Värme och smärta!

Livet knatar på

typ två steg fram och ett tillbaks!

Viljan är starkare än orken.

Såg på Skärgårdsdoktorn nyss,

där det var en trött och sliten

kvinna som fick diagnosen

leukemi.

Så nu har jag det ett par dagar!

Med det menar jag att man

hela tiden grubblar och försöker

att hitta nåt fel som går att bota.

Det ärligt talat görjobbigt

att inte kunna påverka hur man mår.

Och ändå så gör jag rätt hela tiden

enligt expertisen.

Jag har ju varit så här risig minst en gång tidigare

i mitt liv.

Och då tog jag ju mig igenom det oxå.

På ren tjurighet!

Men det går att göra så till en viss gräns.

Sen så är det nåt annat som styr.

Tiden läker alla sår, kanske?

Jag sätter upp olika mål som

jag strävar emot.

Ibland får jag ompröva

då det helt enkelt inte går!

T ex hjortronplockningen!

Det blev inga hjortron plockade i år.

Pga av att jag är för rädd!

Och det är inte att leka med.

För det är rädslan och det som följer med

den som är ett stort problem.

Och alla som känner mig väl..

tror nog inte på det.

För jag brukar normalt sett inte vara rädd

fan själv.

Jag anses vara stark och modig.

Men har man upplevt det jag

har varit med så

är det nog dags att börja vara lagomt

rädd och försiktig.

Så nu övar jag på att säga NEJ!

Och då menar jag att säga nej så

att folk fattar det!

Sen har jag påbörjat en helt ny behandling

som ska hjälpa till

att bearbeta och avdramatisera

tidigare upplevelser.

Intressant!

Så steg för steg

och med mkt frustration

ska det här nog bli bra till slut!

Det är som när man har fått

en bebis med kolik.

Och nån säger att koliken går över efter 3-4 månader.

Då tror man att man ska dö 

av sömnbrist

och ha slängt ut ungen

innan dom 3 månaderna

har gått!

Ha de så gott!