Ljuset!

Jag måste säga

att det är enormt mkt

jobb att ta hand om sig själv.

För det är det som står

på ordinationen.

Att göra bra saker för att

må bättre.

Att vara egoistisk

och fylla sin tillvaro

med positiva saker.

Det sker inte så lätt som man kan tro.

Bara att plocka bort det

som är nedbrytande

kräver ett visst

mått av klarhet och inre trygghet.

Att förhålla sig till andra

ska väl ske av sig själv?

Inte!

Alla förvirrade, självkritiska,

malande, självuppoffrande 

tankar har fått ge vika.

Istället så byter man ut dom mot: "Jag kan, jag är bra på, 

jag vill, jag ska, jag är värd, jag duger bra som jag är"!

I stället för imorgon, sen, när

jag har tid så byter man ut till:"

Idag, nu, direkt"!

Jag måste, jag borde, jag kanske?

Klart jag ska!!!

Ingen som försöker

plocka ner dina drömmar, dina mål,

dina visioner, dina erfarenheter eller 

din vishet.

Numer så kan tankarna flöda

fritt utan att stöta på hinder.

Vissa självdör och vissa är

realistiska och var precis

den idèn

som gav dagen och tillvaron

innehåll.

Att vara värdefull i sina egna ögon

fyller själen med 

belåtenhet.

Att förnöjsamt

kunna slappna av efter det att 

man nått sina egna uppsatta mål

skänker en inre frid som 

är lön nog för mödan.

Därifrån har man sedan

kraft och stabilitet

att kunna möta 

omvärlden.

Att till och med

kunna göra det

med glädje

och nyfikenhet.

Att få känna så

efter så lång tid är 

förunderligt, hisnande 

och alldeles helt

underbart!!!