Ångest!

Idag har varit bara femjävlig. Av hänsyn till inblandade så kan jag inte gå in på detaljer. Unga har det inte lätt. Man skulle kunna påstå att dom blir direkt motarbetade. Om du inte har förstått redan från födseln att måste ha ett klart mål. Plugga och plugga. Sedan hoppas att du har föräldrar som hjälper dig både med läxor och couching. Senare med att hjälpa till ekonomiskt då det är omöjligt att få jobb vid 25 och studieskulderna sk börja betalas av. Om du nu inte föddes med läshjärna men var duktig med det praktiska så måste du ändå tryckas in i skolsystemet. Har du dessutomsvårt med att koncentrera dig allrahelst när det du ska lära dig blir obegribligt klassas du som ointresserad. Till och med kanske störig. Om då eleven klart säger att jag måste få extra hjälp då får den inget gehör. Blir kallad till en sur rektor som väljer att trycka ner och kränka. Till och lägger till saker som inte är sant. Eleven känner sig kränkt. I skollagen sägs det att varje elev har rätt till det hjälp och stöd som den eleven behöver. Jag talar nu om en sån elev. Så om han fått den hjälp hade kunnat haft stora förutsättningar att klara sig igenom med kanske inte högsta betyg i vissa ämnen som krävde enorm ansträngning. Men i de praktiska delarna hade han kunnat skapa och sedan fortsättningsvis kunnat försörjao sig på det han tyckte om. Han gick tom om ett år. Vare sig grundskolan eller gymnasiet tog någon notis om det kunde vara nåt som var orsak till hans problem. Det kostar pengar och resurser. En lärare och en rektor har kommit undan från att bli anmäld. Pga att man inte vill ställa till mer problem. Bristande självförtroende. Ständiga anklagelser för saker man inte gjort. Att aldrig få beröm. Oönskad. Det skapar känslor som kommer ut på annat sätt. Samhället får tillbaka ett ännu större problem. Det kostar mer i slutändan.
Sen har man alltid ett val! Se att det aldrig är för sent. Så länge det finns ett gott hjärta så kan självkänslan byggas upp igen. Det krävs även att omgivningen inte heller ger upp! Jag älskar mina ungar! Jag ser det goda i dom. Och potentialen. Sen så avskyr jag dumheten! Omognaden. Jag blir svag ibland och vill bara ge upp. Men jag finns här! Men det är inte min kamp! Jag har så många gånger sett gränslös smärta och ångest. Senast i dag. Då gäller det att man finns där och hjälper att finna nya vägar och nytt hopp!
Nästa dag blir bättre. Jag lovar!