Arvet!

Har tänkt på det här som jag vill skriva många gånger!
Jag skulle vilja få uttrycka min djupa tacksamhet!
Det har funnits viktiga personer förutom mina fina föräldrar som satt sina spår i mig.
Min morfar som inte vill bli kallad morfar utan för sitt namn Harry.
En mycket fin, klok, varm och kärleksfyll man.
Han bar på en stolthet som man förstod var viktig för honom.
Han var allvarligt hjärt och kärlsjuk.
Han fick en hjärnblödning som gjorde honom halvsidesförlamad.
Men han kom på benen igen med sin urgrundsdjupa drivkraft att han ville göra det bästa av det. Han försökte att träna sin förlamade hand. Han fick den inte att fungera men den blev då inte stel av kontrakturer i alla fall.
Han hamnade nu på ett serviceboende "Solgården".
Och eftersom att hans hjärna fungerade så kände det väl inte allt för roligt att hamna med purriga tanter och puttriga gubbar.
Men han gavs sig inte. Han gick ut i matsalen och letade nån att skoja och skämta med. Han smörjde personalen som han tyckte mycket om så att han fick roliga stunder med lite yngre människor.
Han gick sina promenader och handlade på djupökiosken. Där köpte han fina kort åt oss barnbarn som bodde ca 20 mil bort.
Vi blev så glada för vart eviga kort som han skickade.
Han kom hem till oss veckovis över lov och på sommaren.
Och då hjälpte vi barn till med att följa honom på hans promenader.
Med niroglycertabletterna i högsta hugg. För han blev alltid tvungen att ta en sån då det var jobbigt att gå så långa sträckor.
Han pratade alltid och berättade saker för oss barn.
Och vi försökte få honom att äta grönsaker vilket inte gick så bra.
Kaninmaten behöver jag inte äta sa han då.
Harry är den kloka kärleksfulla morfar som verkligen älskade sin familj.
Som ville göra allt för den trots att säkert var jobbigt.
Det är han som gett mig kärleken till vården. Att få hjälpa och underlätta för de som är sjuka. Jag ser Harry i så många fina farbröder.
Stolta livsdugliga män som fortfarande är unga i sinnet och med humorn lätt att ta fram!
Saknar dig Harry!

Sedan var det då min Farmor Signe!
Vilken kvinna.
Vart fick hon all sin energi i från?
Jag vet inte annat än att hon stretade och strävade.
Hon städade och jobbade nog till hon var över 70 år.
Hon såg det som sin livsuppgift att lära mig om allt hon kunde. Hon undervisade mig ständigt.
Hon tillät sig även att ha nöjen som bussresor till Norge bl a. Hon älskade att spela bingo.
Hon handarbetade jämt och bakade och lagade god mat.
Hon älskade kungahuset.
Hon hjälpte och kämpade med sin yngste son och tog ofta hand om hans dotter.
Hon var både rolig och hade humor. Men hade även ett häftigt humör!
Hon är nog min största förebild och den jag ärvt mycket kamplust av.
Tack för det Farmor Signe!

Ont!

Har jag sagt att jag har ont i ryggen?
I flera veckor har det känts som att jag har ett sånt där tygplåster som har massa klister fastsatt tvärs över ryggen i höjd med skulderbladen.
Det har krampat och gjort ont i kotorna.
Käkat antiinflammatoriska tabletter och försökt att slappna av och lidit.
Men det är svårt att slappna av då man jobbar med ett av de tyngsta jobbennäst efter gammeldags skogshuggare.
Fick till slut nog och fick hjälp av min kära chef.
Så idag fick jag en första diagnos.
Typ ryggskott på två ställen.
Kotorna ligger som huller om buller och dom stora musklerna är stela och kan inte slappna av själva.
Inflammationer och fruktansvärt ont bara att ta på skinnet.
Men nu ska det tydligen lösas med akupunktur och lätta fina övningar.
Ska påpekas att jag fick rejält på huden för mitt sätt att totalt ignorera min kropps signaler.
Timmar vid datorn och säng. Varvat med tungt fysiskt jobb.
Stress bidrar!
Och lathet.
Så nu får man väl ödmjuka sig och ta emot den hjälp man får.
Och ta tag i en del saker som man inte haft ro och ork till under lång tid.
Får ta och "låna" sonens hund och ut och trava på och gå lite.
Nu ska tant sova och vila och hoppas på att det känns bättre i morgon.
Sov gott!

Skjut mig i huvvet!

Fattar inte hur jag ska ta mig upp och i väg på mitt!
Har haft så vansinnigt ont i min rygg.
Det började med att det skavde i och runt i kring en kota. Den låg som i fel läge.
OK! Det var väl inte så konstigt.
Tungt jobb och taskigt med träning.
Men det brukar ju rätta till sig.
Men det har nu eskalerat så att det gör nu ont i hela överkroppen med ögat över den ondaste kotan. Det gör ont när jag andas på insidan bröstkorgen och med ett avslutande hugg både bak i ryggen .Men nu även fram i bröstbenet.
Kan snart inte ligga ner.
Kan inte gå utan att det känns som att skelettet vridit sig ett kvarts varv.
Hypokondrisk kan man bli för mindre. Snabbväxande tumör i skelettet eller kanske i ryggmärgskanalen. Eller så är det en disk som har knölats ihop och trycker på en massa nerver.
Och nu undrar jag hur jag ska kunna komma ner i liggande läge. För att åtminstone kunna sova innan jag ska till jobbet i morgon och som det heter så fint göra förflyttningar
av levande tunga människor.
Eller så är det en massiv lungemboli eller varför inte en hjärtinfarkt med ett sakta förlopp.
Kallas detta för att vara lite hysterisk eller är det kanske normalt att oro sig när man har tandvärk i en ganska stor del av kroppen!
Sov gott alla ni som inte behöver genomlida detta!

Ide!

Det känns som att jag har gått i ide!
Jag tillbringar väldigt mycket tid till att sova.
Sitta vid den förbenade datorn.
Och som tur är på mitt arbete.
Har alltid varit en sån person.
Tycker inte om vinter, kyla och snö.
Brukar tina upp den här tiden eller kanske om nån månad så där.
Mitt liv är ganska behagligt just nu.
Har fått förlängt arbete.
Vilket gör att jag inte behöver grubbla på hur jag ska få ihop till hyran.
Lungt och harmoniskt här hemma.
Vilket jag tackar för!
Har ändå lite som skaver och gnager i mitt huvud.
Men det lämpar sig inte att skriva om här.
Har lärt mig att lägga sånt åt sidan. Men det är inte alltid helt lätt.
Därför fyller jag det med en massa annat strunt vilket kan göra att jag känner mig rätt så ytlig och lite flummig så där.
Men det får vara så en tid.
Är lite mer på hugget känner jag.
Tar för mig lite mer.
Har handlat lite efterlängtade saker till mig själv och mitt hem.
Vilket är skitskoj!
Nu så har jag bara ett problem!
Vad ska jag köpa eller skapa till min käre son som snart fyller år?
Har några idéer men har inte kommit till skott än.
Det måste bli nåt med mening i alla fall.
Nu ska jag ta itu med allt damm och skräp i mitt hem!!!