Uppdatering

Jag har rensat ur denna blogg. Börjar på nytt. Den var tidigare anonym.

Men nu känner jag att jag kan dela det som jag tänker och tycker.

Mitt liv är liksom en karusell. Det händer nya saker varje dag.

Ibland så hinner man själv inte riktigt med.

Och då kan det vara bra att ha denna sk dagbok att gå tillbaka till.

Ni som följer med får gärna kommentera men då får ni vara beredda på svar tillbaka. För jag kan sticka ut hakan riktigt ibland.

Jag har genom mitt liv varit med om mycket. Jag har samlat på mig både positiva och negativa erfarenheter som har hjälpt mig att bli den jag är nu. Och det är inte färdigt med det. Livet är inte slut riktigt än får man hoppas.

Jag läser mycket och nu är jag fast för en bok som beskriver energitjuvar. Mkt intressant. Den talar om att vi måste ta hand om våra ursprungskänslor. Mkt kan ligga i vårt undermedvetna. Är det negativa mönster och känslor som vi inte ens kanske vet av så kommer dessa att spöka för dig våra relationer med andra. Vi kommer att dras till människor som inte är bra för oss. Det där har jag alltid känt men inte förstått tidigare. En ny lärdom.

Sedan så måste jag beställa boken -Jiddra inte- av Patrik Pelosio. Den handlar om en kille som kom helt snett pga av en eller flera anledningar i tidiga tonåren. Han beskriver den sanna berättelsen om att även en riktigt farlig typ kan genom att det finns någon som kan visa kärlek och stöd kan komma tillbaka och leva ett bra liv. Han återgäldar nu denna kärlek med att hjälpa andra som är illa ute.

Jag har stuckit ut hakan rejält i några dagar och sagt saker som ligger mig varmt om hjärtat. Det kan nog ha upplevts som både sårande och kränkande. Men det är inte det som är avsikten. De som känner av dessa känslor ska veta att när man känner att det är nödvändigt att sätta åt klutarna så är man själv väldigt sårad och kränkt. Det har inte varit någon lätt situation lång tid tillbaka. Och det kommer att vara tufft ett bra tag framöver. Detta gäller oss alla. Vad gör man då? Ska man då bara utgå från sig själv och sitt eget? Ja, jag vet inte. Det är nog in djupt rotad instinkt att skydda de sina. Först. Sedan när det gått ett tag och man får perspektiv på saker kan man se att man kunnat vara lite smidigare och mer lyhörd. Det KAN då vara för sent. Jag har upplevt en liknande situation i mitt liv och jag vet inte om jag har blivit klok på om jag gjorde rätt eller fel då.

Det jag kämpar är för att det ska vara någorlunda rättvist. Och riktigt sant det som blir sagt. Jag har nog alltid kämpat för den som är svagast. Det är väl därför som jag har det jobb jag har.

Det finns en organisation som heter KRIS. Den har nog inte blivit till utan anledning. Det kan vara riktigt tufft att återupprätta det som en gång gått snett. Och om då ens närmaste omgivning inte vill hänga med i förändringen till det bättre så blir dessa även ansvariga till viss del om det misslyckas. Det som jag kan reta mig på är trögheten i vissa grundläggande uppfattningar som grundar sig på gamla värderingar.

Vi är alla människor lika då vi föds och då vi slutar leva

Men kom ihåg att leva med ett öppet sinne och hjärta!!!