Jag tycker att detta var så bra så jag kopierade in detta
Eftersom jag har problem med människor som
agerar ut sina känslor!
Och har skrivit om detta tidigare så fastnade jag för denna
fantastiskt beskrivande artikeln.
Aggression som problemlösning
En person med patologisk vrede i sitt
beteendemönster har reagerat med ilska, på allt som han uppfattar som
orättvisor, sedan han var barn. Livet har alltid känts orättvist
eftersom han inte alltid får som han vill och precis när han vill. Han
har inte fått lära sig att det är en del av livet och hur han ska
hantera detta, utan kör på enligt sitt gamla beteendemönster och får
vredesutbrott. Att försöka komma överens med någon som är fast i dessa
mönster går inte.
Aggressionen leder till makt att lösa allting till sin egen fördel
Är du en person som försöker gå till mötes, som vill komma överens, som inte vill ha en konflikt - då kommer en personen med aggression som problemlösning tycka att du är perfekt. Han kommer dock inte uppskatta dig på det sätt som du tror, inte mer än möjligtvis i början när han vill "fånga" in dig och ha dig på kroken.
Aggressionen leder till makt att lösa allting till sin egen fördel
Är du en person som försöker gå till mötes, som vill komma överens, som inte vill ha en konflikt - då kommer en personen med aggression som problemlösning tycka att du är perfekt. Han kommer dock inte uppskatta dig på det sätt som du tror, inte mer än möjligtvis i början när han vill "fånga" in dig och ha dig på kroken.
Väl i en relation, när du har fastnat på
kroken, så kommer han att köra över dig och dina behov. Han är nämligen
endast intresserad av att få precis som han vill och tillfredsställa
sina egna behov. Han kommer inte se till helheten, att det skulle gynna
ER relation i längden att "ge och ta", eftersom han inte tänker i
VI-form utan endast i JAG-form.
Brist i grundläggande färdigheter
En person som lider av patologisk vrede har missat att lära sig några av de grundläggande färdigheter i att komma överens med andra. Det handlar om en vuxen människa som inte har lärt sig att sätta sig in i hur andra människor kan känna sig och se saker från andra människors perspektiv. Detta leder till ständiga misstolkningar av sociala situationer som är tvetydiga och den här personen kommer att svara med aggressivt beteende.
Personen kan känna sig bättre en kort tid efter sitt vredesutbrott eftersom han rationaliserar det för sig själv i ett försök att behålla sin rätt att få bete sig som han vill.
- Jag har rätt att bli arg över varje liten sak.
- Det är rätt för mig att vara arg och uttrycka det jag känner.
- Jag har rätt att ha det på mitt sätt.
Grunden för sund problemlösning finns inte
Personer med patologisk vrede vet att hotelser påverkar andra och att de genom dessa får som de vill. Undergivenhet av andra ger honom makt, ett slags substitut för den kärlek han behöver. Hans raseri hjälper honom att så snabbt som möjligt ventilera det som känns jobbigt och smärtsamt för honom inuti.
Explosiva utbrott ger honom den uppmärksamhet som han inte kan få från prestation och vänskap. Visst önskar han tillgivenhet, men är rädd för att bli uppslukad och utarmad av andra. Han har den felaktiga tron att intimitet innebär att bli kontrollerad. Han är rädd för att någon ska kontrollera honom och därmed kontrollerar han andra. Förmågan att acceptera vänlighet och kärlek från någon är en färdighet som han har gått miste om.
Paradoxalt nog är det så att den här personen med mycket bristfälliga sociala färdigheter i nära relationer, anser att det är han som ska lära sin partner hur man beter sig. Att han anser sig vara den som ska lära andra, grundar sig på att han ska kunna styra som han vill, efter sina regler. Grunden för ömsesidighet och sund konfliktlösning tillsammans med någon som har det här beteendemönstret, finns alltså inte.
Vad kan ligga bakom beteendemönstret
Föräldraskap
Det finns föräldrar som låter sina barn växa upp i tron om att det ska få allt de vill och att de har rätt att vara arga om de inte får det. Denna stil av föräldraskap kan resultera i att barnen inte utvecklar en sund empatisk förmåga. Barnet lär sig då inte heller på ett sunt sätt hur man hanterar frustration när tillfredsställelsen blir försenad eller uteblir helt. Vad barnet egentligen behöver är föräldrar som konsekvent sätter gränser, att säga nej på ett kärleksfullt sätt och ge uppmärksamhet när det agerar på rätt sätt. Att det inte finns några givna gränser och strukturer kommer göra ett bortskämt barn argt.
Brist i grundläggande färdigheter
En person som lider av patologisk vrede har missat att lära sig några av de grundläggande färdigheter i att komma överens med andra. Det handlar om en vuxen människa som inte har lärt sig att sätta sig in i hur andra människor kan känna sig och se saker från andra människors perspektiv. Detta leder till ständiga misstolkningar av sociala situationer som är tvetydiga och den här personen kommer att svara med aggressivt beteende.
Personen kan känna sig bättre en kort tid efter sitt vredesutbrott eftersom han rationaliserar det för sig själv i ett försök att behålla sin rätt att få bete sig som han vill.
- Jag har rätt att bli arg över varje liten sak.
- Det är rätt för mig att vara arg och uttrycka det jag känner.
- Jag har rätt att ha det på mitt sätt.
Grunden för sund problemlösning finns inte
Personer med patologisk vrede vet att hotelser påverkar andra och att de genom dessa får som de vill. Undergivenhet av andra ger honom makt, ett slags substitut för den kärlek han behöver. Hans raseri hjälper honom att så snabbt som möjligt ventilera det som känns jobbigt och smärtsamt för honom inuti.
Explosiva utbrott ger honom den uppmärksamhet som han inte kan få från prestation och vänskap. Visst önskar han tillgivenhet, men är rädd för att bli uppslukad och utarmad av andra. Han har den felaktiga tron att intimitet innebär att bli kontrollerad. Han är rädd för att någon ska kontrollera honom och därmed kontrollerar han andra. Förmågan att acceptera vänlighet och kärlek från någon är en färdighet som han har gått miste om.
Paradoxalt nog är det så att den här personen med mycket bristfälliga sociala färdigheter i nära relationer, anser att det är han som ska lära sin partner hur man beter sig. Att han anser sig vara den som ska lära andra, grundar sig på att han ska kunna styra som han vill, efter sina regler. Grunden för ömsesidighet och sund konfliktlösning tillsammans med någon som har det här beteendemönstret, finns alltså inte.
Vad kan ligga bakom beteendemönstret
Föräldraskap
Det finns föräldrar som låter sina barn växa upp i tron om att det ska få allt de vill och att de har rätt att vara arga om de inte får det. Denna stil av föräldraskap kan resultera i att barnen inte utvecklar en sund empatisk förmåga. Barnet lär sig då inte heller på ett sunt sätt hur man hanterar frustration när tillfredsställelsen blir försenad eller uteblir helt. Vad barnet egentligen behöver är föräldrar som konsekvent sätter gränser, att säga nej på ett kärleksfullt sätt och ge uppmärksamhet när det agerar på rätt sätt. Att det inte finns några givna gränser och strukturer kommer göra ett bortskämt barn argt.
Barn kan lära sig aggression genom att se hur föräldrarna hanterar ilska. Om aggression finns i hemmet, t ex en förälder som har en dysfunktion=patologisk vrede, så kan barnet lära sig att aggression ger makt att få som han vill, att allt blir på det sätt man önskar/kräver bara man skriker tillräckligt högt.
Föräldrar som själva bär på en patologisk vrede lär alltså omedvetet sina barn att agera antisocialt. Barnet kommer att agera ut impulsiv vrede och han kommer att förvränga vad han ser och uppfattar somorättvisor i små saker som t ex hans klasskamrater förbiser.
Barn med ett sådant beteendemönster kommer att avvisas och isoleras från sina jämnåriga kamrater, vilket leder till att de står utan positiva förebilder. Dessa barns val av umgänge kommer att begränsas och cykel n av förvrängningar och aggressivt beteende fortsätter.
Exempel
"Ett barn har fått höra att han måste lära sig att leka med andra barn, att han inte ständigt kan få sin vilja igenom och diktera för sin omgivning vad de ska säga och göra. Om barnet går ut inte vet hur han ska bete sig, utan börjar tala om för barnen vad de ska leka och hur alla ska agera i leken, vilket resulterar i att ingen av de andra barnen är speciellt intresserade av att leka med honom.
Barnet går in och istället för att få lära sig hur han ske bete sig får han en present av sina föräldrar, fast han precis fått höra att han inte ska få fler presenter på ett bra tag. Barnet försöker öppna paketet men plasten sitter lite för hårt. Istället för att försöka lösa problemet med att gå och hämta en sax för att klippa upp en öppning på plasten eller att vända sig till en vuxen för att be om hjälp - så väljer barnet följande lösning:
- JAG HAAAAAAATAR ER! JAG HAAAAAATAR ER FÖR ATT NI ÄR DUMMA OCH KÖPER ETT PAKET JAG INTE KAN ÖPPNA!"
Istället för att lära pojken konstruktiva lösningar när han känner frustration, säger föräldrarna "Men lille gubben..." och hjälper sonen att öppna paketet. Pojken har därmed löst sitt problem och kan leka med sin leksak han precis fått.
Han ska lära sig att leka med andra barn men får ingen hjälp i hur han ska göra?
Vid minsta motstånd av barnen som inte vill följa pojkens regler, så får han gå in igen?
Föräldrarna ger sonen en present som kompensation och barnet behöver aldrig lära sig hur man hanterar att vara i grupp eller hur man hanterar motgångar och frustrationer.
Istället för att säga till pojken att han måste lösa problemet med paketet på ett mer konstruktivt sätt, än att lösa problemet med ilska och dåligt beteende, så hjälper han pojken att öppna paketet och tycker synd om honom.
En stund senare går pojken ut till de vuxna som sitter och pratar vid middagsbordet.
- SLUTA PRATA! Ni pratar om tråkiga saker! NI SKA PRATA OCH LEKA MED MIG!
Föräldrarna lägger armen om pojken och börjar småleka med hans leksaksgubbar han har i handen.
De andra barnen kommer in. Nu ska pojken, ännu en gång, försöka leka lite med de andra barnen. Men pojken kommer tillbaka efter någon minut och vrålar
- PAPPA HATAR X! JAG SKA MÖRDA HONOM!
Pappan säger "Men gubben....kom...."
Dagen innan när hela familjen hade suttit tillsammans i bilen hade pappan blivit mycket irriterad och frustrerad över att det var så mycket snö på uppfarten till semesterstugan. Det var svårt att komma ända fram. Då skrek mannen:
- FI - - A! IKVÄLL SKA JAG MÖRDA EN MÄNNISKA!
Mamman tyckte detta var ett helt oacceptabelt beteende och sa detta till sin man senare på kvällen. Men mannen berättar för sin fru, när de kommer hem ifrån semesterveckan igen, att han har pratat med sin mamma om vad som hänt under veckan och blivit bemött med förståelse.
Han hade berättat för sin mamma att det fanns en anledning till att han fått ett utbrott i bilen när barnen var med, samt ett utbrott kvällen före resan som resulterade i att hans fru hade fått blåmärken på armarna - anledningen var att han tyckte att frun har ett så omoget beteende,ninte vet hur man kommunicerar i en relation, samt har noll koll på hur man "ger och tar" i en relation.
Mannen sade till sist att hans mamma hade skrattat åt det roliga i att han hade skrikit könsord och att han skulle mörda en människa i bilen, för det var ju så typiskt hennes son att slänga ur sig något sådant. Mamman hade även sagt med att skratt. "Du är precis son din farsa, så kunde han ju också slänga ur sig".
Att skilja sig från sina egna destruktiva föräldrar
Det är helt friska och normalt att känna sig arg när man har blivit illa behandlat eller känner sig kränkt. Så det gäller att komma ihåg, att det är inte känslan som är problemet, utan det är vad man gör med känslorna som gör skillnad. Det går att lära dig att uttrycka dina känslor utan att systematiskt skada och såra andra.
Den som tror att han har rätt att ventilera sina frustrationer genom att agera ut den på andra har inte vuxit upp ordentligt på ett känslomässigt plan. Han har fastnat i en barnslig reaktion när han känner sig frustrerad och svarar med vredesutbrott. Det är en njutningslysten inställning, en form av självrättfärdighet.
Om en människa med ständiga vredesutbrott slutar att förneka att deras ilska orsakar problem för andra och ttar ansvar för sina orättfärdiga handlingar och söker andra sätt att hantera sin ilska på - kommer ett viktigt steg tagits i beslutet att växa. Då finns möjligheter att lära sig tekniker för att hantera sin ilska. I lärandet ingår att öva, på ett hälsosamt sätt, att hantera sina aggressiva impulser. När personen växer i mognad blir de förebilder för andra i sin familj och får en helt annan möjlighet att kunna skapa långsiktiga och sunda relationer.
Om din partner vägrar att växa
Om du vill ha en relation som bygger på lika behandling och erkännande av en omogen person som inte vill se sin egen del i sitt aggressiva beteende, så får du acceptera det faktum, att det får du inte. Om du inte ger upp tron angående detta kommer du att investera stora mängder energi, tid och hälsa till ingen nytta.
Det mest kloka är att bryta relationen, samt klippa bandet och införa nollkontakt om personen fortsätter att missbruka dig med sitt dåliga beteende.
Text
Julia
TuvaForum
