Konflikter!

Ett liv går inte att leva

utan att jag kommer hamna i en konflikt.

Jag ska villigt säga att jag

helst undviker att hamna

just där.

Därav att jag upplever

att människor jag stött på

i mitt liv heller inte riktigt

vet vart min gräns går.

Gränsen för vad jag borde känna

är ok att bli behandlad.

Vadå?!
Kanske en del tänker. Du är väl tydlig?

Nej, jag är inte det.

Jag är inte tillräckligt tydlig.

Jag har en förmåga att släppa förbi saker som sägs

eller görs som att det är väl

inte hela världen.

Jag tycks kunna förstå den andre.

Eller jag tror att det var nog inte

menat att vara rent elakt

eller respektlöst beteende.

Jag använder humor för att liksom ta bort

obehaget. För det jag inte vill

erkänna är att det gjorde ont det där.

Det gör ont när någon säger orättvisa saker.

Det gör ont när någon vill plocka ner en.

När någon säger till dig vad du egentligen

borde tycka och känna.

Det ligger i människans natur att vilja

passa in, vara accepterad.

Till en början så kanske jag inte ser mönstret i

det som egentligen händer.

Filtret är för grovt för vad jag kan låta passera utan

reaktion.
Jargong kan vara

ett förtäckt sätt att egentligen

förhäva sig på någon annans bekostnad.

Osäkerhet kan göra att någon tar i för mycket

för att inte hamna i underläge.

På vem ligger ansvaret att tala om när det inte är OK?

På mig naturligtvis.

Men när jag inte kan tolka det som kändes

invärtes i mina känslor då?

Jag har fått hjälp att kunna identifiera

när detta händer.

Jag har fått hjälp att säga ifrån

när detta sker.

Men det är svårt ändå.

Ibland tar jag i för lite.

ibland tar jag i så att jag

blir rädd själv.

Men det är faktiskt ok att säga

att jag tycker inte att det är ok

när du säger eller gör så där emot mig.

Det gör ondare att låta bli att säga ifrån

än vad det gör att ganska

tydligt visa vart gränsen går.

Jag är värd att få ha min egen gräns.

Jag har varit för snäll, för godtrogen,

för förstående, för duktig, för tålmodig.

Och det visar sig att det inte är

så populärt när jag börjar

att ta tillbaka mitt eget liv.

Men det är för sent.

Jag har redan fått insikterna

om vad som gjort att

jag tillåtit för mycket.

Och det kommer bara att underlätta

i framtiden.

Och spara en massa missförstånd.

Det är bara de som vill mig väl och kan respektera

mig som kommer att

klara av denna förändring.
Resten bryr jag mig faktiskt

inte om.