Älskade

Jag har precis lyckats kravla mig ur

min livmoder!

Har nämligen bäddat min säng

med yllefilt i botten,

duntäcke och fluffiga kuddar.

Kallt i rummet och jättemysigt och varmt under täcket.

Arbetar just nu i fem nätter på raken.

Så då behöver man sova gott och tryggt!

Sen så kliver man upp mycket sakta och försiktigt.

Tar sig en kopp kaffe.

Förflyttar sig till myshörnan i soffan,

kollar in fejjan, allehanda och aftonbladet.

Man måste få nån sorts koll på om det hänt någonting runt i kring

i verkligheten.

Så småningom så hoppar man bestämt in i duschen.

Sopar av bilen och tar sig till arbetet igen.

Allt i en evig rundgång.

Är ganska skönt tempo

för mig det här.

Sen får man ju hoppas att

det inte finns alltför många

sjuka

att sköta.

Vill lägga upp en fin och tänkvärd bild:

När man bär med sig sina nära kära inne i sitt eget hjärta

känner man sig alltid trygg!!!