Hejsan!
Jag tänkte skriva lite om vad jag ägnar mig åt
just nu på dagarna.
Och då skulle det kunna bli ett väldigt kort inlägg 👀👀
Om jag bara skrev om hur länge jag sover på
morgnarna och slavar på nätterna.
Saken är den att min sömn är en del av
min sjukdom.
Jag är som ett litet barn som inte vill sova i tid
på kvällen, för då kan jag ju missa någonting!
Men den mest sanna anledningen är att jag avskyr
att gå och lägga mig innan jag är svimfärdig
av trötthet.
Vet ni hur tråkigt det är att ligga där och snurra
alldeles ensam i en säng som är gjord för två?
Och sedan så har jag ju sen flera år tillbaka fått någon
märklig sömnstörning (av nattjobbandet).
Jag kan somna men jag vaknar garanterat efter prick precis
4 timmar. Jag har även under dessa 4 timmar blivit väckt
av grannarnas timliga rutiner med att öppna garageportar, stänga garageportar
och stampa runt i sin värld som om det vore mitt
på blanka dagen.
Så jag är numera noga med att gå till sängs
tillräckligt trött för att däcka totalt!
Då är jag ju naturligtvis trött där fram på morgonen
när hela världen börjar att röra på sig.
Men då är det så vist ordnat att jag som
arbetat mycket natt och med det vant mig vid att
gå och lägga mig vid 7-8 tiden på morgonen.
Och det har jag inga som helst problem med.
Jag njuter lite sadistiskt över att Ha, jag får sova men det får inte ni.
Resten av dagen så försöker jag så
gott jag kan att få någonting vettigt gjort.
Men det blir inte mycket!
För mellan dammsugningen och diskningen
så måste jag vila.
Går jag ut och går så ska jag erkänna att det är skönt!
Det går lättare och lättare.
Men när jag sedan ska upp för mina tre trappor
och kommer in så är jag totalt helt slut. Svetten sprutar!
Och jag kan inte andas på minst en halvtimme!
Med den saken kommer det att bli
lättare och lättare.
Det vet jag!
Men min kropp gillar inte att jag tar slut på mig.
För då blir den så fruktansvärt trött och slut!
Den liksom överdriver!
Jag kan få feber, en vansinnig värk, illamående
och huvudet känns som ett stort bowlingklot fyllt
med fetvadd.
Det går inte ens att fundera ut vad jag ska äta den dagen.
Att ta sig iväg och handla i det läget är lika bra
att glömma.
Flytande föda är bäst sådana dagar.
Men de här dagarna börjar bli mer utspridda!
De kommer bara kanske dagar varje vecka.
Och det är positivt!
Så på en dag så är jag glad om jag får
tre olika saker gjorda.
Och gör jag mer bara för att det känns så kul.
Då får jag räkna med att jag kommer att må sämre i morgon.
Den stunden som jag kan slappna av
och må som bäst är i soffan på
kvällen.
Inga måsten!
För måsten är krav och det
är jag så att säga allergisk emot.
Jag blir tvärsjuk, ilsk och illamående mot
pålagda krav.
Men nu ska jag sova.
För nu är jag trött nog för att somna direkt
när jag lägger huvudet på kudden.
Sov Gott!
Jag tänkte skriva lite om vad jag ägnar mig åt
just nu på dagarna.
Och då skulle det kunna bli ett väldigt kort inlägg 👀👀
Om jag bara skrev om hur länge jag sover på
morgnarna och slavar på nätterna.
Saken är den att min sömn är en del av
min sjukdom.
Jag är som ett litet barn som inte vill sova i tid
på kvällen, för då kan jag ju missa någonting!
Men den mest sanna anledningen är att jag avskyr
att gå och lägga mig innan jag är svimfärdig
av trötthet.
Vet ni hur tråkigt det är att ligga där och snurra
alldeles ensam i en säng som är gjord för två?
Och sedan så har jag ju sen flera år tillbaka fått någon
märklig sömnstörning (av nattjobbandet).
Jag kan somna men jag vaknar garanterat efter prick precis
4 timmar. Jag har även under dessa 4 timmar blivit väckt
av grannarnas timliga rutiner med att öppna garageportar, stänga garageportar
och stampa runt i sin värld som om det vore mitt
på blanka dagen.
Så jag är numera noga med att gå till sängs
tillräckligt trött för att däcka totalt!
Då är jag ju naturligtvis trött där fram på morgonen
när hela världen börjar att röra på sig.
Men då är det så vist ordnat att jag som
arbetat mycket natt och med det vant mig vid att
gå och lägga mig vid 7-8 tiden på morgonen.
Och det har jag inga som helst problem med.
Jag njuter lite sadistiskt över att Ha, jag får sova men det får inte ni.
Resten av dagen så försöker jag så
gott jag kan att få någonting vettigt gjort.
Men det blir inte mycket!
För mellan dammsugningen och diskningen
så måste jag vila.
Går jag ut och går så ska jag erkänna att det är skönt!
Det går lättare och lättare.
Men när jag sedan ska upp för mina tre trappor
och kommer in så är jag totalt helt slut. Svetten sprutar!
Och jag kan inte andas på minst en halvtimme!
Med den saken kommer det att bli
lättare och lättare.
Det vet jag!
Men min kropp gillar inte att jag tar slut på mig.
För då blir den så fruktansvärt trött och slut!
Den liksom överdriver!
Jag kan få feber, en vansinnig värk, illamående
och huvudet känns som ett stort bowlingklot fyllt
med fetvadd.
Det går inte ens att fundera ut vad jag ska äta den dagen.
Att ta sig iväg och handla i det läget är lika bra
att glömma.
Flytande föda är bäst sådana dagar.
Men de här dagarna börjar bli mer utspridda!
De kommer bara kanske dagar varje vecka.
Och det är positivt!
Så på en dag så är jag glad om jag får
tre olika saker gjorda.
Och gör jag mer bara för att det känns så kul.
Då får jag räkna med att jag kommer att må sämre i morgon.
Den stunden som jag kan slappna av
och må som bäst är i soffan på
kvällen.
Inga måsten!
För måsten är krav och det
är jag så att säga allergisk emot.
Jag blir tvärsjuk, ilsk och illamående mot
pålagda krav.
Men nu ska jag sova.
För nu är jag trött nog för att somna direkt
när jag lägger huvudet på kudden.
Sov Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar