Stunder!

Ett liv består av händelser

och stunder.

En lång rad av upplevelser

och känslor kopplade till

det man har upplevt.

Man har själv ett

ansvar att förvalta dessa stunder

och upplevelser.

Det man kanske känner just när det

sker inte stämmer med hur

man senare känner inför

minnet av det som hänt.

Det finns händelser som verkligen

kan förändras med tidens gång.

När man med eftertanken och tiden

kan se ett mönster i det som

man tidigare bara trodde var

en engångshändelse.

En olycka eller ett misstag.

Med lite distans så kan man

få en helt annan bild

av vad det var man egentligen

kände. Eller borde ha känt.

Då.

Vi kan välja vilka händelser eller

ögonblick med tillhörande

känslor vi vill fokusera på.

Och vilka vi kan lägga bakom oss och

helst glömma.

Mina ögonblick som jag låter

lysa upp nuet med är färgade

av min vilja av att bara se dom ur ett

positivt perspektiv.

Men det finns det som jag borde

ha sett och förstått redan då.

Om jag sparar den vetskapen

och bär den med mig

utan att för den skull

låta den tynga ner mig just nu.

Då kan den hjälpa mig att

undvika att hamna i fler

dåliga och falska situationer.

Mitt mål nu är

att samla på mig nya stunder

som ger en bra känsla.

Kanske att något av dom kan

hålla för att kunna skapa ett minne

i min framtid.

Det ska väl inte vara så svårt?

Maktlöshet

En artikel ur www.sund.nu skriven av Emma Abrahamson som jag fastnade för då jag sökte på ordet maktlöshet. För mig så förändrades det ordets betydelse lite då jag läste detta. Jag skriver inte under på allt. Men jag håller helt med på att vi har ett eget ansvar att handskas med det som vi kan kännas som prövningar. Man vill gärna tro att det är kommet i från skyarna och att det måste ju vara någon annan som ställt till det för en. Jag vill gärna tro att det är någon med en högre makt som är riktigt sur på mig. Och då portionerar ut problemen i stora buntar bara för att jävlas. Och sen kan man dessutom bli avundsjuk på andra som inte verkar ha några jobbiga saker att handskas med alls. Men när man läst artikeln som är ganska tufft skriven så förstår man lite mer och får ta och ändra på sitt eget tänk lite grand. Jag har inte särskilt höga krav på tillvaron. Och man ansvarar själv för vad man fyller den med. Jag kommer att tänka till i alla fall. Och för övriga så kanske det dyker upp en bra tanke att tänka lite extra över. Maktlöshet - att vara offer för omständigheter
När vi känner oss maktlösa och upplever begränsade möjligheter att påverka vår situation, har vi blivit offer för yttre omständigheter. Vi anser då att den främsta orsaken till problem är omständigheter utanför oss själva.
Om vi gör detta regelbundet, hamnar vi tillslut på en nivå där vi känner oss helt hjälplösa och oförmögna att påverka någonting. En slags passivitet infinner sig och vi känner att yttre krafter styr våra liv i fel riktning. ”Det är inte mitt fel att jag reagerar negativt" Att skylla sina tillkortakommanden på yttre omständigheter är mänskligt. Det är en försvarsmekanism, som skyddar oss från vetskapen om att vi är dåliga i något avseende. Beteendet är så vanligt att vi knappt tänker på det. Vi har nästan alltid en bra ursäkt till vårt eget beteende, som går ut på att andra är orsak till att vi beter oss illa. Det är en bra bortförklaring för att rädda ansiktet, samtidigt som vi slipper konfronteras med problemets verkliga orsak vi själva. Det är lätt att fastna i självömkan och förbanna sin otur i livet. Det känns ofta som om vi ger betydligt mer än vi får. Vi tillåter andra människor att utnyttja oss och tycker sedan synd om oss själva. I början kan det vara en viss tröst att tycka synd om sig själv, men ganska snart blir man förlamad till följd av sin självömkan. När vi fastnar i självömkan får vi en helt felaktig bild av verkligheten. Framförallt får vi en väldigt meningslös bild av livet. Vi tror att vår lott i livet är att lida. Om man letar efter skäl till att tycka synd om sig själv, kommer man att finna oändligt många bra skäl. Ytterst kan vi ändå aldrig förebrå någon för hur vi väljer att leva våra liv. Ta ansvar för dina känslor Att ta ansvar innebär att fokusera på en lösning i situationen - inte att lägga skulden på sig själv eller någon annan. Vi måste förstå att det inte i första hand är omständigheterna som måste ändras för att vi ska slippa må dåligt. Det är egentligen inte omständigheterna som är orsak till att vi känner och reagerar som vi gör. Vi måste inte styras av yttre omständigheter - vi tillåter yttre omständigheter att styra över oss. Verkligheten är bara en tolkning och därför finns det alltid mer än ett sätt att se den på. Vi väljer om vi vill tolka den som begränsande eller om vi vill se den som utmanande. Ett problem blir ur rätt perspektiv istället en lärorik uppgift och en relationskonflikt kan ses som en viktig lektion i självkännedom, som ges till oss för att vi ska bli medvetna om våra innersta svagheter. Förkasta inte verkligheten - förändra den Livet ger oss två val. Vi kan antingen ägna vår tid åt att kämpa mot verkligheten, eller göra vad vi kan för att förbättra den. Förhoppningar kan grusas, förväntningar infrias inte alltid och projekt kan misslyckas. Oväntade situationer uppkommer i varje människas liv, och det är i sig varken positivt eller negativt. Ovissheten är en del av verkligheten, som vi måste acceptera och anpassa oss till. Det är vår förmåga att hantera och lära oss något av det som inträffar, som i slutändan ger oss ett positivt eller negativt resultat! Det finns en uppgift i livet som vi bör ta till oss på största allvar, nämligen att vi alltid måste göra vårt yttersta för att påverka omständigheterna i rätt riktning. Vi övervinner vilka svårigheter som helst om vi bara har flexibilitet i sinnet. Vi behöver inte ödsla tid på att förbanna vårt öde. Vår uppgift och vårt ansvar är att förändra det. Andra kan visa dig vägen, men du måste själv gå denVi hoppas ofta att andra ska ha kraften att förändra oss och fylla vårt liv med mening. Vi vill säga: ”Varsågod, här är mitt problem, var snäll och lös det åt mig - snabbt.” Men vi kan inte överlåta det ansvaret på någon annan, vare sig det handlar om vår läkare, psykolog, partner eller våra barn. Tyvärr skuldbelägger vi alltför ofta andra människor när vi känner oss missnöjda. Det kan kännas enormt ensamt när vi inser att ingen annan någonsin kan lösa våra problem. Vi är livrädda för att vara ensamma och försöker bygga upp trygghet genom att leta efter personer som vi kan luta oss emot. Men konstgjord andning bygger inte upp oss, den skapar bara ett beroende. Vi är inte oförmögna att förändra våra liv - problemet är att vi saknar tillit till att vi klarar det. Viktigt att minnas Oavsett vad som händer runt dig - kom ihåg att det är din egen tolkning som sedan skapar dina reaktioner. Försök inte förändra andra människor - det är helt meningslöst. Förändra din egen tolkning av andra människor, eftersom det alltid är tolkningen som ger dig en positiv eller negativ känsla. Det är vanligare att kasta bort sin energi på en önskan om ett bättre liv, än att verkligen göra något av denna önskan. Alla människor föds med unika gåvor, men väldigt få av oss utvecklar dessa gåvor till något riktigt stort. Fokusera på ditt unika syfte och sträva hela tiden framåt. Gör aktiva val som gynnar ditt syfte. Även små förändringar i rätt riktning skapar stora resultat på sikt. Acceptera det som är just nu och sluta ödsla energi på att förbanna verkligheten. Genom att göra varje val till en medveten handling blir du inte slav under yttre omständigheter.

Hopplöst!

Tillvaron är extremt

komplicerad och svår att hantera.

När man hela tiden känner sig sliten

mellan vad andra säger till en är rätt.

Och hur det upplevs in i från en själv.

I den ena stunden så är allt

självklart.

För att i nästa så är allt helt fel.

Besvikelse, frustration och en vansinnig

vanmakt är det

som dominerar.

Dessa känslor ska man försöka att

dölja, trycka ner eller bearbeta

under tiden som det hela tiden fylls på

med nya.

Metoden under lång tid har varit att flyga under radarn.

Att avskärma sig och fokusera på sitt eget.

Minut för minut till en början.

För att senare kunna planera flera timmar

framåt.

Men det skiner igenom.

Det löser ingenting.

Av den anledningen som nu är så totalt uppenbar.

Kampen är så ojämn och så totalt utan

stöd utifrån.

Det vi tror att vi vet visar sig bara vara 

en fasad. Något som

när man plockar ner det bara till syvende och sist

är den människa  du just har framför dig.

Må vara vilken titel dom har.

Ursäkter och ursäkter för att dom

inte klarar av att sköta de uppgifter som står

i deras arbetsbeskrivning.

Har man dessutom hamnat i det läget

att dom kan skylla ifrån sig på någon annan

instans så gör dom det helt utan att blinka.

En människas liv och existens

är inget viktigt längre.

Och dom som tror att man inte kämpar

och bryr sig dom har på något

 vis inte förstått hur allting hänger ihop.

När man kämpar så kan man inte kämpa emot någonting.

Man måste ha ett mål och en riktning.

Och man måste få med sig de som kan 

bidra i kampen.

Ensam är inte stark!

Och ibland så har man lust att bara ge upp.

Som idag.

 

Onsdag!

Har lyckats med konststycket att

ta mig ur sängen efter "bara" 6 timmars sömn.

Jag har varit virus sjuk i två omgångar.

Ett elakt virus som verkar ha bosatt sig

i min kropp.

Det ligger och pyr och ger småfeber.

Rysningar längs skelettet. 

Och en isande genomkyld effekt.

Där i mellan så svettas man

som om temperaturen i rummet

skulle ligga på +25.

Vilken den absolut inte gör.

Trötthet och total orkeslöshet.

Huvudet känns som ett bowlingklot

med en tinnitus som ligger och tjuter konstant.

Högt blodtryck trots liggläge.

Man börjar bli rätt less 

på detta nu.

Men idag så har jag ju det jag gör!

Och då får man förtränga

och bara förbigå

alla stoppsignaler.

Har trots det lyckats ta mig ut de senaste

dagarna.

Dels för att röra kroppen lite.

Men även för att rädda psyket.

Är ganska så less på

allt runt i kring som

försöker att knäcka ner mig.

Eller är det jag som ser det så bara?

Skulle inte göra någonting

om solen visade sig lite!

Lite uppiggande och inspirerande

solljus tror jag skulle få fart på

både kropp och själ.

Det har varit ett extremt tungt år.

Men idag är det onsdag och det innebär

påfyllning!