Kom i håg!
Jag använder många gånger min blogg som en
ventil som mina känslor
kan pysa ur.
Den har en underbar effekt
på mitt känsloliv
har jag upptäckt!
Och nu är det dags igen.
Min mage är sammandragen som ett skrynkligt russin.
Kramperna gör att jag inte kan äta
och därmed sakteliga dö svältdöden.
Ha ha!
Där överdrev jag nog en aning!
Men det är plågsamt!
Det jag känner som måste få komma ut i
skriven form är:
Vad är det med folk?
Vad är det dom inte förstår?
Hur gammal måste man bli innan man
fattar?
Det man säger och gör får konsekvenser!
Endera dåliga eller bra.
Om man då enbart fokuserar på sina egna
handlingar så kanske man kan bli bra på att
göra bra saker.
Om man fokuserar på att andra gör dåliga saker så missar
man automatiskt
att fokusera på sina egna.
Jag VET att människan har en rad olika försvarsmekanismer.
Typ -"bättre fly än illa fäkta"
Den är jag skitbra på!!!!!
"Kasta skiten ifrån dig på andra
så förblir du ren"
Den går ut på att om jag fokuserar på att fria mig själv från ansvar
så måste jag ju få det till att det är nån annans fel
att det gått snett.
"Förträngning"
Ja, det är precis vad låter som.
"Bort, bort kommer aldrig mer igen"
Men det är ju som så att allt man sagt och allt man gjort finns lagrat i olika databaser, typ i människors hjärnor.
Då går det inte skylla ifrån sig!
Det som har hänt har hänt.
Sen kan man säga förlåt och tro att det är raderat.
Men tyvärr!
Det finns kvar!
Sen kan man ju måla upp en story som ens egen
självbild kan köpa.
Och köra den storyn tills tillräckligt många köper den.
Men det betyder inte att den är sann för det!
Om alla skulle helt plötsligt skulle bli grymt ärliga
och erkänna sig själva som ofullkomliga
så skulle en början mot ett sannare liv kunna
ta sin början.
Annars så kommer nån att drunkna i sin egen skit
till slut!
För att inte vara sann är grunden
till ett olyckligt inre!
