Sista tiden har varit extremt intensiv.
Det är en väldans tur att jag har haft lite jobb just nu.
Sista veckan så har jag träffat alla som betyder nåt för mig.
Utom en som jag saknar. Jag har haft mitt hem fullt.
Alla har gett mig så mycket så nu känns det lite
övermäktigt.
Idag så känns det som jag gått igenom en mangel och jag får inte
riktigt alla känslor och intryck på plats.
Men jag ska iväg på jobb ikväll så då kanske man får lite perspektiv på allt.
Jag har ett helt fantastiskt barnbarn. Hon är en sån genuin och klok
liten flicka så man blir lika förundrad varje gång man umgås med henne.
Hon sprider bara glädje och kärlek runt sig.
Jag kan för första gången på länge se framåt utan oro. Och känner
att jag kan börja planera lite.
Gjorde slag i saken igår och skrev kontrakt på ett nytt boende.
Jag som verkligen inte vill bo i den här stan.
Nu har jag hittat ett hem som jag kan få känna att jag kommer att
både få trivas i och känna mig trygg.
Då kan ni komma till mig allihopa samtidigt.
För där måste man inte sitta i knät på varandra. Och jag kommer att kunna titta ut
genom mina fönster och se långt långt bort.
Tack, alla ni som gjort allt detta möjligt!