blir det fnurror på synapserna.
Då är det bra att träffa nån som tar en tillbaka till verkligheten. Madde hjälpte mig idag också på sitt sätt. Tack för det.
Nu ska jag lyssna på en ljudbok. Som jag själv har lyckats installera i min iPod. Det var svårt ska ni veta. Inte på gammaldags vis.
Ha det så bra och krama varandra!

Koll på läget!

Så, då mår jag lite bättre.

Jag har fått höra och se med egna öron att min son mår bra.

Han knäcker man inte så lätt.

Det är alltid jobbigt att se nån man älskar i en svår och pressad situation.

Men han klarade det bra.

Och det var skönta att se honom glad och skojfrisk.

Han hade långt tidigare bestämt sig för att arbeta mot ett bättre liv.

Vi såg att han ansträngde sig.

Nu har han förstått att det inte går med några genvägar.

Nya tag, nya mål.

För fan tar han om han inte fattar det.

Då blir det arbetsläger! Finns det såna nu?

Det kändes skönt att få vara där och få nån klarhet i det som hänt.

Om än att det inte är hela den nakna sanningen som kommer fram.

En advokat sa så bra att det är inte bara bad guys som sitter på svarandesidan.

Bad guys sitter kanske nästa gång på målsägarsidan och tvärtemot.

Alla talar inte alltid sant!

Och alla är inte alltid så oskyldig som dom vill verka.

Nu lägger jag detta bakom mig!

Nästa dag ska jag fylla med uppgifter till mig själv!

Har massor jag måste göra.

Och jag vill träffa Nova igen snart!( och Madde)

Nervpress!

Jag lever i en situation som kan liknas vid tortyr.
Att ingenting veta. Bra veta att det är fel.
Imorgon så får jag veta lite mer. Men det är jobbigt det också.
Bestämmer dom med angagemang ellr dömmer dom bara ut ett "straff".
Jag har suttit i samma situation och åklagaren satt och sov. Eller då advokaten som skulle försvara inte sa ett ljud. Jag litar inte på nånting.
Man känner maktlösheten hur den äter upp en med sin vanmakt, ilska, sorg och ångest.
Maktlösheten ska vara din befriare då du lärt dig att acceptera den. Acceptera att du inget kan säga eller göra för att förhindra eller förändra någon annan. Men det är inte lätt att leva efter.
Morsor ska låsas in med sitt dalt och omhändertagande. Sina försök till att hitta på förklaringar till allting. Vi bara förstör! Ungar ska inte daltas med. Dom ska redan från det dom är små inte få precis det dom vill. Dom ska få lov att ta koncekvenser för det fel dom gjort medans felen har varit små. Ungar av i dag är naiva och oerhört korkade. Dom vet inte att man kan förstöra sitt liv på en enda dum grej. Och det därför att föräldra inte varnar dom. För mitt fina barn gör väl inget fel. Huvet i busken!!!I den härvan som ska upp i rätten imorgon så finns det många av dessa "fina" ungdomar som varit inblandade men i utkanten. Håll koll på hur dom luktar när dom kommer hem. Är dom rödögd? Vart kommer grejjerna som dom har bytt mot nåt annat. Var vaksamma!
Var rädda om dom! Sätt gränser!
Jag älskar min goa unge som har varit mycket förändrad och mer mogen sen han kom hem.
Han hade den rätta viljan. Men var ändå för svag. Precis som ungdomar är!

Saknar!

Jag vill först bara säga att jag inte var full då jag skrev mitt tidigare inlägg.
Jag skrev det i min iPod.

Bildskärmen är liten och den hitta på egna ord den rackaren.
Jag har nu rättat inlägget i stordatorn och förtydligat vissa saker.
Man kan undra varför nån vill skriva om en sån fruktansvärd sak.

Som väcker så mycket känslor. Det jag vill är bara för att andra ska få nån liten känsla för vad som hänt i våra liv.

I det här fallet en pojke som var nio och en som var elva år då det här hände. Maktlösheten, sorgen, skulden.

Att tappa bort en bror och ett hem.

Att se sina föräldrar som mår fruktansvärt dåligt.

Jag vill dela det för att jag märker av den totala oförståelsen från många. För att vi alla har en bakgrund som har skapat oss. Och att alla inte har samma grund att stå på.

Vi har alla ett ansvar att göra det bästa utav det vi har.

Men en del får kämpa hårdare. En del har fått utarbeta strategier för att kunna härda ut, alla inte helt ok.
Det här vara bara en liten del av allt tråkigt som hänt.

Men jag tror att det räcker för att ha orsakat stor skada.
Just nu så saknar jag båda mina barn.

Jag säger barn trots att dom nu räknas som vuxna. För jag ser i deras ögon sorgen och paniken varje gång som något gått snett och dom återigen förlorar fotfästet.

På samma sätt som när jag berättade att deras bror inte levde längre.

Jul & Nyår!

Mitt firande av dessa 2 helger brukar vara så lite som möjligt.
Dessa helger väcker bara sorgen över vad som hände för 11 år sedan den 5:e december 1999.
Det var då som vi miste ett barn och en kär bror. Det började brinna explosionsartat i vårt hus. Det var extremt kallt ute och huset värmdes upp med el. Samma kväll hade skoterföreningen sin årliga storfest i en lokal mitt i samhället. Vi stod för matserveringen och baren. Som huvudattraktion så hade dom Svullo där. Det var meningen att han skulle sova över på vårt hotell. Men senare visade det sig att han flögs med helikopter därifrån. Jag fick ledigt efter kl 23 och skulle få umgås även jag. Barnen fick vara med en stund. Tony hade fått hjälp att göra sig snygg. Frissan var fixad. Sedan så fick storbarnen följa honom hem . Vi bodde ca 50 meter bort. När jag var på väg hem nån timme efteråt så hade jag sällskap av vänner och släkt till oss. Vi bestämde oss impulsivt att vi skulle stanna förbi på vår pub och äta. Vi micrade några pajer. Micron var dålig och det tog tid. Samtidigt skjutsade Jose och en i personalen alla saker tillbaka från festen. En vända var hem till villan. Jose sa att det verkade lugnt där hemma.Dom stora barnen ringde ett par gånger och undrade om vi var på väg. Och vi sa att nu kommer vi alldeles strax. Tony hade dom bäddat ner och läst fader vår för. Dom tittade till honom så att han sov. Och det gjorde han tillsammans med samojjedvalpen Bettan. Dom bestämde sig för att springa och möta oss. Vi blev ännu mer stressade när dom kom och undrade om Tony sov. Vi visste att han kunde ringa oss på telefonen om han vaknade. Och Jose sa att
han skulle åka förbi att kolla läget. Det kanske gick 5-10 min så kommer det in en kille och säger att han tror att det brinner hemma hos oss. Först trodde jag att han skojade. Barnen kom ju just därifrån. Vi rusar ut i bilen och kör den korta biten. Och vi ser röken som väller ut ur ventilationen vid köket som ligger på vänster sida av huset.Tonys rum låg på den högra sidan. Jag rusar ur bilen och tar av mig min tjocka skinnkacka med pälsfoder vilket jag ångrade sen. Jag tar mig
en bit in i hallen. Röken är kompakt. Det är som att trycka sig mot en het vägg. Jag måste ut tillbaka och ta mer luft. Jag hade helt glömt bort att man ska krypa på golvet. Jag tar mig efter flera försök fram till Tonys rum. Men då känner jag att jag håller på att tuppa av . Jag väljer att ta mig ut via balkongdörren den sista gången.Den låg närmast. Jag gör en paus och försöker att vädra lungorna. Och kan då se mot ingången att mina pojkar har fått panik och att dom också försöker att ta sig in.Jag skriker åt folk på plats att ta dom bort därifrån. Alex springer förtvivlat i snödrivorna och försöker nå Tonys fönster. Men snön är för djup och det är tjocka treglasfönster. Sen planerar vi att Jose ska krypa in via stora dörren och jag från mitt håll från balkongen och mötas vid dörren till Tonys rum. Vid första försöket så orkade vi inte ända fram. Men på andra då jag lovade att jag skulle dra ut honom ifall han svimmade. Vi lyckades till slut. Vi var så glada att få hålla i honom. Men jag upptäckte snabbt att han var livlös. Först trodde jag att bara att han var medvetslös. Vi fick lägga honom på den kalla balkongen på ett renskinn. Jag påbörjade HLR. Jag gjorde det i ca 20 min innan jag fick avlösning av ambulansen. Samtidigt satt det en distriktsläkarens bredvid mig och hjälpte mig. Det var fruktansvärt att lämna över honom till ambulansen. Dom fortsatte sedan med återupplivning. Sammanlagt så jobbade vi i 2 timmar med honom. Det kom dit en narkosläkere med helikopter. Man hoppades på ett under. Men samtidigt visste man att det inte skulle gå. Vi gjorde allt vi kunde! Men olyckan hade varit framme. Min förklaring till branden var att det blivit överslag i ett proppskåp. framför det skåpet hängde en tunn flagga. Under det stod en gammal jättgiftig soffa. Det var ingens fel! Vi kan inte försäkra oss mot olyckor och omständigheter vi inte kan råda över. I det här fallet kylan och att det stått tomt i flera år före. Det var många som mådde jättedåligt efter det som hände. Han som ägde huset. Personalen på plats fick krishjälp. Släkt och vänner som var med om allt. Alla som kände denna glädjestrålande kille.Försäkringsbolaget löste in tomten och nu växer det skog där. Dom lovade att det inte skulle stå nåt fler hus på den tomten. Det hade nämligen brunnit och dött folk där vid två tillfällen innan.
Men nu har det gått 11 år och det påverkar oss så svårt fortfarande.
Mina pojkar mår riktigt skit och jag kan inte hjälpa. Det händer alltid mer strul under den här tiden runt jul och nyår än på hela resten av året.
Min äldsta son har en egen dotter som han måste skapa fina traditioner med. I år träffade han inte ens. Inte i fjol heller.
Om jag hade en bra lösning så skulle jag plocka fram den. Just nu kan jag bara försöka att förstå vad det är som händer.
Jag Älskar er så Mycket mina pojkar som är skälet till att jag lever och andas! Hade inte ni funnits så hade jag inte orkat en enda dag till efter det som hände.
Sen förde ju allt som hände med sig att man är så tacksam för allt man ändå har!