Katastrof!

Efter solsken kommer regn.

Livet går upp och ner.

Jag hinner inte med här i livet.

Man har vål inte ork och energi för hur mycket som helst heller.

Jobb, jobb, jobb.

Jag arbetar precis hela tiden känns det som.

Man är trevlig, man pysslar om, man uppmuntrar och gör det man är anställd för att göra.

Men man blir bara så trött.

Så att när man kommer hem och vill göra allt som man själv vill göra för att känna sig

nöjd med sitt liv så är man så fruktansvärt trött.

Jag ska nog gå till doktorn och kolla mina värden för nu är jag så trött på att låta gnällig.

Men jag har alltid önskat att man ska kunna vakna tidigt på morgonen och fånga hela dagen.

Man vill ha ett rent hem och man vill ha tid för att motionera och göra slappa saker som att titta på filmer och läsa.

Men sista tiden så har det varit så mycket så jag hinner absolut inte med mig.

Och PENGAR!

Om man jobbar och jobbar så borde man ju rimligtvis ha en hel drös med pengar.

Inte alls!

Jag skulle behöva ett till jobb.

Bara för att kunna leva lite grand oxå.

Och då skulle det inte finnas någon tid till att leva.

Omöjlig ekvation!

Eller kanske inte.

Ja, nu har jag fått kräkts lite skit.

Nu känns det lite bättre!

Det hade kunnat vara värre.

Kram!