Dela!

Jag har glömt bort den här bloggen.
Jag inser att den är en guldgruva
för mig.
Att titta tillbaka lite och se hur jag
tänkt och känt i en dåtid,
kan hjälpa mig att se att
jag kommit någon vart.

Jag är fortfarande sjuk.
Men kanske att det finns
en försiktig positiv trend, som min
läkare säger.
Utan minsta krav på att det
är någon brådska att tvinga
fram någonting som inte
går att tvinga.

Jag är väldigt förtjust i den här läkaren.
Han är en av de klokaste jag tror
att jag har träffat.
Han ger mig ett sådant förunderligt
hopp om allting.
Så har jag själv alltid varit.
Så länge det finns liv så finns det hopp!
Allting har en mening!
Även om jag själv inte begriper
någonting.
Det är bara att ta dagen och
göra det bästa utav den.
Blev det inte så bra idag,
så kommer det en till i morgon.

Du är inte sjuk!
Du är bara lite trött.
Och när man har jobbat som du
har och levt ett liv som du har, så får man
vara trött.
Det är helt OK.
Enl studier så har man kunnat skönja en
trend av att det kan vara bra att.....
Men det kommer, när du är redo!

Ibland så sticker han in en liten provokativ
utmaning.
Sådär lite på sidan om.
Du kan ändå inte känna av
någon effekt av om du skulle börja träna
ändå.
What?
Vad menar han med det där?

Och så kommer det, lever du bara där inne i din
lilla borg?
Är det trevligt där då?
Vad bra!
Du kommer snart att känna att
det inte riktigt räcker till för
dig att bara umgås med dig själv.
Du verkar alldeles för verbal
för det.
Jaha!? Så du pratar med dig själv?
Får du bra svar?
Ok!

Varje gång jag går ut ifrån det där rummet
och det är ung var tredje månad
så känner jag mig så lyssnad på.
Så pepp!
Jag vet att jag kommer att bli frisk.
Och den där luringen ska minsann
få se att jag visst får
en skitbra effekt av att börja att
röra LITE grann på mig!
Så de så!