Tror att det finns
hopp om liv!?
Det var länge sedan som jag varit
så pass sjuk att
jag typ sett
ljuset i tunneln.
Blev t om tvungen att gå
till VC.
Måste ju kolla så att
det inte var dödligt.
Fick lämna prover och blev killad i halsen
tills tårarna sprutade.
Svaret levererades med ett leende:
CRP ser bra ut och halsprovet visade inget.
Thats it?
Ja, du kan gå hem nu,
du kommer typ inte att dö.
Men snälla det är nåt som växer i min hals,
det krampar när jag sväljer.
Jag har ju världens knöl!!!
Febern sprutar i kroppen.
Ja, men det är "bara" ett virus,
och då kan man känna sig sjuk.
Det betyder alltså att det inte finns nån bot
för min sjukdom.
Det finns inget antibiotikum
som kan strida mot sjukdomen.
Har fortfarande feber i huvudet då jag vaknar på morgonen.
Men halsen krampar inte.
Den känns mer som en
rasp nu!
Näsan har korkat igen,
och rethostan väcker mig typ en gång i kvarten.
Men det känns inte riktigt som att jag ska dö ännu!
Hatar dock känslan av maktlöshet
inför hur länge sjukkdomen ska ha greppet om mig.
Känner mig isolerad
och ensam då jag inte ens orkar
gå utanför dörren.
Drömmer om att jogga iväg, vilket aldrig någonsin kommer att hända!
Det enda jag orkat och det som har hållit modet uppe
är att titta igenom två säsonger
Desperate Housewives!!!
Tack gode Gud
för det.
Fast då blir man bara shoppingsugen.
Och man inser att ens eget liv
är likt en dokussåpa.
Nu ska jag kolla upp om jag kan få tag på
en ny serie att
fördriva tiden med.
Ger lite perspektiv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar