Värme och smärta!

Livet knatar på

typ två steg fram och ett tillbaks!

Viljan är starkare än orken.

Såg på Skärgårdsdoktorn nyss,

där det var en trött och sliten

kvinna som fick diagnosen

leukemi.

Så nu har jag det ett par dagar!

Med det menar jag att man

hela tiden grubblar och försöker

att hitta nåt fel som går att bota.

Det ärligt talat görjobbigt

att inte kunna påverka hur man mår.

Och ändå så gör jag rätt hela tiden

enligt expertisen.

Jag har ju varit så här risig minst en gång tidigare

i mitt liv.

Och då tog jag ju mig igenom det oxå.

På ren tjurighet!

Men det går att göra så till en viss gräns.

Sen så är det nåt annat som styr.

Tiden läker alla sår, kanske?

Jag sätter upp olika mål som

jag strävar emot.

Ibland får jag ompröva

då det helt enkelt inte går!

T ex hjortronplockningen!

Det blev inga hjortron plockade i år.

Pga av att jag är för rädd!

Och det är inte att leka med.

För det är rädslan och det som följer med

den som är ett stort problem.

Och alla som känner mig väl..

tror nog inte på det.

För jag brukar normalt sett inte vara rädd

fan själv.

Jag anses vara stark och modig.

Men har man upplevt det jag

har varit med så

är det nog dags att börja vara lagomt

rädd och försiktig.

Så nu övar jag på att säga NEJ!

Och då menar jag att säga nej så

att folk fattar det!

Sen har jag påbörjat en helt ny behandling

som ska hjälpa till

att bearbeta och avdramatisera

tidigare upplevelser.

Intressant!

Så steg för steg

och med mkt frustration

ska det här nog bli bra till slut!

Det är som när man har fått

en bebis med kolik.

Och nån säger att koliken går över efter 3-4 månader.

Då tror man att man ska dö 

av sömnbrist

och ha slängt ut ungen

innan dom 3 månaderna

har gått!

Ha de så gott!

Skämmes!

"Man måste först och främst göra klart för sig, att nybyggarna hade föga eller ingen tid över till att odla mark. Kunde man bryta upp till ett potatisland, fick man vara tacksam. Om sedan potatisblasten inte brändes söder av tidiga nattfroster, så hade man skäl att knäppa händerna och tacka en nådig försyn. Födan åt djuren hämtades genom myr- och ängsslåtter, och för de mänskliga behoven sörjdes genom fiske och jakt. Fisken torkades eller saltades ned för vinterbehov. Så gott som allt bröd var blandat med bark. Barken togs från gröntallar, hängdes på tork och maldes sedan till mjöl i särskilda barkkvarnar.

 Jakten på pälsdjur var det enda, som kunde lämna något till avsalu. Skinnen såldes vanligen i Åsele, och en färd dit kunde ta veckor i anspråk för avsides boende nybyggare. En del vandrade över  fjällen till Norge med sina skinn. Det blev mest bytesaffärer - man tog i ersättning kulor och krut, garn till nät, vadmal, salt och övriga förnödenheter, som inte kunde tas ur sjön eller i skogen.

 Det var ett hårt liv, som levdes i de grå stugorna, och för de svaga väntade en skoningslös undergång." ( Utdrag av författaren Bernhard Nordh ) 
Han beskrev i många berättelser i romanform om hur livet levdes framförallt i Vilhelminafjällen men även i Jämtlandsfjällen i slutet på 1800 talet. Dessa böcker läste jag under min uppväxt.


Jag fördjupade mig även i författaren och kvinnorättskämpen Moa Martinsson som föddes som oäkta barn 1890. Hennes mamma var bara 19 år när Moa kom till. Mamman fick lämna sin lilla flicka hos sin föräldrar för att söka arbete. Hon gifte sig efter 2 år med Moas styvpappa och kunde då ta hand om sitt barn.
Moa Martinsson beskriver i sina böcker om sin uppväxt som var mycket fattig.
Styvpappan söp upp pengarna och mamman fick kämpa för att få mat på bordet. Moa Martinsson kämpade sedan som en av Sveriges starkaste kvinnor. För kvinnans rätt att påverka politiken. Hon har i sina böcker bevarat en historia som inte borde bli bortglömd.

Jag har dessa berättelser och

de bilder som dom gett mig

av hur livet var för inte så länge sen

i mitt huvud.

Dom har hjälpt mig

när livet känts tungt

och besvärligt.

Dom har gett mig ett perspektiv.

Och en tacksamhet.

Och många gånger 

en skam.

Hur kan man klaga

då man har det så bra?

Visst,

ibland funkar det inte.

Men det räcker långt.

Skämmes!

Jag skulle kunna rabbla i fler dagar, allt

vi borde skämmas

över, allt som vi klagar om.

Bara hur vi spiller så mycket tid på skit.

Perspektiv,

och att lyfta upp blicken

från backen

och se allt vackert,

är mitt råd till alla !!!

Ljusare!

Det var ett tag sen!

Har inte känt för att dela med mig

av det som 

händer i mitt liv.

Lite för känsliga och

nakna detaljer!

Men det går framåt,

sakta men säkert.

Har planer och projekt!

Försöker att fokusera väldigt

egoistiskt på bara mig själv.

Det finns säkert nån som säger att:

"Det är väl inget nytt!"

Men det kommer i såna

fall i från nån som varit både blind och döv.

Jag har fått det så inpräntat i min skalle

att det är rätt så svårt att få bort det därifrån.
Det är fel att man ska undra vad nån annan
ska tycka om det jag gör.
Jag hör till och med orden 
även fast att den personen inte ens vet
vad jag håller på med.
"Du kan inte klara dig själv"

Vad jag vet så är det ju att jag jämt har klarat mig själv.

Jag gör i vart fall saker som bygger

upp mig.

Som gör att jag kan få vara glad

och nöjd över det jag åstadkommit.

Man hamnar väldigt lätt i fällan

att göra saker som gör andra glada och nöjda.

Man hjälper och bryr sig ur led!

Och så rätt som det är så får man det

slängt rakt i ansiktet att ingen fattat 

att man ens har gjort nånting bra.

Nej ni!

Jag FÖRSÖKER att inte tänka!!!

Inte lätt ska gudarna veta.

Har man en hjärna som snurrar på

av sig själv så krävs det

enormt mycket kraft att bryta

dessa enbart destruktiva tankemönster.

Men det går!

Jag har kommit långt,

tycker jag själv.

Halkade dit en liten stund i kväll.

Ägnade en liten kontrollerad stund åt att vara bitter!

För annars vore man

ju inte riktigt mänsklig.

Jag har hur som helst haft ett rent

helvete med att sova.

Jag har provat allt snart!

Men det finns någonting jag skulle vilja dela med 

mig av.

Jag kom över en inspelning

gjord av en dr i medicin som heter

Andrew Weil.

Han har gjort flera CD's med 

ljud och råd. Det är avslappning på hög nivå.

Man flyter bara bort och påverkas

så starkt av ljuden som ligger på flera

nivåer. Allt från låga toner upp till de höga.

Hemligheten är den underliggande tonen av

en didgeridoo flöjt(?) som vibbrerar
i bakgrunden.
Ursprungsmusik.
Naturens ljud. 

Allt sammanbundet av en fin melodi.

Under tiden som man låter ljuden skölja

 genom öronen så får kroppen en chans att reparera sig.

Hormonerna sprutar och man mår så bra.

Det fungerar som meditation.

Sök på hans namn på www.cdon.com

Och jag rekommenderar Self-Healing with Sound & Music.
Den kostar där 149:- Skr.
Värt vareviga öre!!!

 Förkasta den inte som att det inte

kommer att funka eller att det är inte din typ av musik.

Ligg bara ner helt lugnt och se till att du inte blir störd.

Lyssna gärna med hörlurar.

För din hjärna kommerhttp:/ att bli masserad via dina öron.

Pease Journey by Kimba Arem

Water Way by Kimba Arem

Sen så har jag mina fina
flickor att glädjas
över.

Saknaden
är stor!!!!